Alla skulle våga

Det är konstigt att tiden knappt räcker till på sommaren! Det är super-turbo-tempo dygnet runt…. ändå är sommaren med 30 grader den absolut bästa årstiden.

Våra halvvuxna/vuxna barn fick välja en utställning att åka på i helgen, för utställning är obligatoriskt ibland. Dom valde Lars Lerins Sandgrund i Karlstad. Han är onekligen skicklig denna Lars. Akvarell har aldrig inspirerat mig riktigt men han har hittat och öppnat en egen väg för måleriet i denna teknik och han som person, hans partner och hans konst har blivit ett koncept som når ut till alla, även för den som tror sig sakna intresse för konst.
Jag kan ibland känna att en del människor får lite panik, nästan något fobiskt i sin blick när man föreslår konstutställning.
Ofta när vi varit på en utställning med våra barn är det dom, oavsett ålder, som varit sist ut därifrån. Torbjörn och jag har fått stå utanför och vänta.
Denna uppfriskande och energifyllda upplevelse tycker jag att alla ska försöka våga sig på, även den mest fobiska. Det finns inga koder och inga krav bara upplevelser.

Vi tog en fikapaus inne på utställningen, våra fem unga (7mån-28år) Torbjörn och jag. Vid bordet intill satt fyra pensionärer, 75 plus eller äldre. Tre av de fyra satt insjunkna i sina mobiltelefoner, den fjärde var påtagligt besvärad av situationen. Denne tittade då och då mot vårt bord till synes väl medveten om hur vi tänkte.
Men vem vet, de gamla kanske hade något mycket viktigare på gång.
Ja se pensionärer nu för tiden dom kan inte slita sig från sina mobiler.

Sommarparadis

Nu duschar vi av oss semestern och återgår till lugnet med påfylld inspirationsdepå.
En långsam resa med husvagn, sådär nio timmar enkel resa landade Tobbe jag Abraham och Samuel i Ockelbo och Mångeln, där fäboden jag har som header är fotograferad och som är min mammas barndoms sommarparadis, en närapå urskog där människa och djur kan söka frid. En helt fantastisk plats för själen. 20671021 Denna nyfriserade kille fyllde sex år på vägen upp, det firade vi stort förstås.
1
Vi besökte Avesta Art på hemvägen.
Ett stort järnverk i ett spännande gammalt industriområde i Avesta som i modern tid används för konstutställning.
Kända, väl utvalda konstnärer ställer ut där. Målarkonst och installationer, lika spännande för barn som vuxen. Där finns även permanenta utställningar.
Avesta Art är ett resmål som vi besökt i många år och det är alltid lika spännande. Definitivt lämpligt även för den som inte alls är van med konst och kulturevenemang i vanliga fall. Vi gjorde en äventyrlig rundvandring på… tre timmar!
Barnen brukar vara sist därifrån.

19
34konst av Hanna Vihriäläs
14

Ogenerad kikade han bakom draperiet, vad fick han se…?
konst av Anna Anders1213

Inblick i konstvärlden

Jag har ett färdigt stort alster i min ateljé som nu väntar på sin blivande ägare och jag väntar också, men mest på reaktionen då den är gjord på fri tolkning i blandteknik där kunden naturligtvis inte kan veta resultatet av sin beställning. Det ska bli spännande!
Jag väntar också på om jag får tillåtelse att visa upp målningen här.

Men i väntan på det vill jag säga några positiva ord om moderna museet i Stockholm, dit också min tavla ska.. nä inte till moderna, men väl till Stockholm 😉
Moderna museet har alltid något storslaget att erbjuda oss och då inte bara för vuxna, de har även något för barnen.
En konstpedagog ger barnen en spännande visning i museet, och när de tittat runt på en aktuell utställning får de arbeta i verkstan med olika medier. Så otroligt friskt och bra tänkt att ge barnen en inblick i konstvärldens inspirerande miljö.
Upplev något riktigt bra, besök moderna museet.

