Extra allt!

Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.

Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.


 

Briljera

Jag älskar att måla, men steget att återgå till normalt tillstånd efter att knappt satt min fot i ateljèn på en vecka, känns något stort. Det är heller inte så lätt när hela familjen är hemma.
Det får bli en mjukstart helt enkelt.
Jag är snart färdig med ett oljeporträtt som ska till Stockholm.

Briljera är det kommande årets ord att följa. Jag har lånat Samuels nya trollspö och minsann kommer även färgerna briljera på mina målningar. Det kommer att bli fantastiskt roligt att måla med dom, och jag ser verkligen fram emot att ta nya tag för året som kommer.
Om andra bara visste hur roligt det är, det jag gör, så skulle vi vara många fler som målade.

Jag har en sån där mor som alltid måste visa upp mina teckningar och tavlor från länge länge sedan.
I all välvilja och stolthet vill hon också visa min ateljè när hon är på besök samtidigt som vi har gäster. Då är oftast övriga huset ganska omsorgsfullt städat, men ateljèn en katastrof! Detta inträffade även ikväll, hur charmigt som helst! hon ger sig aldrig min goa mamma. Hon måste bara få visa upp.

Hoppas det fortsätter med strålande sol ett tag till, för jag är alltid lite sen i starten men nu vill jag iväg och ta lite fina vinterbilder. Det får vara nog med stämningsfulla inomhusbilder.

Genomfönster-bilder, taget från matbordet. Hyfsad utsikt.

rådjuren
2

fågel

vinter

Förklaring

Jag kom till min överraskning över ett inlägg häromdagen, där man tagit sig friheten ( med all rätt och nöje och som också är avsikten, men bara sanningen från en) att ge en förklaring till några av mina sålda tavlor. ”Jag målar melankoliskt!” För min del stämmer det inte, åtminstone inte genomgående.
Mina stora motiv är iakttagelser och förnimmelser med ett samspel mellan dåtid och framtid gjorda i nuet med människan i fokus, där som en ser kanske inte är vad jag ser osv.
Jag tror nog att det mer är som rorschach test med bläckplumpen, man ser och tolkar utifrån det känslotillstånd man är i och det undermedvetna som kommer fram när man ser en bild som inte har en tydlig förklaring och med ett lite förvirrande innehåll.
Jag vill för det mesta inte pränta en tolkning, för då kan bilderna förlora sin mening.
En tavla speciellt är min egen starkaste och känsligaste men det är min ensak och min ”psykologi” och jag skulle aldrig kunna överföra just den på dig. Så kan det vara!

Detalj
detalj!!!

 

 

Konstnärsliv

Ibland lyckas man, ibland inte! sa konstnären Lars Lerin och ryckte lite på axlarna.
Han är fenomenal på det han gör och är en person som kunde hålla mig sällskap i ateljén. Det underliggande själsliv som lyser igenom, gör honom så mänsklig. Jag är kanske ingen dyrkare av tekniken akvarell men det är ändå något hos honom som jag kan identifiera mig med. Ett starkt behov av att få utlopp, helt enkelt livsnödvändigt. Ateljén är min borg!
Jag håller för närvarande på med fyra olika tavlor samtidigt varav någon innehåller mycket tecknande med blyerts och kol. Det är ganska tidskrävande och kan vara väldigt tålamodsprövande ibland. Då är det så bra att ha flera målningar på gång samtidigt så man kan varva lite.
I en enda stor målning använder jag blyerts, kol, akryl, kollage och annat akrylmedia.

Oljeporträtt, leverans av konst på olika sätt

Jag vill tacka för ett trevligt besök från Åland.
Ett oljeporträtt har lämnat min ateljé, som det ska va, och vi blev sugna att semestra på Åland ( tillsammans med miljoner andra förstod vi ) Jag delar med mig av det som gläder mig och får tillbaka så mycket av det som gläder andra, detta spännande utbyte människor emellan.

