Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Lockelse för en konstnärssjäl

För att kunna ägna mig heltid åt porträttmåleri och inte annan konst så måste jag avhålla mig från två lockelser, det ena är bra konstutställningar det andra är bra musikupplevelser.
De faktorer som gör en människa hel!

Utan att på något sätt alls förringa porträttmåleri så är den konst som lockar mig på ett speciellt vis, något heligt, men alltför excentrisk och okommersiell för att funka som säljande, vilket tyvärr är nödvändigt för vår överlevnad här på jorden.

I går spelade den konst-exprementella-jazzgruppen ”Klabbes bank” på Plan B här i Tranås.
En helhetsupplevelse, konst-musik!
I kontrast till deras uppträdande, satt det typiskt nog som det ofta gör, ett gäng längst ner som trodde syftet med besöket var att dricka-vara-rolig-höras mest.
Fullständigt avsaknad av förståelse att musiken de försökte överösta var just vad andra var där för att uppleva.
Men den inre bilden av vad man vill ha och inte vill ha blev på så vis mycket stark, så musiken påverkades inte negativt, tvärtom min längtan efter själslig konst bortom all ytlighet blev större än någonsin.

Mobilbild är det enda jag har att erbjuda.

Sliter mitt hår

Så gick luften ur mig… när Samuel dyker upp så här precis innan läggdags, och det bara är att börja om i duschen. Inte första gången han kommer på att vara rolig när jag är som tröttast.
Vissa dagar är han som fem.. eller en hel skolklass föresten. Det är lika bra att visa hur det kan se ut, för det är mycket roligare att se det på bild än att uppleva det efter en nog så intensiv dag.
Ibland sliter jag mitt hår!

Mamma älskar du mig?
-Grrrrrr ja, hmm!

Pysseldags!

Vi har bott i detta hus i ca. fem år och igår insåg jag hur otroligt mycket varierande växter som ryms i vår trädgård. Svårt att artbestämma allt. Med Ljungs handelsträdgård som inspirationskälla tog jag och Elisia ett varv i trädgården och samlade några hinkar av dess utbud. Helt fascinerade av vad mycket som fanns att hitta. Det är ingen starkt utvecklad sida  hos mig, att julpyssla, men det är roligt när det hinns med och framför allt att få vara ute och plocka och använda det finaste från växtriket.

Minns för 28 år sedan då Karin Gullberg (välkänd från tidigare nämnda Ljungs) kom hem till mig då jag hade fått min förstfödda, med sin fantastiska skicklighet kom hon med juldekorationer och pynt, hon tyckte att som nybliven mamma var det dags att utveckla en pysslig ådra.

Nu är det Elisias tur och som nybliven mormor är det kanske dags att återuppta det pyssliga. Förövrigt har jag i dag tydligen klivit över tröskeln till 48 47år, jag har ett helt år tillgodo då jag trott mig vara 47 hela året.

 

Nykter jul en kluven högtid

När ens barn får barn och jag blivit mormor för första gången måste man nog vara lite mormorledig. Inte för att dom hindrar mig, men det är onekligen lite svårt att fokusera på något som skulle vara viktigare. Jag försöker disciplinera mig några timmar om dagen i ateljén, men när HAN kommer och knackar på, släpper jag allt.

Julen närmar sig, för oss är en nykter jul en självklarhet eftersom ingen av oss i släkten dricker vid någon annan tid på året heller.

Men det måste vara en kluven högtid för många barn som dels längtar efter deras drömmars jul, samtidigt som erfarenheter säger dom att det kan spåra ur närsomhelst och bli en katastrof.

Jag och Torbjörn besökte ett varuhus i Mantorp häromdagen, min uppmärksam drogs ofrånkommligt till en man som tappat alla hämningar och skrek alldeles ursinnigt på sin kvinna. Lunkande efter gick deras barn, stackars barn! Dess uppgivna blick vittnade om att det inte var första gången hennes pappa betedde sig hotfull, nära på fysiskt.

Min omedelbara tanke var; kan man i nyktert tillstånd och inför allmän åskådning bete sig så mot sin familj, hur är det då innanför hemmets väggar. Och hur beter han sig under en högtid med lite alkohol i kroppen?
Är han tomten i huset?
Framåt småtimmarna, hur blir han då?


I väntans tider, porträtt på barn

I bland får jag frågan, vad det är för mening att avporträttera ett barn. För mig är det självklart! Det är en tid som aldrig kommer tillbaka, ett minne som många vill ha kvar.
Det är en stor anledning för att välja en målning på sitt barn tycker jag.

Så mycket färg, så mycket liv.

 

Av samma anledning väljer man att porträttera en vuxen och äldre men mer som en summering av en människas liv och verkan. 

 

Vi går i väntans tider, hela familjen. Elisias och Jonathans bebis är beräknad till i dag. Jag står redo med kameran förstås, för alla dessa små är utomordentliga modeller. Och så måste jag börja träna på att kalla mig mormor.
Nästa inlägg hoppas jag på bebisfoton!

 Skolans regler för maskerad:
Inget som täcker ansiktet, inga masker och inga föremål.
Alternativ som finns kvar är väl morrhår då!
Samuel sminkade sig till smurf, fine!
När han kom hem berättade han att man faktiskt inte fick måla hela ansiktet.
Men vad finns kvar att göra? Det är inte lätt att anpassa sig när man inte ens får klä ut sig på skolans maskerad. Nästa gång får du nog klä ut dig till Samuel!
Nu är det helg och han får äntligen vara sig själv, killen som älskar hårdrock och gillar att sminka sig.
Så här skräckinjagande var han.

Inte i ateljén

Jag har inte kunnat måla något så här långt denna vecka. Det är visserligen trevligt att ha min åttaåriga skrutt hemma på höstlov, men jag trodde inte att det fortfarande skulle vara så otroligt svårt att smyga upp i ateljén. Fritids skulle nog en del inflika, men det är lite kluvet det där. Vanliga skoldagar tror jag att han mår bra av komma hem till lugnet efter skolans slut, och eftersom han har möjligheten så…
Mitt problem kan jag ofta lösa med att plocka ner lite pågående prylar, kanske inte olja men jag har ofta renare arbeten på gång samtidigt.