En självklar ömsinthet

Jag lämnade hjärnan hemma, eller menar plånboken och åkte till Nässjö.
Skulle komplettera med lite kameragrejer men det är inte gratis precis.
Tur nog plockade jag upp ”virvelvinden” Eline på vägen, som lånade mig sitt bankkort.
Under tiden som jag var på Hegethorns fotoaffär tog Eline hand om lillebror i Nässjös fina lekpark.

vattenlek
När jag kom för att hämta dom fick jag på långt håll se att det inte bara var Samuel hon tog hand om utan ett gäng helt främmande barn också.
Hon gungade på, lyfte upp, hjälpte och fanns tillhands för dom alla. Typiskt Eline grej!
När hon upptäckte att jag kom såg hon sig omkring för att se om några föräldrar fanns i närheten som kunde ta över hennes ansvar. Barnen var i blandade åldrar och alla med utländsk bakgrund och kunde inte prata mycket svenska men tydde sig till henne som en mamma. Det kom så småningom en kvinna som såg ut att jobba på ett flyktingboende. Hon måste ha iakttagit Elines engagemang och hållit sig undan, sett det positiva med en svensk tjej som utan tvekan tog på sig ansvaret för barnen och hur en svensk kontakt som är så osvensk har för betydelse. Det hör säkert inte till vanligheterna för dessa barn.

Den här lilla vardagshändelsen och detta beteende är för Eline så fullkomligt naturlig och oreflekterat självklar, så enkelt och oegoistiskt.
Hon kommer skratta åt det jag berättat för hon tycker verkligen inte att det är något att ta upp, men detta beteende genomsyrar henne och jag tycker det är så fint.

Naturligtvis kunde jag bara fota henne och Samuel, inte dom andra barnen!
lek

En helt annan sak!
Torbjörn kom hem med en grönsak som han trodde var tomat – men som tydligen ska vara paprika!
Jag odlar både tomat och paprika, men affären säljer ett helt nytt koncept!
”Vi gör inte skillnad”
kanske?
Ska nog hålla mig till mina egna så jag vet vad vi äter 🙂
tomat

Värna om hälsan

Lyssnar för tillfället på radio, där dom just nu tar upp faran med paracetamol.
Hur informationen om förgiftning pga. överdosering samt beroende av de vanligaste värktabletterna är så svår att få ut till allmänheten.
Anledningen till att en överdosering med förgiftning som följd är svår att spåra och därmed också svår att hävda beror på att överdoseringen inte ger symtom förrän kroppen gjort sig av med ämnet och skador, i vissa fall livshotande är ett faktum först efter en tid då en större mängd paracetamol intagits. (I bland, till och med dödlig utgång) Man kan då  alltså inte längre spåra ämnet i kroppen utan bara se symtomet.
Unga flickor löper tydligen en större risk att bli beroende då de oftare och mer regelbundet tar värktabletter, något som känns helt naturligt för dom men som kan få allvarliga konsekvenser.
Nu gömmer vi alla värktabletter för våra unga som innehåller paracetamol, och dom ska bara ska intas vid starkt behov.

Kvällsnjutaren

njutare

Frön är ju som alla vet små och oansenliga. Det blir ju nästan löjligt att peta ner tio stycken i jorden, det förslår ju ingenting. Så där ett fyrtiotal känns ju mer rejält.
Några månader senare frodas nu fyrtio ståtliga plantor på ca. en meter och trängs i varsina tioliters hinkar runt om i vår trädgård.
Vi hade för en tid sedan en liten blyg gäst endast sju år gammal hos oss, men som blev något uppslukad och mindre blyg då hon kikade runt i min ganska överdrivna paprika/tomat odling. Den lilla flickan var en gedigen odlare men av ett mer avancerat slag då hon stolt kunde berätta att hon lyckats driva upp ett äppelträd, wow  vilken odlare, men jag kan ju å andra sidan vara glad att det inte blev fyrtio äppelträd av mina frön som skulle placeras ut i trädgården.

paprikor

Samuel har de senaste dagarna varit min syster med make trogen. Redan före klockan sju på mornarna har han undrat om han kan gå till Tomas och Kia för att jobba. Han frågade till och med om ”han kanske kan flytta dit i morgon eller?” Jag får väl höra vad dom säger om det.

tomaterJag jobbar stenhårt på att en målning ska bli färdig inom kort och förhoppningsvis, om inget oförutsett händer kommer jag kunna hålla marginalen för att också hinna med en inramning av den samt efter det ska den skickas till USA, jag skulle gärna också följa med, men jag nöjer mig väl med att låta målningen få äran att åka.