Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Tidsamlare

Somliga fångar Pokémon, andra fångar tid! Min filosofi är att man kan fånga tid genom att hantera den på olika sätt i olika  situationer.

Oj vad du kan skära pannkakor snabbt! utbrast en liten kompis till Samuel. Japp där vann jag lite tid! Att kunna göra små enkla handlingar lite snabbare vinner man några sekunder på och ”många bäckar små”.

Att kunna göra fler saker samtidigt är ett annat sätt som inte behöver vara så svårt, om man tränar på det. Typ laga mat, hjälpa till med läxläsning och plocka ut diskmaskinen samtidigt. Fullt möjligt! Om man bara tänker efter kan man göra väldigt många saker samtidigt, utan att det behöver vara jobbigare. 

Fikapausen behöver inte bli så lång om man låter bli att plocka upp mobilen som är en stor stor tidstjuv. Att vara effektiv är inte detsamma som att stressa, däremot att låta för mycket tid, som man inte har, bara försvinna kan vara riktigt stressande. När dagen är slut känns det alltid tillfredsställande att ha vunnit tid istället för att ha slösat. Min enkla filosofi, men en bra påminnelse!

Att jobba med foto istället för att måla går mycket snabbare, men där går gränsen. Det går bara inte!

”Stan är full av vatten”

Nu är semestern över och man kan koppla av! Men…campinglivet fortsätter. En vattenläcka ute på gatan visade sig vara från vår ände av ledningen och inte kommunens. Följden av denna skada blir kostsam. Nu gräver vi upp den långa sträcka av berg till huset för byte av rör. Vi är inte först på gatan, som består av ett och annat gammalt hus, med att få vattenläcka men vi har definitivt den knöligaste tomten, bara berg.

Jag kom in till galleristen igår och han beklagade den trasiga vattenledningen. Ja, vi har varken vatten eller fungerande avlopp suckade jag och dom har grävt upp hela tomten. Men han såg så undrande ut. Har ni fått vattenproblem i huset undrade han. Det han syftat på var tydligen en skada som rörde hela Tranås. Nu är inte bara vi, utan hela stan utan vatten. Vi som redan bunkrat upp med färskt vatten har fått dela med oss till akut behövande nära och kära. Det gäller att vara förbered om katastrofen kommer, och det var ju vi kan man säga. Vatten är mycket dyrbart, en bra påminnelse ibland.

Dagen igår

Semester en timme då och då är vad jag bukar ta. Men nu var den här långa ledigheten på hela tre dagar viktig. Det är en stor höjdpunkt att fylla tio år, kanske en av dom viktigaste och mest minnesvärda födelsedagar i livet. Fortfarande liten och förväntansfull men ändå så stor att minnen etsar sig fast för resten av livet, det är stort! Jag har lovat Samuel att alltid ha semester på hans födelsedagar, lyx!

Vi fyllde vår sjusitsiga bil till bredden, så pass att vi t.o.m. fick en kommentar om alla unga och barn som fick plats och en förmånlig parkeringsbiljett (om det finns såna) utanför gröna Lund. Där tillbringade vi Samuels dag. Inne på grönan mötte brorsonen Leo upp oss. Han jobbar som manager för artisterna som uppträder och han maxade verkligen denna dag för både oss och Samuel, som dessutom övervann sin karusellfobi. Heja Samuel!

En presentation av min hemsida

Det främsta syftet är att beskriva och visa porträttmålningar samt presentera mig som porträttmålare och hur en beställning går till.
Bloggen som är kopplad till hemsidan ger lite inblickar från en vardag, situationer och konst(iga) tankar från mig som konstnär.

Välkommen!

oljeporträtt 60*70 cm.
S-O Hedengren, HOVMARSKALK. 40*50 cm.



Porträtt i olja 60*70cm. www.lenearonsson.se
Två stycken målningar av ett par. Brokind slott. 40*50 cm.
Syskonporträtt

Arbete på gång och fascinerande umgänge

I ateljén finns nu många ansikten som följer mig, dom flesta saknar dock fortfarande ögon, men på något sätt känns det som om dom är närvarande ändå.

Jag och Eline gjorde en iakttagelse i dag på Ica, ett fascinerande sätt att skapa umgänge. Det var en expedit som började prata om semester med en kund och fortsatte sedan samtalet med nästa kund d.v.s. mig och när hon var klar med mig kom nästa kund som hon oförändrat fortsatte diskussionen med. Förmodligen höll hon på tills hon ansåg att hon kommit till punkt och sagt det hon ville. Alla som kom efter i kön hörde ju vad som sagts och kunde utan vidare fortsätta samtalet i 30 sek -1 min tills det var dags att expediera nästa kund. Var och en fick sin lilla del i diskussionen. Samtalstiden berodde på hur många varor expediten hade att hantera. Hon fick verkligen en stor blandning av samtalspartner. Ett intressant socialt fenomen tyckte vi.

