Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.
Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.
