Ljusmanifestation och akutmottagning

Jag är djupt besviken! Inte på någon annan, bara på mig själv.
I kväll laddade jag och mina tre barn upp med värmeljus, vi skulle på ljusmanifestation nere på torget i tranås hade vi tänkt.
Lyckades bara göra ett djupt jack i handen precis innan. Min livsviktiga vänsterhand! Jag drog snabbt om förband och körde mitt privata utryckningsfordon ner till Apoteket där dom tog emot med värme och upplät sin plats till att bli en akutmottagning, där min Elisia agerade sjuksköterska. Hon blev lovad anställning på Apoteket då man insett att en sjukvårdare faktiskt är något som kunde vara bra att erbjuda många i akuta lägen.
Eftersom vi skulle på manifestationen, och klockan var för mycket för att söka upp vårdcentralen, och för att det fanns lejon på gatan…! (citat min pappa) så fixade vi till det lite elegant på plats.
Jag är för det mesta både vänster och högerhänt men måla gör jag bara med vänster. Typiskt!
Det blev en kort vända på torget i ett viktigt syfte men med en värkande hand.

En eloge för alla som står upp för sin nästa, för rättvisa och medmänsklighet.

image

Guds församling

Att vara ett Guds barn i en församling är inte lätt för alla.
Att vara ett Guds barn utanför gemenskapen kan faktiskt för en del vara lättare.
Det finns somliga som stärks i sin relation till Gud i ensamheten eller tillsammans med två eller tre, eller kanske med andra som inte bekänner någon tro.

Men Guds församling -stor som liten- är viktig.
Att åstadkomma stora förändringar gör man bäst i grupp, diskussioner och utbytet av tankar och erfarenheter är svårt att utföra i ensamhet.
Det finns en lära som gemenskapen är byggd på, tolkningar har gjorts och uppfattningar om vad som är riktigt och rätt har ändrats genom tiderna. När ett samhälle är i förändring är risken förmodligen stor att schismer uppstår, även i en församling, det finns alltid dom som står fast vid den gängse läran och tolkar det som står skrivet som oföränderligt och så finns de som följer tidens förändring och har en mer öppen attityd.
Det kan lätt bli så att du känner förväntningar på dig som inte är du, i en form där ditt grundläggande beteenden och dina värderingar helst ska överensstämma med den större harmonin.
Har man en aura som sträcker sig utanför normen är det lätt att känna sig som den som borde tänka om.
Man får ha utstickande åsikter, man får visa vem man är med yttre attribut och man har friheten att kalla sig ett Guds barn. Ingen människa på jorden kan sätta sig över och till doms för vad någon annan står för, och framförallt, vem du än är och vill vara, har Gud flyttat in i dig kan ingen avvisa honom från ditt tempel.

image

Demonstration och överlämnande av porträtt

Jag överräckte ett avgångsporträtt i går, det kändes fint förstås.
Kan ännu inte visa oljeporträttet här då det tar ytterligare en tid innan det ska offentligöras.

Däremot var det kallt i gamla stan. Efter en lång ohälsosam huttrande promenad så lyfte jag det stelfrusna huvudet och insåg att solen faktiskt sken och folk stod och solade vid öppna vindfria ytor. Samma dag förra veckan var det snökaos på platsen men det fanns det inte ett spår av. Idag känner jag i kroppen, sviter från kylan.imageDet var ju också en hetsk stor demonstration på samma plats – mynttorget- men inte heller det såg man ett spår av, förutom en kvinnlig expedit som upprört beskrev demonstrationen som riktigt otäck och tumultartat. Hon var inte svenskfödd och kanske med tuffa händelser i bagaget. När nazister får ordet är det  ganska troligt att det inte blir så behagliga tongångar

torget

Den där får ni tukta!

Jag vill berätta om ett barn som är speciell, lika speciell som alla andra barn.
Han är lite mer av allt kanske man kan säga. Dom som känner honom förstår nog vad jag menar. Samtidigt vill jag inkludera så många andra barn som lätt blir missförstådda.

Min Samuel har många,  stora och levande extra sinnen.
Dessa egenskaper får dessvärre inte utvecklas i den förmåga dom borde få göra.
När han föddes stack läkaren som utfört kejsarsnittet in huvudet och sa: –Den där får ni tukta.
Vi förstod att speciellt utvalda verktyg krävdes för detta barn.

