Jag lämnade hjärnan hemma, eller menar plånboken och åkte till Nässjö.
Skulle komplettera med lite kameragrejer men det är inte gratis precis.
Tur nog plockade jag upp ”virvelvinden” