Deras problem är vårt

Idol Tristan är en av många unga som var så viktig för vår överlevnad. Likt alltför många fler fina ungar så finns han nu inte längre. En byggsten mindre.
Världens byggstenar är våra barn och unga. Om vi inte lägger mycket omsorg och energi på dom så förlorar vi det viktigaste materialet för att kunna skapa en framtid, då är allt vi gör för vår överlevnad meningslös.
Att så många barn och ungdomar mår dåligt och självmordsstatistiken är så alarmerande hög just nu är lika allvarligt som det värsta miljöhotet.
Barnens problem är i högsta grad vårt problem.
I Kina har man sagt, att om ca.trettio år ska vi börja ändra på vårt levnadssätt för att minska miljöförstörande utsläpp. Om trettio år? Det är kanske redan nu försent!
Att ta hand om våra unga och miljön är inget som kan skjutas på framtiden. Det är allas vårt största ansvar.
Eller är vi kanske nöjda med den tid vi haft, tackar vår planet för det vi fått och för allt som den givit oss. Kanske är det just detta som återspeglas i många barns själar.

Rädda barnens drömmar och visioner. I deras glöd kan vi se framtiden.

Att få vara lite crazy i skolan ibland, är för många betydelsefullt. Även hos dessa.
De gick upp helt frivilligt klockan sex i morse för att göra sig fina.

(Är man liten och inte går i skolan, vill man kanske ändå se läskig ut)

e och a

abrahamelisiasamuel

Skapa historia

A gift to the World…sa en amerikansk morfar till mig då han med största värme betraktade målningen på sina barnbarn.
Att måla ett porträtt är att skapa historia. Det är inte mycket som är så beständigt och som finns kvar till eftervärlden.

Jag hade så gärna velat göra ett oljeporträtt på min far medan han fanns i livet men då tyckte jag att det inte fanns tid, och nu är det försent.
Inga bra foton på honom har jag heller som underlag för att göra ett porträtt nu.
Att skjuta upp saker allt för länge är inte så bra, en dag är det försent.

Har varit på fotobesök i dag, på en oerhört vacker gård belägen i en lika vacker miljö.
Tack till er för en trevlig stund.

brokind

Att följa vägen

Carola Häggkvist följde det hon var ämnad för, sin gåva. Det håller nog alla med om. Hon berättade själv om sin upplevelse i ”Så mycket bättre” igår.
Vad är risken om man inte följer sitt kall.

Min pappa som jag ibland nämnt om , då han har haft en stor inverkan på mitt liv och inte bara mitt vet jag, hade en gåva och en styrka som fler sökte sig till.
Men så slutade han, när behovet hos många var så stort. Varför?
Jag frågade honom vid ett tillfälle som jag aldrig glömmer.
Du kan väl skriva en bok. Många behöver dig!
Han blev påtagligt upprörd.
Aldrig! Jag vill inte mer bli glorifierad, Gud ska synas, inte jag
.
Han hade en lång utläggning som jag fortfarande inte riktigt är överens med honom om. Hans förklaring stämde inte, tyckte jag.
Kort därefter insjuknade han och dog, alldeles för tidigt.
Han kände något starkt för detta som jag aldrig får veta.
Om Gud vill använda en människas talang så måste människan få synas. Genom henne speglar sig Gud.
När min pappa gav upp sitt kall, gav han då samtidigt upp sitt eget liv, kanske fick Gud därför ta honom till sig, kanske hade han en reservplan. Det är faktiskt den starkaste undran jag har och som jag alltid har känt angående hans död.

Skulpturen ”Lyftet” som har tappat sin kraft, sina armar.
(orsaken är Samuel)
3

När ”så mycket bättre” och bakningen sammanfaller, får bakbordet flytta ner på golvet och in i vardagsrummet.
Någon liten påminde mig om en viss Pippi Långstrump.

bakning

En målning

Ibland kan bildskärmar spöka. Att se ett fotografi på en målning ger ofta en helt annan bild än att se den i verkligheten. Dessutom är ju bildskärmar väldigt olika i sina inställningar, ljus skärpa och färg.
Det är svårt att fota tavlor, sedan ska alla typer av bildskärmar göra sin tolkning och presentation av dem. Det där kan alltså vara knepigt. Det är bara att hoppas på ett hyffsat resultat.

