Fotorensning och äggexperiment

Igår kväll gick jag igenom gamla fotografier. Ett långsamt arbete och så många skräpfoton jag sparat, men en del riktigt roliga också.
Världen största fotosamling tror jag.

 

Vet inte syftet med vissa bilder. Eller ibland blir det bara lite knäppt helt enkelt.

roligt

skön figur!batman ettTvå systrar, en ananas och…en liten bror?

anans

 

Idag då? Jo vi har lärt oss hur man släpper okokta ägg från en balkong utan att dom går sönder! Intressant experiment och mer än hälften höll faktiskt, de’ ni!
Det var min brorson Mika som bjöd på 25-års fest och då kan sådana pedagogiska aktiviteter förekomma. Tyvärr fick kameran stanna hemma, alla uppskattar inte att figurera på bild. Hade jag varit en snabb tecknare så kunde jag illustrerat ett skönt senario när ett stort gäng vuxna och några små barn står och applåderar för varje ägg som släpps mot marken.
Funderar lite på hur föräldrarna senare kommer motivera för lilla Signe 2 år varför hon inte ska slänga ut maten från balkongen.
Men jag kunde sno några bilder från Torbjörn där min bror Daniel släpper ett emballerat ägg. Min spontana tanke och lärdom var att – om inte ett okokt ägg krossas från den höjden så behöver jag aldrig mer vara orolig när jag skickar väl inslagna glasade tavlor med posten heller.

agg

 

Måla ägg

En sån liten grej som att måla ett ägg kan nästan jämföras med att få öppna julklappar på julafton. I alla fall för Samuel. Han har frågat i flera dagar när vi ska måla ägg, och i dag är han förstås på bristningsgränsen, för i dag ska vi göra det. En av årets största händelser. Det är skönt så länge kraven på traditioner inte behöver vara större😊. Han hänger just nu över mig och frågar hela tiden om jag skrivit klart och att han kan ta ut äggen så länge, det är nog säkrast att jag gör som han vill tror jag innan öronen ramlar av.

Han skickar en glad påskhälsning först. Taget i all hast innan skolstart i går!

image

Beställningar och terrorister

Det står inte still i målarverkstan även om det kan verka lite tyst.
Det är lite av hänsyn till dom jag jobbar med. Visserligen är den ene inte så personligt medveten då det är en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet och en numera man som inte längre finns i livet, det är en beställning i miniformat från ett gammalt svartvitt fotografi.
Den andra beställningen är på ett något lite äldre fint par som i klassisk stil ska smälta in bland andra riktigt gamla oljeporträtt som hänger i en mycket fin och välbevarad herrgård i Östergötland. När jag snart är klar med samtliga porträtt ska jag höra med dom om att få visa porträtten på min hemsida, det är så det fungerar. Jag visar inte upp porträtt offentligt utan tillstånd.

Roligare än så här blir det inte när man inte kan visa framsidan på dukarna.

image

Jag har fått ett uppdrag och ska åka till Västerås för att fota ett litet barn. Det blir roligt att lära känna och göra ett konstverk på denna lilla. En så liten individ har inte satt sina permanenta anletsdrag än men om jag gör porträttet i helfigur så finns det mycket mer att lyfta fram och som bidrar till att det blir lite extra spännande. När barnet är så litet och tavlan modell större så blir helfigur väldigt bra. Lite annorlunda och ”lite mer” än porträtt.
Jag följer nyhetsflödet ganska intensivt när jag målar och vid en tidigare stor målning så skedde attentatet i Paris vilket jag nog alltid kommer att förknippa med den målningen. Nu vid denna nya beställning sker ett nytt, i Bryssel. Det är inte så roligt att förknippa målningar med terrordåd, men det blir tydligen så ibland.
Det jag ska göra är att förmedla glädje liv och värme i alla fall.

Säger bara det…vilken dag!

En dag som denna får man inte missa. Därför kommer här en bildbomb!
Jag lämnade ateljén. Trotsade slaskiga vägar, tog med trotsigt barn och hälsade på i blåbärskogen med en kanna kaffe.
Denna man testar mina gränser hela tiden. Varför ska pojkar gå och slå på allting?

samuel slasksa i skogen DSC_0110
Hittade inga blåbär i skogen men däremot en pojke i blått!

pojken i blatt

 

-Jag tror nog att vi har gått vilse….på riktigt!

samuelsamsamusamuesamuel ledsenOm Rås gård vill ge mig detta växthus så tackar jag inte nej. Vilken dröm!

