Livskraft i min atelje

Solen överöser min ateljé, både för och nackdelar med det, mest fördelar förstås.
Jag jobbar med ett syskonporträtt, fyra bröder som jag har porträtterat tidigare. Jättefina pojkar.
Ibland kan solen i min ateljé bli så intensiv att den förblindar, men jag vill inte för en sekund gnälla. Jag kan inte ens med att skärma av de tre fönstren med en tunn gardin, för jag älskar solen. De övervintrande paprikaplantorna gör det också. Fyra utvecklade paprikor och fler på väg, så härligt. Med tanke på att paprika, en av de nyttigaste grönsakerna (ovan jord) anses vara en av de mest utsatta för bekämpningsmedel,  så sätter jag extra mycke utav denna goda grönsak.
paprikaJag hittade en liten lagom flaska att vattna sådden med i ateljén, den var ju perfekt tyckte jag, ända tills jag efter en stund såg att något konstigt vitt hade lösts upp i den. Jag luktade och förstod till min förfäran att det hade varit en skvätt lösningsmedel kvar i flaskan. Jag som ville odla giftfria grönsaker!

Drömmar

Vad skulle du göra om du hade en kort begränsad tid kvar att leva?
Denna fråga har vi fått någon gång. Sist för mig var på Alf B Svenssons föreläsning. Torbjörn knuffade till mig, det var den där tavlan då.
De flesta skulle nog inte kunna förverkliga sina drömmar ens om de visste att de hade en begränsad tid kvar.
Denna eviga dröm kan vara en stressande följeslagare som kan bidra med både avundsjuka och depression, hur jag än gör finns det alltid de som har det bättre!
Man kan ställa en annan fråga istället.
Försöker du vara en bra medmänniska? Kan du älska och glädja andra, ligger det i ditt intresse?
För många är det nog så svårt att älska sig själv och har kanske svårt att förlåta av någon anledning.lamm
Om jag visste att jag hade en kort begränsad tid kvar att leva, vore min dröm att känna att jag gjort vad jag förmått för att vara en så god medmänniska som är möjligt, för mig.
Det kan vara nog så svårt, men inte helt omöjligt och det behöver inte kosta en förmögenhet.

Oljeporträtt, leverans av konst på olika sätt

Jag vill tacka för ett trevligt besök från Åland.
Ett oljeporträtt har lämnat min ateljé, som det ska va, och vi blev sugna att semestra på Åland ( tillsammans med miljoner andra förstod vi ) Jag delar med mig av det som gläder mig och får tillbaka så mycket av det som gläder andra, detta spännande utbyte människor emellan.

Skulle utreda vissa incidenter med posten, så jag bad storgrabben passa lillebror en timme. När jag kom hem undrade jag om allt gått bra, Jajamen det har gått så bra, han har suttit snällt och ätit kaviar nästan hela tiden. Typ halva tuben, Snyggt barnvakten!!! (han behöver nog träna på det lite oftare)

Den lilla nörden vaktar sin plats mot storebror.dator
Posten var djupt bekymrade över hur paketet kunnat komma så fel, det hade dom aldrig varit med om förut. Efter detta kommer jag stanna kvar för att se till att de får på adressetiketten ordentligt och på rätt paket, vilket förmodligen var felet.
De kommer att göra en utredning på denna händelse. Det är bra att de ser allvarligt på det. Viktig post får absolut inte försvinna. Som tur var hade jag satt mitt namn och telefonnummer bak på tavlan, annars hade de kanske inte kunnat spåra varken mig eller mottagare.
Det handlar ju inte endast om ett ekonomiskt värde, det ligger månader av arbete bakom också, samt inte minst en väntande mottagare.
Det kan tyckas osäkert att leverera med posten efter detta, men det har aldrig förekommit några problem förut, det är en mycket allvarlig händelse för dom också.
Många väljer dock att komma själva för att hämta sin tavla, vilket jag tycker är mycket trevligt och jag bjuder gärna på en fika.

Din dag

Vi kommer från en väldigt härlig fest, TACK fina Matilda!
Man kan väl kalla det för en välgörenhetsgala. Att samla så mycke folk, och helt osjälviskt rikta fokus utåt, och på ett för alla uppskattande sätt få in bidrag till nödställda i världen.
Det gav även en vinkel på vad man med en födelsedagsfest kan åstadkomma, vad tacksamhet och glädje kan vara.

matilda e

Lite trassel

Hur funkar posten.
I måndags skickade jag en större tavla, som skulle långt upp i landet, i dag fick jag ett samtal från Huges marina (nästan granne) om att tavlan hade kommit till dom!!!
Jag bevittnade ju att rätt adress hade skrivits ut av posten, ändå måste paketet blivit förväxlat på något sätt.
Det är nog så nervöst att skicka dyr konst, väl emballerat som tur är, så den klarar väl en extra liten åktur. Ibland rinner bara energin ur, men när jag får läxa upp posten lite kommer nog energin tillbaka 😉
post

I helgen får jag långväga besök, för att ta emot ett oljeporträtt, det är alltid lika nervöst men framförallt roligt möte. Hoppas verkligen att de inte blir besvikna.