Under hösten tog vi med honom ut på olika resor nästan varje dag då vi märkte att han blomstrade och fullkomligt exploderade i sin vetgirighet.
Vet att jag tänkte: Samuel skulle finnas för uthyrning!
Så roligt och upplevesefyllt är det att göra utflykter med honom, på ett sätt som jag aldrig upplevt med något barn tidigare.

imageett

Han har länge sagt att han vill bli forskare, fröken smålog lite i dag åt hans fantasier. Men när jag berättade om den lilla kille jag tar med ut i skogen, till tåkern, djurparker fenomenmagasin eller andra stimulerande miljöer där hans sinnen får utrymme då förstår man hur han tänker. Rätt man på rätt plats.
Vem kan hävda att skolans miljö med alla barn sittande på trästolar inomhus i dålig ventilation är den bästa. Han fungerar i skolan, han har börjat anpassa sig, men hans fulla potential visar sig i det verkliga livet under aktiva förhållanden och då han får upptäcka den riktiga världen.
Han kom hem en dag och sa: -Vill du veta veta nåt häftigt?  Donald Trump vann presidentvalet i USA, men han säger lite dumma saker ibland,Trump! la han senare till.
Han älskar verkligen att lära sig nya saker läsa, skriva och mattematik men det ska vara på riktigt.
Läsa lärde han sig direkt på tåkern, för han ville ju veta mer!

c

Hade det funnits en alternativ naturskola eller ännu hellre, en skola uppbyggd på utflykter och studiebesök så hade jag inte tvekat att sätta honom där. Han uttrycker så tydligt själv att  han blir uttråkad! Han är helt enkelt understimulerad och tycker inte om att sitta still.

Det är svårt att specialinrikta studiemiljön men jag tror nog att nära hälften av alla barn i en klass skulle fungera bättre som aktiva friluftselever.

hittarfangad

 

Är mobbing ärftligt?

Vi vet så lite, eller rättare sagt dom vi lutar oss mot och litar på, lägger fram den ena sannningen efter den andra. Men det som var rätt igår är tvivelaktigt i dag. Det vi trodde på är åtminstone inte hela sanningen i framtiden.
Det är kanske bra att man kan tänka och reflektera lite själv.
Om man leker lite med tanken att varje människa bär på egenskaper som går att etikitera och sammanfatta till ett namn, en diagnos. Vad skulle din diagnos vara?
Vi är många som snabbt väljer adhd, en klassiker.

Det finns skrämmande exempel med barn som är mobbade i skolan och då själva blir utredda för adhd och diagnoserade. Det är som om när situationen är för svårhanterlig är det lättare att lägga resurserna på det drabbade barnet, eftersom det är så svårt att utreda mobbning.
Jag är ganska övertygad om att mobbing i många fall skulle kunna betraktas som ett avvikande beteende, ofta kanske tillsammans med överdriven avundsjuka och egoism. Men i framtiden hoppas jag nästan på att barn/vuxna som mobbar blir något för psykiatrin att utreda som en avvikelse för sig, lika väl som andra funktionsnedsättningar.
Om ett barn i en familj är en mobbare i skolan eller på dagis så är ofta syskon det också. Kan det vara ärftligt?
fot
Det stämmer inte helt som många påstår att mobbare kommer från mer eller mindre dysfunktionella familjer. Det finns definitivt socialt mycket välfungerande familjer där barnen är mobbare, utan tvekan! Ofta kan det nog visa sig att någon förälder i grunden har draget själv, men kanske väl dolt. Kan det då vara ett genetiska drag?
Det är naturligtvis svårt att komma åt problemet då det är så utbrett och att personerna ofta är normalfungerande prestationsmässigt. Det enda problemet är att dom gör andra illa, förstör livet för någon annan!
dsc_4143
Medmänsklighet är heller inget som kommer med modersmjölken, det är något vi ständigt måste lära våra barn. Det är nog lätt att glömma. Vi lär dom sitta fint, ställa in mjölken, använda bestick och duka undan. Men att på djupet vara en medmänniska som sätter andras välmående i samma rum som sitt eget är svårare att påminna sig om att lära ut.
Idén om att mobbing skulle vara ärftligt styrker min teori då man kan se mycket små barn ha dragen, redan då de lär sig prata. Är det en avvikelse som skulle kunna förebyggas med rätt hjälp? Då skulle det i så fall göras tidigt.
Åtminstone kan man konstatera att dom orsakar minst lika mycket problem som andra med särskilda behov, det är bara att denna grupp är svårare eftersom ingen så gärna vill konfrontera en överlägsen (f.d. mobbare?) förälder med att dess barn är en mobbare och kanske behöver söka hjälp för det.