Dom har fått mer ansikte sedan bilden togs.

Målarmedier eller inte och Elisias nya..

Väntar otåligt på nya glasögon som ska vara anpassade efter min ateljés storlek. Skärplängden är på tre meter. Längre än så kommer jag alltså inte se, men det får väl räcka! Färgen torkar snabbare än vad jag hinner måla nu i värmen. Det är nog den svåraste utmaningen. Det finns målarmedier för det, men förlängningen av torrtiden är minimal. Det finns så många hjälpmedel att välja på men ofta krånglar det bara till processen mer än vad det gör nytta, då det ofta blir på bekostnad av något annat. 

Jag var hos en erkänd porträttmålare en gång. När jag efter lite granskning av en målning konstaterade att han inte alls målade efter klassisk traditionell målarteknik som han gick ut med och pratade så varmt om, frågade jag varför han sprayat bakgrunden på oljeporträttet? Han svarade generat att han tyckte det var för jobbigt att måla bakgrund med pensel! Var och en bestämmer naturligtvis vilket tillvägagångssätt man använder. Men då kanske man inte ska göra sig känd som en konstnär i gammal klassisk målarkonst! Det är klart att det krävs ganska mycket tålamod att måla porträtt.

Men har man tappat så mycket intresse över det man gör ska man nog sluta.

Lite svårt att säga något om kommande bilder mer än att; jag tror Elisia är rätt så nöjd över sina prylar som kom i fredags.

Gränslöst skapande

De flesta målare börjar som tecknare. Det kan vara en förutsättning för att bli tekniskt kunnig i måleriet. Men många gånger stannar det där och blir ingen ytterligare utveckling. Jag får ibland enkla beställningar i blyerts, enkla säger jag… det är inte sant! Det ser enkelt och rent ut, men det kan ta lika lång tid som en oljemålning att göra. Men det är avkopplande att teckna om man har behov av att stressa ner.

Rita och måla är i det närmaste något basalt hos ett barn. När barnet blir medvetet och okunniga vuxna börjar tycka, lägga sig i och frammana en föreställning om vad som är fint och fult, upphör oftast processen i den kreativa utvecklingen. Jag har erfarit flera skrämmande exempel på det.

Min unga lilla kille är en flitig tecknare. Men för att han inte ska stanna där och för att stärka hans förmåga och lust, plockar jag ibland fram en duk och ber honom fortsätta med pensel. Hans självkritiska omdöme på detta område är fortfarande gränslöst och jag vill uppmuntra honom att bestämma fritt över sitt skapande. Den tekniska grunden har han, men resten är villkorslöst kreativt.

För en konstnärssjäl är det ett livsnödvändigt behov att få ge uttryck i konst, musik eller text och jag tror att för många som av vuxnas kritiska blickar, blivit fråntagna denna grundläggande del som barn kunde ha sluppit ohälsa och flera sjukdomsrelaterade tillstånd.

Äldsta grabben brukar hämtar sin kraft i spelandets konstform.

Älskar misslyckande

Porträtt är den konstform som mest av alla former har en viss perfektion över sig. Men under pågående arbete får misstag hagla, ibland är det helt okej i andra fall får jag börja om. Lite trist kanske men vetskapen om att misslyckandet är den lärorikaste skolan får mig att inte misströsta. Jag älskar misslyckande! Konst bygger uteslutande på det vågar jag påstå. Antingen lär man sig eller hittar man en ny möjlighet man inte visste fanns. Det är det makalösa med skapandet.
Min yngsta kille har kommit in i en period av självkritik och är rädd för att påbörja något han inte provat tidigare. Jag är ju inte bra på det, är ett återkommande argument hos honom för att slippa. Förr testade han med gott självförtroende på allt som lockade, nu vill han vara bäst från början. Klart du inte är bäst, du har ju inte gjort tillräckligt många misstag än.
Sen kan man vara av den tröga sorten som jag och begå samma misstag flera gånger, det tar då bara lite längre tid.


Musikkväll

Igår kväll skulle Elisia och jag gå på konsert på Tranås trivsamma Plan B, en konsertlokal med servering varmt rekommenderat även om man inte bor i Tranås. Det blev slutligen tre till från familjen som gick för att lyssna. Mitt unga sällskap var mäktigt imponerade av de otroligt skickliga musiker som besökte lilla Tranås. Så stor musik i en liten stad!

Tack för en ovärderlig kväll på Plan B

Thus owls