Skulle utreda vissa incidenter med posten, så jag bad storgrabben passa lillebror en timme. När jag kom hem undrade jag om allt gått bra, Jajamen det har gått så bra, han har suttit snällt och ätit kaviar nästan hela tiden. Typ halva tuben, Snyggt barnvakten!!! (han behöver nog träna på det lite oftare)

Den lilla nörden vaktar sin plats mot storebror.dator
Posten var djupt bekymrade över hur paketet kunnat komma så fel, det hade dom aldrig varit med om förut. Efter detta kommer jag stanna kvar för att se till att de får på adressetiketten ordentligt och på rätt paket, vilket förmodligen var felet.
De kommer att göra en utredning på denna händelse. Det är bra att de ser allvarligt på det. Viktig post får absolut inte försvinna. Som tur var hade jag satt mitt namn och telefonnummer bak på tavlan, annars hade de kanske inte kunnat spåra varken mig eller mottagare.
Det handlar ju inte endast om ett ekonomiskt värde, det ligger månader av arbete bakom också, samt inte minst en väntande mottagare.
Det kan tyckas osäkert att leverera med posten efter detta, men det har aldrig förekommit några problem förut, det är en mycket allvarlig händelse för dom också.
Många väljer dock att komma själva för att hämta sin tavla, vilket jag tycker är mycket trevligt och jag bjuder gärna på en fika.

Nytt år, ny inspiration

Så drar vardagen igång, och det nya året har varit ett faktum en vecka redan, inte så mycket att säga om det. Förr fick jag ofta för mig att ett nytt år innebar nya krafter, men med tiden inser man att det inte fungerar riktigt så. Nytt år, nya idéer möjligtvis och det är gott nog.
Bilderna i förra inlägget kan jag beskriva lite. Dom är i blandteknik dvs. akryl, kol, blyerts och är ganska stora. Jag har lite svårt att göra små målningar. I huvudet har bilderna inga gränser och jag vill få känslan av att kunna kliva in i målningen. Dom här tavlorna var det några år sedan jag gjorde och sålde i samband med en utställning. Målningarna tenderar att bli större med tiden är det värsta.
liten krigare..bloggDenna målning är en av dom största jag gjort och det var precis att den gick in i vår sjusitsiga bil. Den är målad med tjock akrylfärg och akrylmedia i flera skikt, kol och blyerts, en tung tavla med andra ord. ”Liten krigare utan rustning”. Motivet är inte så oförargligt som man kanske vill tro. Fick veta att köparna till den trodde att dom hade valt den ”snällaste ” av mina målningar. ( att det var en bomb och inte en boll kanske dom missade)

Att betrakta konst

När jag gör mina egna stora tavlor lägger jag ner mycket själ. Min önskan är att dom ska vara självständiga och syftet är inte i första hand att ”matcha kuddarna i soffan”, det är min vilja och så jobbar jag.
För några år sedan besökte jag och maken en konsthall i Skåne. En konstnär som ställde ut, hade radat upp målning efter målning, väldigt lika varandra. Jag viskade till min man, detta är antingen brist på fantasi eller av tidsbrist ett upprepat tema. Det gav mig dessvärre ingen upplevelse. Det skulle jag några år senare få svar på. Den kända konstnären berättade om tillkomsten av dessa verk på radio, att hon på kort varsel skulle skapa målningar till en utställning, och efter att ha rådgjort med en kollega hur hon skulle gå till väga för att hinna, bestämde sig för att måla flera likadana tavlor.
Jag bara konstaterar att vi har alla våra tillvägagångsätt eller/och budskap i det vi skapar. Måla kan hon och det beundrar jag, men kanske ifrågasätter om där finns någon innebörd.

Farliga ämnen och annat

Dags att andas frisk luft. Jag har suttit i doft av balsamterpentin (används till förtunning av oljefärg) alldeles för länge. Inte bra, man måste vara rädd om de hjärnceller man har fått. Grabben hade som skoluppgift att ta reda på olika varningsetiketter som man kan ha i ett hem, minst fyra skulle han ha med sig till skolan. På flaskan med balsamterpentin hittade han alla fyra.färgEn målning i olja slukar ljus, men det gör väl allt den här årstiden. Vissa dagar, som igår tex. kan vara så mörka att det trots dagsljus-lysrör som jag har, är det ändå helt omöjligt att få in tillräckligt med ljus. Men jag har istället påbörjat en ljus och frisk målning som kompensation 🙂

Lite lustigt, jag har för tredje gången fått höra att människor känt igen sig själva i den lilla flickan på tavlan ”jag litar på dig” ( finns att se flera på sidan ”målningar” ) Det råkar faktiskt vara jag själv som liten. Kan det vara ängsligheten som många känner igen hos sig själv. Den äldre och mycket rynkiga damen (min farmor) på samma tavla känner däremot ingen igen sig i, konstigt !!! litar på..liten