Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Barnporträtt och annat måleri

Sommarlovet närmar sig och jag avslutar två syskonporträtt i olja. Att få dela den sommarkänslan med ett gäng elever är en förmån. Vi jobbar med satir och humor i konsten och det är klurigt. Det krävs ett viss mått av ståuppkomik för göra en slagkraftig och träffsäker bild. Planen är att dom nästa termin, åk.9, ska göra skyltar i trä eller keramik med bilder dom arbetar med nu, och sätta upp ute. Skolgården kommer bli proppfull av satiriska budskap, häftigt!

Två barnporträtt som börjar bli klara.

Nu satsar jag några dagar heltid på att måla mina egna målningar samt porträtt, och försöker lägga eleverna åt sidan. I mina egna stora målningar finns ett stråk av, och ett underspråk som snuddar vid satir fast på ett mycket mindre ”rakt på” sätt. Behovet av uttryck är alltid upphovet till varför jag gör mina egna målningar.

På gång!

Drivkraft

Varje dag finns en förhoppning om att just idag ska jag jobba på mina egna målningar, men jag ger aldrig upp, snart är det tid. Det som måste prioriteras, måste jag prioritera! Den inre drivkraften kommer ändå aldrig försvinna och just nu försöker jag inmata det i många unga som jag sätter mitt hopp till ska upptäcka det jag upptäckt i konsten. Den häftiga urkraft som kan finnas om man bara vill, det handlar mer om vilja än begåvning.

Från en glad ateljé

I ateljén omges man för närvarande av barnporträtt i olja, flera stycken i samma ålder faktiskt. Det skapar en oförklarlig harmoni med alla deras blickar. Snart räknar jag med att dom blir klara. 

Ett oljeporträtt på en kvinna med pioner som bakgrund är inlämnad för inramning. Den färgstarka målningen hintar om en spirande vår som vi börjar känna av. 

Aldrig har man väl längtat så mycket som just nu efter vår och sommar, och förhoppningsvis en lugnare pandemiperiod. Den känslan delar jag nog med många! Jag jobbar för närvarande på skola och kommer så göra ytterligare en tid framöver. Det innebär inte att det blir mindre målande, bara att jag är ännu mer kreativ. Det är otroligt roligt att få se när dessa unga lyckas, känner sig stolta och har roligt på lektionen. Naturligtvis finns det motsatta också, men det är en stimulerande utmaning att få alla med på banan. Tiden på skolan har blivit mitt nya konstprojekt, idéer och tankar på vad vi tillsammans kan åstadkomma upphör aldrig. Jag måste ibland lägga band på mina idéer för att det ska bli genomförbart.

På gång, lite gulligt från min ateljé.

Vi möts i bättre tider

Se fram mot ett nytt kreativt år med stora möjligheter.
Ett år då vi får mötas igen, sitta nära och omfamna den som plötsligt och ofrivilligt från en dag till en annan blivit isolerad och lämnad ensam.

Farfar/gammelfarfar Stig, då kan vi och våra unga familjemedlemmar klappa om dig igen utan att vara rädd för att överföra något eländigt virus, det blir bra!

Här är Stigs barnbarnsbarn Sakarias som med det nya året, önskar kunna vara nära igen!

Fridfull och kreativ ateljé

Nu när julhelgen är över, är det mycket fridfullt att återvända till ateljén igen. Jag har många grejer på gång och har även fått sällskap där, mitt eget barn och barnbarn har tagit plats. Det är förstås lockande med ett kreativt rum som detta.



Jag har satt upp en kamera i ateljén och filmar när jag målar, ska försöka få till en snabbfilm från arbetets början till det är klart. Hoppas det kan bli lite roligt att se.
Som tur är har det börjat vända uppåt igen och jag har flera målningar på gång. Jag är glad om pandemin inte påverkar mina uppdrag för mycket. Jag behöver ju inte ha närkontakt med dom som ska porträtteras, och är ensam och isolerad när jag målar.
Däremot kanske företag som planerat att beställa avgångsporträtt väljer att skjuta upp det om deras verksamhet inte fungerar som den ska nu. På ett eller annat sätt tycks alla stora och små företag bli påverkade i dessa tider, det är sorgligt.

Försiktigt på gång

Det optimala är att ha flera porträttmålningar på gång samtidigt. Det har jag nu!
Skönt att veta att konst och kulturlivet inte är på väg att slockna trots att det ser dystert ut med pågående pandemi.
Jag och Elisia var en vända till Lund igår. Där möttes vi upp av en morfar till två härliga små barn som var motivet till den långa resan.
Förutom att morfar hade klätt lillflickan med en bak och fram vänd klänning och pojken med skjortan ut och in så var det fantastiska små sprudlande modeller. 

Besöket gick snabbt med korta visiter på bara det nödvändigaste, som mat och fikaställen och konstmaterialbutik för att inköpa det viktigaste för kommande målningar. Mycket mer vågar man inte göra i dessa tider. Trots vår långa resa (ca. åtta timmar i bil) så valde vi att undvika affärer. 
http://lenearonsson.se/portrattmalningar/

Ger inte upp

Att få utöva kultur och delta i kulturella sammanhang kommer aldrig någonsin upphöra, vad som än händer. Ju större kris desto mer och starkare kulturella uttryck, trodde jag! så kommer en pandemi! Dör man inte av den så dör själen av ett fattigt kulturliv. På allvar börjar jag få ångest av denna situation. 

Igår var delar av familjen på moderna museet i Stockholm, tack och lov! Det hade inte alls känts så bra om vi hade vetat det vi fick veta idag, att den allmänna rekommendationen nu igen är att inte besöka museer och köpgallerier om det inte är nödvändigt. Jag kan inte tänka mig en säkrare plats än just konsthallen vi var på, dom är otroligt noggranna och har verkligen tänkt till för att säkra mot smitta, mer än någon annan plats jag besökt under den här tiden. Däremot köpgalleriet vi besökte direkt efteråt kunde vi ha hoppat över! Jämför inte ett varuhus med en konsthall. Det kändes supertryggt på moderna jämför med det motsatta, ett visst stort köpcentrum i Stockholm. Kan dom driva sin verksamhet med den säkerhet dom har just nu så är det ju mindre risk än att gå en promenad ute. Vi behöver verkligen konst och musik, så jag önskar av hela mitt hjärta att man kan organisera och tänka till både en två och tre gånger innan man tar till för drastiska åtgärder. Jag känner själv att förändringen är stor, ändå jobbar jag med enskilda beställare. Det finns inte någon logik till det som sker, det är verkligen så ologiskt. Varför ska detta slå så hårt mot kulturlivet. 

JAG BLIR GALEN!!!!

Räkna med att jag kommer göra massor reklam för mina målningar, för jag kan inte ge upp!

Barnporträtt

Snart är en målning bestående av tre personer klar, en kvinna och två små barn. På grund av vissa omständigheter har jag inte kunnat fotografera personerna själv, det kan bli så ibland. Istället kan jag tipsa om ljussättning och vinkel mm. Även om jag föredrar att fotografera själv så får man hitta en annan lösning ibland. Om en person exempelvis inte längre finns i livet så vill jag i möjligaste mån försöka se till att det blir så bra det är möjlig ändå.

Barnporträtt fyller en annan funktion än vuxenporträtt. Man stoppar och fångar en tid man aldrig mer kan kan få tillbaka.