Storm och skapande

Det blåser rejält ute. Varför är just storm och stark vind så ångestframkallande undrade vi just, för det verkar vara många som känner den där krypande oron i kroppen när det blåser kraftigt ute. Ösregn däremot tycks ha en mer lugnande effekt på oss.
Jag hade lillkillen med för att handla kläder till mig i dag, efter att ha gått runt och kikat tålmodigt en bra stund så suckar han och säger, det finns inga kläder här som passar mig. Flera ömsinta leenden mötte honom. Fyra år och kille, det är inte så lätt att hitta rätt bland alla damkläder.
Trots ångestladdat väder så finns det så mycket härligt som man inte får glömma bort.

För närvarande är han besatt av att teckna figurer, på allt. (Även på tapeter tyvärr)
Han är lika uppfylld av detta skapande som jag är.s

 

Naturliga porträttmålningar

För att kunna få fram de mest naturliga uttrycken hos en människa, och positioner som känns rätt, får man inte vara alltför låst av hur det stereotypa porträttet bör vara.
Jag sätter mig gärna i bilen och reser en dag, för att möta människor där dom är och fotograferar i deras egna miljö för att göra det så enkelt som möjligt. För en del kan det kännas som ett mer avslappnat och smidigt möte, och det behöver inte bli ett uppställt och förfinat fotografi om inte det passar personen ifråga.
Andra kan känna att det går lika bra hemma i min ateljé. Med en kopp kaffe om man vill. Målet är ju naturligtvis inte det perfekta fotot, men det är av stor vikt att underlaget till en lyckad porträttmålning är bra och personlig, så jag tar massor av foton, men oavsett hur många så har jag nog aldrig upplevt att personer jag fotat tycker att det blir jobbigt eller tråkigt på något sätt, det är viktigt. Harmoni måste finnas annars blir det inte bra, och harmonin infinner sig alltid.

Den här färgstarka personen tex. lämpade sig bäst i en varm miljö, en naturlig ljuskälla och med en kopp kaffe. Här var han sig själv.

oljeporträtt
vTacos i all ära, men detta är också rätt mysigt, fredagsmys.

Porträttmålare

Porträttmåleri är en viktig konstform i kulturen. Dom s.k. selfies som löper likt en epidemi i dag säger en del om det förgängliga i tiden. Vi vill gärna ha snabba bilder på oss själva och varandra som vi kan dela med oss av. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Vi vill gärna ha bilder på människor, det finns något som lockar särskilt mycket i den konstformen.
Vi kan backa tillbaka några århundraden, men än i dag kan vi betrakta och analysera människans beteende, utseende och tiden hon levde i, tack vare måleriets beständighet.
Så porträttmåleriet är nog det enda man med all säkerhet vet kommer att bestå.
Som porträttmålare är det viktigt att kunna skildra den tid man lever i. Det är annars inte så mycket som kommer att hålla historiskt, därför är det så viktigt att det klassiska kulturarbetet får finnas med på ett hörn.
Jag är porträttmålare för att det måste finnas såna!

 

blogg

Livets sköna stunder.
Årets första fika i trädgården med kusinerna.

vårutflykt

Det är ju redan vår, hoppas att den varar och att hösten inte kommer i juli och vintern i september.
Jag och mina tjejer var på shoppingresa i Linköping i lördags. Det är alltid en utmaning att åka ut med dessa två, särskilt den äldsta 😉
Jag hade lovat att betala. Men när de kommer fram till kassan är jag inte med!!
Jag är en rulltrappa upp dessutom, men hör att något händer på nedre plan. Jag ser mina döttrar som just blivit expedierade utan att jag ens är i närheten.
– Jaha och nu väntar vi bara på att banken ska komma,
säger min dotter och lägger armarna i kors, varpå expediten bryter ihop, jag var ju inte ens i närheten, vem skulle egentligen betala? Det var en stor klädbutik med många stressade kunder så jag fick snabbt ta mig ner för rulltrappan och springa fram till kassan. Expediten tog det coolt, skrattade roat och frågade om det var banken som kom rusande. Hmm!

e.e