hus

Idrott för alla

Har just sett en ny programserie som heter ”gympaläraren”.
Väldigt många barn och ungdomar rör på sig alldeles för lite och skolkar från idrottslektionerna.
Anledningen är skrämmande.
Många elever känner sig sämre än andra, jag skulle nästan kalla det gympamobbing men ofta utan medvetna mobbare. Men mobbningskänslan finns där. Även om inget av mina barn har haft svårt med idrottslektionerna så kunde Abraham som satt med och såg programmet känna en stor förståelse för hur svårt vissa kunde uppleva idrottslektionerna med alla tävlingsmoment och att bli exponerad inför hela klassen.
Känner man sig inte lika bra och ska stå där inför allas bedömning är det inte så svårt att förstå hur det kan känns för en tonåring som kanske redan har ett dåligt självförtroende.
Att få alla barn att röra på sig måste ju vara målet och inte att momenten och aktiviteterna alltid ska vara fullständigt seriösa.
Det var ett mycket bra program med kreativa och roliga idéer på hur man ska få alla barn att närvara på lektionerna och röra på sig, vilket är väl syftet med idrottslektionerna, inte bara tävling och uppvisning.
Abraham och jag rekommenderar verkligen detta pedagogiska och även roliga program till, självklart de som jobbar med unga men också för elever att se. Tv1 tisdagar kl.20.00. Tummen upp!

image

”Tankar för dagen”

Wow! fick just veta att modevärlden och tillverkare har kommit på att kroppar ser olika ut!
Min ena dotter har en sån där getingmidja, den andra har storkben, långa och supersmala.
Och jag själv….? men mina tjejer är normalkonstruerade i allafall och det är ändå svårt att hitta byxmodeller som passar för alla ska se ungefär likadana ut.

Vi som lever på jorden har olika sätt att lösa problem på.
Vissa håller sina problem inom sig och grubblar på djupet ut en lösning medan andra har behovet att klä det med ord och släppa ut sitt bekymmer.
Där blir det lätt missförstånd.
Den som gärna pratar om sitt kan få uppfattningen att den mer introverta inte bryr sig eller har några tankar alls. Medan den som hellre löser problem inom sig kan känna överbelastning om den även ska behöva ta emot den andras bekymmer.
Precis lika omöjligt som att få kroppsmodeller att bli likadana, lika omöjligt och framförallt farligt är det att försöka få en annan människa att fungera som man själv gör.
Många vet vad ångest är och dom flesta har känt depression och alla har haft bekymmer, men hur vi uttrycker det är olika och man ska vara försiktig och inte pådyvla sitt eget sätt  på någon annan.
Detta är en av många olikheter våra själar kan ha.
Vi kommer aldrig kunna förstå en annan människa fullt ut men vi kan förstå och respektera att vi fungerar olika. Lika bra men på olika sätt.

God söndagskväll!

olika

Överfall av kvinnor och vårtecken

Ingen missade väl att det var Internationella kvinnodagen i tisdags. Samtidigt som Östersundspolisen gick ut med information till kvinnor att helst hålla sig inne kvällstid för att inte bli utsatta för övergrepp av män, så varför inte i jämställdhetens namn uppmana männen att inte gå ut kvällstid istället!
Kommer alltid minnas en händelse då jag var fjorton år och besökte Motala centrum.
Det var mitt på dagen. Plötsligt smög sig tre fulla män upp och överföll mig bakifrån.
Dom försökte dra iväg med mig och betedde sig hotfullt. Jag slog och fäktade men blev stum av rädsla och kunde inte skrika. Jag kände mig chanslös mot dessa tre män.
Men som från ingenstans dök plötsligt min ängel till pappa upp och såg händelsen från långt håll, han vrålade så nästan jag också blev rädd. Jag har aldrig sett min pappa så arg. Männen stack förstås illa kvickt.
Det konstiga med denna händelse var att jag själv skämdes så fruktansvärt efteråt och hade svårt att prata om det. Helt ofattbart varför denna reaktion. Varför skulle jag skämmas, dom hoppade ju på mig bakifrån helt oprovocerat! Jag hade ingen möjlighet att springa då jag inte ens såg att dom kom. Tre vuxna män mot en fjortonårig flicka. Så otroligt ynkligt, milt sagt!
Nu hände det tack och lov inget allvarligare men minnet av utsattheten satt länge kvar och jag kan undra hur många kvinnor som inte har upplevt något liknande. Fattar inte dessa  män vad dom ställer till med? kanske är det bara en liten rolig grej för dom, omedvetna om vad det sätter för spår hos den utsatta.
Det är lätt att jag blir väl mycket beskyddande mot mina två fina tjejer. Det får bara inte hända dom något.

19

Men nu välkomnar vi solen och den annalkande våren istället och låter absolut inga vettvillingar skrämma oss! Och jag ska ner nu och baka pizza med Samuel, fredagsmys!

Snödroppar i vår trädgård!snodropppe var

Barn på konsert

Min yngsta och min äldsta 6 och 26 år har idag varit på barnkalas tillsammans!
Så kan det bli när det skiljer 20 år mellan syskonen.
Det var en klasskamrat till Samuel som hade kalas och hennes mamma är kompis med Eline så därför var hon med och hjälpte till i bowlinghallen där dom bowlade och kalasade.

