Vi vet så lite, eller rättare sagt dom vi lutar oss mot och litar på, lägger fram den ena sannningen efter den andra. Men det som var rätt igår är tvivelaktigt i dag. Det vi trodde på är åtminstone inte hela sanningen i framtiden.
Det är kanske bra att man kan tänka och reflektera lite själv.
Om man leker lite med tanken att varje människa bär på egenskaper som går att etikitera och sammanfatta till ett namn, en diagnos. Vad skulle din diagnos vara?
Vi är många som snabbt väljer adhd, en klassiker.
Det finns skrämmande exempel med barn som är mobbade i skolan och då själva blir utredda för adhd och diagnoserade. Det är som om när situationen är för svårhanterlig är det lättare att lägga resurserna på det drabbade barnet, eftersom det är så svårt att utreda mobbning.
Jag är ganska övertygad om att mobbing i många fall skulle kunna betraktas som ett avvikande beteende, ofta kanske tillsammans med överdriven avundsjuka och egoism. Men i framtiden hoppas jag nästan på att barn/vuxna som mobbar blir något för psykiatrin att utreda som en avvikelse för sig, lika väl som andra funktionsnedsättningar.
Om ett barn i en familj är en mobbare i skolan eller på dagis så är ofta syskon det också. Kan det vara ärftligt?
Det stämmer inte helt som många påstår att mobbare kommer från mer eller mindre dysfunktionella familjer. Det finns definitivt socialt mycket välfungerande familjer där barnen är mobbare, utan tvekan! Ofta kan det nog visa sig att någon förälder i grunden har draget själv, men kanske väl dolt. Kan det då vara ett genetiska drag?
Det är naturligtvis svårt att komma åt problemet då det är så utbrett och att personerna ofta är normalfungerande prestationsmässigt. Det enda problemet är att dom gör andra illa, förstör livet för någon annan!
Medmänsklighet är heller inget som kommer med modersmjölken, det är något vi ständigt måste lära våra barn. Det är nog lätt att glömma. Vi lär dom sitta fint, ställa in mjölken, använda bestick och duka undan. Men att på djupet vara en medmänniska som sätter andras välmående i samma rum som sitt eget är svårare att påminna sig om att lära ut.
Idén om att mobbing skulle vara ärftligt styrker min teori då man kan se mycket små barn ha dragen, redan då de lär sig prata. Är det en avvikelse som skulle kunna förebyggas med rätt hjälp? Då skulle det i så fall göras tidigt.
Åtminstone kan man konstatera att dom orsakar minst lika mycket problem som andra med särskilda behov, det är bara att denna grupp är svårare eftersom ingen så gärna vill konfrontera en överlägsen (f.d. mobbare?) förälder med att dess barn är en mobbare och kanske behöver söka hjälp för det.