Fick se en bra bild av Francis Bacons ateljé och visst är min i lite bättre skick.
Det är bra att kunna jämföra med något, även om jag visserligen själv brukar säga till mina barn att inte jämföra sig med det värsta.

untitled

i ateljen min

Nytt år, ny inspiration

Så drar vardagen igång, och det nya året har varit ett faktum en vecka redan, inte så mycket att säga om det. Förr fick jag ofta för mig att ett nytt år innebar nya krafter, men med tiden inser man att det inte fungerar riktigt så. Nytt år, nya idéer möjligtvis och det är gott nog.
Bilderna i förra inlägget kan jag beskriva lite. Dom är i blandteknik dvs. akryl, kol, blyerts och är ganska stora. Jag har lite svårt att göra små målningar. I huvudet har bilderna inga gränser och jag vill få känslan av att kunna kliva in i målningen. Dom här tavlorna var det några år sedan jag gjorde och sålde i samband med en utställning. Målningarna tenderar att bli större med tiden är det värsta.
liten krigare..bloggDenna målning är en av dom största jag gjort och det var precis att den gick in i vår sjusitsiga bil. Den är målad med tjock akrylfärg och akrylmedia i flera skikt, kol och blyerts, en tung tavla med andra ord. ”Liten krigare utan rustning”. Motivet är inte så oförargligt som man kanske vill tro. Fick veta att köparna till den trodde att dom hade valt den ”snällaste ” av mina målningar. ( att det var en bomb och inte en boll kanske dom missade)

Att betrakta konst

När jag gör mina egna stora tavlor lägger jag ner mycket själ. Min önskan är att dom ska vara självständiga och syftet är inte i första hand att ”matcha kuddarna i soffan”, det är min vilja och så jobbar jag.
För några år sedan besökte jag och maken en konsthall i Skåne. En konstnär som ställde ut, hade radat upp målning efter målning, väldigt lika varandra. Jag viskade till min man, detta är antingen brist på fantasi eller av tidsbrist ett upprepat tema. Det gav mig dessvärre ingen upplevelse. Det skulle jag några år senare få svar på. Den kända konstnären berättade om tillkomsten av dessa verk på radio, att hon på kort varsel skulle skapa målningar till en utställning, och efter att ha rådgjort med en kollega hur hon skulle gå till väga för att hinna, bestämde sig för att måla flera likadana tavlor.
Jag bara konstaterar att vi har alla våra tillvägagångsätt eller/och budskap i det vi skapar. Måla kan hon och det beundrar jag, men kanske ifrågasätter om där finns någon innebörd.

sålda tavlor

Fick en hälsning från två tavlor som jag hade med på utställning för ett bra tag sedan. Det är väldigt roligt när man får veta vem som äger, och var tavlor hänger som man en gång har gjort.
Förväntade drömmar” och ”liten krigare utan rustning” (fick ingen bild på den skickad till mig) hänger nu på campus i Värnamo. Jag blev så glad att dom hamnade där.              IMG_1557

Vernissage i Värnamo

Dagen har varit bra. Tyvärr var det alltför kallt för att folk skulle vilja ta sig ut på vernissage. De som kom verkar ha uppskattat mina tavlor och jag fick god respons. Lilleman skötte sig utmärkt och höll sig lugn, fast det var nog för att han vrickade sin fot och inte kunde springa omkring som han brukar. 🙂

Vernissage med tilltugg

Vernissage med tilltugg

Dags för utställning

Förberedelser inför utställning

Förberedelser inför utställning

I morgon vernissage på Cupolen ”blickfånget i  Värnamo. Lite  Esbjörn Svensson trio som bakgrundsmusik samt det typiska tilltugget, det blir säkert fint. Jag håller dock ner ”finkultur”andan genom att ha barnen högst närvarande under vernissagen.

utställning

Då jag sitter och säger att jag jobbar på en porträttutställning, dyker samtidigt ett annat lockbete upp.  Nu  jobbar jag på en annan utställning , som kommer att äga rum om ett år. Det låter långt fram i tiden.  Men efter ett långt uppehåll ska man producera stora tavlor med ett innehåll som bara jag själv kan godkänna, så vet jag att det kommer att ta tid. Det gäller det att ligga i. Nu måste jag söka upp ideer och motiv.