Denna målning i kol akryl och inslag av andra medier (se detaljbilderna) är en generationstavla där jag utgått från riktigt gamla fotografier till nutida, även innehållande detaljer som också utgör en betydande mening.

Detaljer ur målningen

Storlek ca. 110 *90 cm

 

tavla

Ännu en helg i livet

Vi har intagit julstämmningsläge på riktigt i vårt hus. Bakat pepparkakor med tända ljus och julmusik. Samuel har länge planerat att han skulle baka King kong. Det blir nog lite svårt utan någon form, ansåg jag. Men han hade helt klart för sig vilken form som King Kong skulle ha. Titta vilka muskler!DSC_0010 Vi var och besökte gymnasieskolan där Elisia senare tänkt studera. Eleverna hade mycket att visa upp och de hade lagt ned ett gediget arbete för att presentera sina program för oss besökare och alla blivande elever. Efter det fick vi mysfika hos min syster, vars son Jonatan med kompis bjöd på äppelpaj och en stor portion mys (tänk att dom kunnat forma sina barn precis efter önskamål) På en förmiddagsgudstjänst i dag var det dans med gruppen Rut som Elisia är med i. De uppträdde stämningsfullt, ett gäng härliga ungdomar. dansare En helg med aktiviteter alltså, vilket innebär att jag inte har kunnat vara i ateljén alls. Det kallas för att vara ledig. I morgon lämnar jag iväg en stor målning som jag har arbetat med en längre tid. Det känns på ett sätt tomt när en målning lämnar min ateljé men ändå på ett tillfredställande vis. Jag har satt punkt och ser fram emot att få lämna över tavlan.

Inblick i konstvärlden

Jag har ett färdigt stort alster i min ateljé som nu väntar på sin blivande ägare och jag väntar också, men mest på reaktionen då den är gjord på fri tolkning i blandteknik där kunden naturligtvis inte kan veta resultatet av sin beställning. Det ska bli spännande!
Jag väntar också på om jag får tillåtelse att visa upp målningen här.

Men i väntan på det vill jag säga några positiva ord om moderna museet i Stockholm, dit också min tavla ska.. nä inte till moderna, men väl till Stockholm 😉
Moderna museet har alltid något storslaget att erbjuda oss och då inte bara för vuxna, de har även något för barnen.
En konstpedagog ger barnen en spännande visning i museet, och när de tittat runt på en aktuell utställning får de arbeta i verkstan med olika medier. Så otroligt friskt och bra tänkt att ge barnen en inblick i konstvärldens inspirerande miljö.
Upplev något riktigt bra, besök moderna museet.

Fick se en bra bild av Francis Bacons ateljé och visst är min i lite bättre skick.
Det är bra att kunna jämföra med något, även om jag visserligen själv brukar säga till mina barn att inte jämföra sig med det värsta.

untitled

i ateljen min

”Egentid”

Det pratas ibland om vår vuxna ”egentid” som något som värderas högt.
Men ibland känner jag in barnens situation och undrar då vilka som kan behöva egentid.
Kom på mig själv när jag var på, så fort de kom hem från skolan. Skynda dig, du ska till musikskolan, du hinner inte äta. När jag hämtar honom därifrån förbereder jag honom på att han måste sätta sig med läxor på en gång, – du vet att du har flera stycken.
När kvällen kommer och han äntligen är klar är jag nära att säga, du skulle städa ditt rum också har vi ju sagt, men jag satte orden i halsen och där fick dom stanna.
Så här blir det ofta och säkert känner många igen det.

Just precis i detta nu upptäcker jag att det i en låda under den dator som jag sitter vid har någon liten haft ett sopinkasst för mat, bl.a.. broccoli som denne inte velat ha. Vad jag har letat efter orsaken till vad som har luktat i detta rum och nu äntligen hittat det. Vad glad jag blir (eller inte) trots att jag nästan inte kan vara kvar i rummet pga.  stanken. Nog om det!

Tror jag vet vem!!!

fika

 

Något som vi däremot tycker är riktigt roligt är att Elisia har ett litet arbete som hon valt att utföra varje söndag, vilodag till trots. Hon städar trapporna i sin moster och morbrors fastigheter. Jag passar då på att ta en paus från mitt, och följer frivilligt med som sällskap och lite hjälp åt henne. Att ensam få umgås en stund med min kloka och goa tjej  är en stor förmån. Hon är femton, snart vuxen och rätt vad det är finns hon inte hemma längre.
Nu dessvärre är hon sjuk i dag, så Abraham får hoppa in som vikarie för henne. Han har visserligen stukat sin fot, så jag valde den jag tyckte såg friskast ut att göra arbetet 😉

spela

Befria mitt folk

Friheten hägrar på andra sidan den vassa taggtråden

otroligtDe vitklädda golfarna i den spanska grönskan spelar lugnt vidare, medan flyktingarna skriker på hjälp och spansk polis försöker ingripa. Stängslet liknar en mur mellan två världar som möts under ett ögonblick. FOTO: JOSE PALAZON/REUTERS
http://www.svd.se/

 

 

Inre rum

 

kör

Jag brukar påstå att det inte endast är inspirationen som får mig att måla.
Jag tror att alla kan frammana en drivkraft, vad det än gäller för arbete. Vem som helst kan utvecklas och skapa en mening i dom flesta situationer.

Carola Häggkvist har skrivit i sin blogg.

Bli det bästa DU kan bli –
och jämför inte med andra.
Du kan hämta inspiration utifrån – men det som kommer från insidan ska få komma från dig.

ateljeAtt jobba med sig själv i en större mening, att lyfta blicken och se möjligheten.

 

Alla skolkörer i Tranås hade tillsammans med Simon Lingmerth (medverkande sångare i idol och melodifestivalens huskör) som soloartist en konsert som fick publiken att baxna. 200 barn sjöng av all kraft och hade riktigt roligt vilket bidrog till en fantastisk konsert.
Som vanligt, smög jag mig in även när det visades för skolorna.
Såna som vi som nödvändelsevis vill uppleva allt två gånger, måste dom ha överseende med  😉

kör

I bland gör man rätt, ibland gör man fel

Jag var och handlade med min Samuel på hemköp igår igen, och som vanligt var han mycket hjälpvillig vilket ofta går hem hos andra kunder också.
En äldre dam bad honom därför om hjälp att lägga upp sin kanelkrans på bandet vid kassan, vilket han så gärna gjorde. Rätt, och som tack för hjälpen fick han en femkrona.
Där efter gav jag honom en tjugolapp att ge till mannen som satt utanför, men förstås blandar han ihop pengarna och ger femman till tiggaren. Nej tjugan skulle du ge! sa jag till honom varpå han reagerar snabbt och börjar gräva efter femman i mannens mugg.
Så kan du inte göra, säger jag lite generat, du får ju ge honom tjugan också nu. Jaha…utbrister han lite påkommen.
I bilen tänker jag att han nog känner sig lite förlägen, men så hör jag honom gnola för sig själv.. I bland gör man rätt ibland gör man fel, ibland fel ibland rätt…

Tänk om vi som har svårt att acceptera de små misstag vi gör varje dag och som ofta får oss att bli lite nedstämda, kunde ta det med samma jämnmod och självklara förlåtande resonemang. Kanske skulle det få oss att må lite bättre till vardags.
Jag ska i alla fall komma ihåg hans lilla ramsa och lära mig att ta det med lite mer ro.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel! Sånt är liksom livet.

rätt