Bara skojade!

Abraham mötte mig i morse med orden: – Det blir Trump!
Du menar väl inte…! Jag blev lika stel som istapparna från taket.
Om allt Trump utlovat går i uppfyllelse blir det en katastrof, om inte, vad säger han då?
Som exempelvis fängelse för Clinton, ganska osannolikt: äh jag bara skojade….eller vad?
Jag vill helst inte tänka på vad som kan komma framöver, vi får väl ta på oss ansvaret att tänka sunt och rättvist, viktigare än någonsin att stå upp för det som är rätt.

Jag hade tänkt åka till Stockholm för att leverera en tavla denna vecka, det blev framskjutet och lika bra det, nästan tur med tanke på hur vintervädret slagit till. Tydligen det värsta på 100 år. Visst är det konstigt att nästan alla väder nu för tiden slår nya rekord, skumt! Men Trump tror visst inte på klimatförändringar heller! Tron kan ju förflytta berg, det är nog så han resonerar.

pojken i blatt

Oljeporträtt i slott och gårdar

Även om jag är porträttmålare med intryck från vår tid så följer jag traditionen från århundranden tillbaka som definitivt lämnar avtryck åt historien.
Oljeporträtt har prytt slott och herrgårdar lika länge som gårdarna har funnits.
Det finns ingen anledning att kopiera den forna tidens stil men det är ändå viktigt att följa det klassiska måleriet om det ska smälta in i en miljö tillsammans med historiska oljeporträtt.
Inga slott och herrgårdar utan oljeporträtt!

Porträtt i moderna miljöer är naturligtvis också ovärdeligt.

(Porträttet speglar sig i ipaden)atelje

Jag fick muta Samuel med att lova gå ut och skotta snö tillsammans om han skulle ställa upp för fotografering, här föreställande en liten pojk från förr. Dessvärre fanns det ingen snö att skotta när vi väl kom ut.

barnfoto dsc_5695

Istället för blommor kom Torbjörn hem med gods och gårdar till mig i kväll, så passande.
För som sagt inga slott utan oljeporträtt.

gods-gardar

Teamwork, kommer jag bli en pappa?

Stämningen brukar kunna bli lite grabbig här hemma. Jag håller hårt i Elisia så hon inte överger mig i detta.
Samuel: -Kommer jag pli en pappa när jag blir stor?
Ja det kan du nog bli, svarade vi.
Vilken tur för det verkar göra så ont att föda barn så det får tjejer göra. Killar kan spela dataspel och rocka istället, det är mycket roligare.
I n t e  k u l!

grafitti
Vi gjorde ett teamwork i dag, Torbjörn och jag -agerade frisör- han klippte mitt hår bak och jag fram, samtidigt! Det gick bra men kanske inte dubbelt så fort för att vi var två. Jag gillar inte riktigt frisörers perfekta klippning. Som Caroline af Ugglas sagt, ingen annan än min man får klippa mig för han gör det inte så bra!

Till brandkontoret, rätt färg?

Nu står ett oljeporträtt i min ateljé och vilar i väntan på att bli levererad till brandkontoret, som ligger i en gammal vacker byggnad beläget på mynttorget i Stockholm.
Jag levererar den själv, kanske får jag se hur den ska hänga.
I minnet memorerade jag färgen på salens väggar när jag var där för att fota personen som jag nu avporträtterat. Spännande att se om färgen är som jag minns den och valde som bakgrundsfärg på avgångsporträttet. Jag brukar faktiskt kunna lagra en färg exakt i minnesbanken för att sedan återskapa den hyfsat bra.
Har glömt be om tillstånd att visa upp porträttet här, men det kommer.

Nu står två nya uppspända dukar redo för att sätta penseln på.
Ett äldre mycket fint par – även de från huvudstaden-  ska porträtteras.

Jag gör en lite extra grundning först för att få den yta som önskas.malar