Gå över ån efter vatten

Jag är den perfekta djur/naturfotografen!!
Äntligen skulle jag ut och uppleva fin natur med alla spännande djur i Tranås med omnejd, det finns så fantastiska naturområden här omkring.
I strålande sol och med det rätta objektivet var jag beredd att fota fåglar rådjur och kanske även få se någon räv. Men efter flera mil utan att se minsta lilla fågel, helt knäpptyst, säger Torbjörn att djuren håller sig gömda och rör sig inte i onödan när det är minus tolv grader, mer än om det finns mat att få.. typ utanför vårt köksfönster där hemma.
Men för den som inte varit utanför dörren på ett par dagar kan jag iallafall visa hur det ser ut i naturen just nu.
natur

En och annan fastfrusen häst efter vägen.

hast

När vi efter flera mils bilfärd med en uttråkad Samuel tillslut kom hem satt det mycket riktigt 35 stycken domherrar (eller Rödspättor, enligt min systerson) utanför fönstret. Kan man säga att vi  ”gick över ån efter vatten” kanske.
Samtidigt lyssnar jag så passande på Mattias Klums vinterprat, och inte får det precis att känna mig som en bättre naturfotograf.

Nu ska vi iväg och åka pulka och grilla korv hos småkusinerna.

faglar

Briljera

Jag älskar att måla, men steget att återgå till normalt tillstånd efter att knappt satt min fot i ateljèn på en vecka, känns något stort. Det är heller inte så lätt när hela familjen är hemma.
Det får bli en mjukstart helt enkelt.
Jag är snart färdig med ett oljeporträtt som ska till Stockholm.

Briljera är det kommande årets ord att följa. Jag har lånat Samuels nya trollspö och minsann kommer även färgerna briljera på mina målningar. Det kommer att bli fantastiskt roligt att måla med dom, och jag ser verkligen fram emot att ta nya tag för året som kommer.
Om andra bara visste hur roligt det är, det jag gör, så skulle vi vara många fler som målade.

Jag har en sån där mor som alltid måste visa upp mina teckningar och tavlor från länge länge sedan.
I all välvilja och stolthet vill hon också visa min ateljè när hon är på besök samtidigt som vi har gäster. Då är oftast övriga huset ganska omsorgsfullt städat, men ateljèn en katastrof! Detta inträffade även ikväll, hur charmigt som helst! hon ger sig aldrig min goa mamma. Hon måste bara få visa upp.

Hoppas det fortsätter med strålande sol ett tag till, för jag är alltid lite sen i starten men nu vill jag iväg och ta lite fina vinterbilder. Det får vara nog med stämningsfulla inomhusbilder.

Genomfönster-bilder, taget från matbordet. Hyfsad utsikt.

rådjuren
2

fågel

vinter

Kontrasternas tid

Många skäl att bli glad.
Bli sedd och bekräftad av storkusinerna kan kännas bättre än en önskad julklapp.
Eller att slippa en p-bot dagen innan julafton, från att varit en hårsmån att få den.
När jag sa till p-vakten att det var den bästa julklappen, önskade hon mig glatt, ho ho ho en god jul!
Det finns verkligen mycket att glädjas åt, när man har det bra!

Det är lätt att vara tillfreds i sitt egna förnöjda tillstånd om det inte vore för att motsatsen kryper nära inpå mitt i det allra bästa, mitt i idyllen.
En inblick i hur fina små barn i detta nu, inte får tryggheten från ansvarstagande vuxna.
Om föräldrarna med sin goda vilja och vuxna omsorg skulle sätta barnens behov främst denna dag, så skulle även de barnen få uppleva en fridfull jul.

Hur ska föräldrarna någonsin kunna lita på sina stora barn när samma barn inte litar på sina föräldrar. Vem ska ta det nyktra ansvaret?

Jag kramar om mina barn extra mycket just nu!

Samuels julklapps-robbot har blivit Abrahams danskompis, den håller takten perfekt när han spelar.

robbot jul

Bra dag!

 

Ännu en dag till ända. Därmed också julafton 2014.
Bra dag, var Samuels sista ord innan han somnade i sin nya pyamas.

Jag önskar Er som beställt porträtt av mig, Ni som ev. funderar på att beställa 😉
och naturligtvis alla andra,
En riktigt God fortsättning.

Hoppas dagen varit som sig bör, fylld av omsorg glädje och harmoni för alla, stora som små.

sJulmorgon med rådjurens julbord utanför fönstret.

rådjur

Vad ska man göra, hur ska man tänka

 

Nu är det vansinnigt lätt att prata julbestyr, men det frestar inte mig nämnvärt.

Däremot behöver jag reda ut ett paradoxalt spörsmål.
I en butik härom dagen stod en frälsningssoldat och skramlade med sin bössa.
Alldeles utanför på trottoaren satt en kvinna med sin bössa och tiggde.
En man som var på väg ut ur affären stoppade lite pengar i frälsningssoldatens bössa men gick förbi kvinnan, varpå hon då blir rasande. Jag tigger och han tigger, varför går du förbi mig?
Avsikten var säkert inte att ignorera kvinnan. Kanske hade han inte fler mynt helt enkelt. Men knepigt kan man nog tycka att det blev. Frälsningssoldaten står inne i värmen i sin uniform och samlar in pengar till behövande, den fattiga kvinnan sitter ute i kylan och tigger. Undrar hur frälsningssoldaten upplevde situationen.

God jul! hörde jag en annan man säga till en kvinna som satt utanför ett varuhus och tiggde, jo! det kan man ju alltid önska sig, tänkte säkert den kvinnan och jag satte lite i halsen.
Hur ska man vara trevlig på för sätt och vad säger man egentligen.


Denna man har väntat hela året på den här stunden, att få sätta stjärnan på toppen.

stjärna

granen

Bästa tjejer

e och eVarför i allsina da`r ska våra tjejer behöva bära överfallslarm och pepparspray?

Jag är som mamma till tjejer irriterad över att behöva vara på vakt för vad som kan hända dom.
Jag blev själv som fjortonåring överfallen av tre främmande gubbar, mitt på ljusa dagen i Motala. De smög sig tyst upp bakifrån och tog fast mig, tryckte in något i min mun så jag inte kunde skrika. Fegt!
Men adrenalinet hos mig strömmade till och jag lyckades att med hårda armbågar överraska och slå i från. Samtidigt dök min räddning upp, pappa! från långt håll såg han vad som hände och gav ifrån ett urgrundsvrål med en stämma som den predikant och sångare han var och jag vet inte vem som blev mest överumplad, jag eller gubbarna.
Vill helst inte tänka på vad som annars kunde ha hänt, männen var vuxna och jag ett barn!
De försvann i alla fall lika snabbt som de dök upp och inget mer hände, mer än att jag var chockad och tycker fortfarande inte om att gå ut själv.
Jag har aldrig varken då eller nu, rört mig i olämpliga eller oroligt sällskap och sammanhang, ändå sker detta, helt oprovocerat.
Hur vanligt förekommande är det inte då med överfall mot kvinnor och hur många kvinnor är mörkrädda, med all rätt och anledning.
Att jag inte berättat händelsen för någon, (annat än min familj, eftersom pappa alltså var vittne, annars kanske jag heller inget sagt till dom) för att det av någon anledning  är svårt att prata om chockartade händelser. Så det är ingen garanti att din flicka inte blivit utsatt för att hon inget säger.

Våra flickor är det finaste vi har, men dom är utrustade och beredd att försvara sig när de går utanför dörren.

Lucia med kreativa barn och vuxna

När jag förr varit på luciatåg, minst ett varje år, har jag i ärlighetens namn kännt det mer som en traditionell plikt. Söta ofta spexiga (ibland ganska konstigt utklädda) barn i alla möjliga utföranden. Men i dag har jag upplevt något som jag sent ska glömma, faktiskt så kom jag att tänka, om inte TV borde ha varit där.
En luciakör med perfekt sång och klockren ton. Sedan pojkarna, alla från åk.nio som kom in med kostym slips eller fluga och tomtebloss.
Så andäktigt att hela Tranås kyrka, fylld till bredden av skolelever satt som förtrollade under hela föreställningen, tom. lilla Samuel! Denna uppvisning var inte för allmänheten, men som tur är tar jag sällan hänsyn till det.

Lite då och då hör jag folk som undrar om inte barn till konstnärer, musiker och liknande lite speciella yrken som är djupt förankrade i personliga intressen, om inte de barnen ofta blir åsidosatta och bortglömda. Men jag är övertygad om att det snarare är tvärtom. Är man starkt driven själv så gläds man oerhört av att ens barn också visar sina intressen. Jag vill aldrig missa ett uppträdande som jag vet att dom brinner för. Kan man dessutom ofta styra sin arbetstid som jag kan, så gör jag allt för att ta mig in på deras föreställningar oavsett om det är för allmänheten eller ej. Jag vet samtidigt vilken betydelse det har för barnen.
Jag måste ju också rikta min beundran till barnens musiklärare som lägger ner sånt arbete på detta och lyckas föra över sin inspiration och skaparglöd till dessa undomar och därmed få dom till att uppträda så otroligt profesionellt.
Att få vara med, dela och inspirera, är att visa barnen respekt och vilken betydelsefull plats dom har. Det fyller våra själar, det fyller deras själar och får oss alla att må lite bättre.

i brist på fina luciabilder… 😉samuel

eli

ab el sabarnenaj

Advent

Nu vill jag skryta lite över Tranås ungdomsblås igen.
Vi har i kväll varit på en fantastisk adventskonsert, som inte blir lätt att överträffa.
Inte svårt att förstå att dessa otroligt duktiga musiklärare som fått våra unga musiker att briljera, därför kommit tvåa i riksfinalen och får åka till Prag i vår.
Förutom vår yngste man som aldrig ska släppas in i städade samanhang, så var det en häftig, fin och medryckande musikafton.

 

Ni är så fantastiskt duktiga.

Hade tyvärr glömt kamera igen men bilder vill man ju ändå ha så det blev foton från mobilen. Tobbe fotograf.
u.blås
Å andra sidan var Amanda Jenssen och Kajsa Grytt också grymma i kväll i så mycke bättre. Skulle nästan kalla deras gemensamma uppträdande, performance.

Det borde inte vara självklart

äggJag blir ganska galen när inte tekniken fungerar som jag vill, varför gör den inte som jag tycker. Har ägnat mycket värdefull tid i kväll på detta ickefungerande. Fast egentligen är det så otroligt mycket konstigare att det möjligen kan fungera. Det borde inte vara så självklart.

Min vintersallad som jag sådde i september, helt efter angivna råd, blir inte mer än ett par cm. när den vid det här laget skulle vara stor fin plocksallad. Varför fungerar det inte då. Jag blir besviken så som jag har sett fram emot egen god sallad mitt i vintern. Fast egentligen är det så otroligt mycket mer märkligt att det verkligen kan växa sallad alls i kylan.

I morse på vägen till barnens skola passerade vi en olycksplats. Det sved i hjärtat när jag fick se en moped och insåg att det var ett skolbarn som på väg till skolan i det hala väglaget hade råkat illa ut. Det är fruktansvärt att se hur snabbt det går när det väl smäller. Men egentligen är det ett mirakel att det inte inträffar olyckor oftare, så många situationer vi möter varje dag som borde kunna leda till en katastrof.
Det skulle inte vara en självklarhet att allt bara flyter på och att så mycket ändå går bra.

Om någon har en ledig lya i typ Spanien kanske, är jag intresserad av den, hela vinterhalvåret. Jag vet att åtminstone jag inte är skapt för detta klimat. Men å andra sidan borde jag skämmas, för hur tacksam ska jag inte vara över att få bo i detta land där vi har det bra. Det är ingen självklarhet det heller.
Men lika givet och självklart är det också att få klaga lite på tekniken, katastrofer och vädret ibland.

I morgon har en siffra ändrats på mitt födelseår, vilket flyt!