live

Efter det åkte vi till Eksjö för att uppleva ca. 150 barn från olika musikskolor i länet som spelade tillsammans med Alexander Rybak.
På en sån konsert med så mycket barn får man kanske räkna med att det finns ett och annat barn i publiken också.
Men damen framför Samuel tyckte nog att jag borde ha stängt in min bedrövliga snorunge på toaletten innan att han var något för aktiv i sitt uppförande 😉
Det härliga var att Alexander själv uppmanade alla unga violinister i slutet att aldrig sitta still och spela! och hela han själv sprudlar ju av liv det vet ju alla, klart man inte kan sitta som ett ljus då, när man dessutom är sex år och full av bara glädje 🙂
Jag tänker aldrig tveka att ta med mitt aktiva barn på tillställningar som är utvecklande och riktat till alla åldrar, vi var ju inte på kungliga operan direkt! man får ju välja sina tillfällen att ta med ett barn och detta var ett bra sådant tyckte jag. Alexander är ju så medryckande och gjorde allt han kunde för att få igång publiken, vilket Samuel levde upp till.
Ingen sorg vilade över oss när vi lämnade stället, superduktiga barn som medverkade så tålmodigt i nästan två timmar.

 

Slå knut på inspirationen

Inspiration är inte bara behaglig.
Likt alla andra gör jag mina plikter när jag arbetar, vilket innebär att måla det jag blivit ombedd att måla!
I går kväll råkade jag på en sida när jag sökte efter en annan svensk konstnär, ett register över inköpta verk. På listan dyker plötsligt två målningar av Lene upp.
Lusten att hänge mig åt det fria måleriet sköljde plötsligt över mig, det jag ofta får kämpa för att mota tillbaka!
Porträtt är fantastiskt roligt. Men det där som bubblar inuti, den där intensiva känslan som många kanske tillfredställer genom att träffa vänner, laga mat, shoppa läsa böcker eller vad det nu kan vara, finns för mig i det fria måleriet!
Tänk att kunna göra mer av bägge delarna, både porträtt och fritt måleri😊
Problemet är det som nog alla skulle vilja ha mycket mer av….tid!

image

 

 

 

Tänk efter före!

Vi hade fest i helgen med släkten för vår sjuttonåring, men min kamera hade batteritorsk förstås och jag tycker inte om att berätta utan bilder så det hoppar jag. Trevligt var det i alla fall😉

I vår släkt är det många lärare vilket innebär att jag förstås ofta sympatiserar med dom. Men eftersom jag inte är lärare själv kan jag bara betrakta och framföra min åsikt utifrån vad jag ser. Men så har jag ju och har haft skolbarn så länge jag kan minnas och kan se från det perspektivet också.
Det finns nästan lika många åsikter om lärare som det finns människor i Sverige eftersom alla har gått i skola.
Att föräldrar och elever har fått mer inflytande och mer att säga till om i skolans värld kan tyckas vara enbart positivt.
Men om en kaxig förälder och en lika kaxig tonåring kan ödmjuka sig lite och föreställa sig att 25 stycken lika viljestarka barn och minst lika många föräldrar kräver att få sin röst hörd och sin personliga vilja igenom i mötet med en kanske två ansvariga personer, snacka om kackel i hönsgården, då borde det inte vara så svårt att förstå hur omöjligt det kan vara. Det räcker att vara förälder och känna sig otillräcklig!
Alla vill förstås få det bästa för just sitt barn, men då måste det fungera för hela gruppen och alltså inte bara för en. Man kan också försöka vara en medarbetare i stället för att motarbeta, och tänka efter några gånger extra innan man lägger fram egoistiska lösningar.
Hur skulle det se ut om jag målade ett familjeporträtt där alla skulle vara med och bestämma sin egen komposition, vad jag skulle använda för verktyg och hur jag genomförde mitt arbete. Familjen måste lita på att jag vet hur jag arbetar och att jag gör allt för att var och en ska bli på allra bästa sätt, samtidigt som jag förstås också måste lyssna på önskemål och är lika angelägen som dom att få det bästa slutresultatet. Men om jag inte tror på det jag gör så blir det aldrig bra.
Vi måste utgå ifrån att dom som jobbar med våra barn vet vad dom gör och respektera deras tillvägagångssätt.

Tänk bara vad lätt det är nu att häva ur sig sin vrede via mail eller ett sms utan att tänka efter vad det får för konsekvenser, av impulsivitet eller bara för att man tycker sig veta bäst. Så överför man också sitt respektlösa beteende till barnet som i sin tur gör på samma sätt, helt oacceptabelt enligt mig.

Att antalet sökande till lärarutbildningar minskar är kanske inte så konstigt.
Om höjda löner kunde locka fler så vore problemet lättlöst, men om det inte är där felet sitter så spelar det nog dessvärre ingen roll.
Vi föräldrar måste nog faktiskt göra en omvärdering och börja visa respekt för dom viktigaste personer våra barn rör sig med på dagarna och se till att vi får behålla dom!

Jag menar förstås inte att vi ska underlägsna oss och heller inte att alla lärare alltid är bra men man måste kunna se i ett större perspektiv och vrida och vända på sitt önskemål för att få det att passa in i skolans stora pussel och för att det ska funka bra för alla små pusselbitar.
Sen kan man ibland faktiskt framföra lite positiv respons, det behöver vi alla få för att göra ett bra jobb, för det är väl just det vi vill att dom ska göra?

Oj det blev ett långt inlägg och ändå finns det mycket mer att säga😉

skolanvardagsbild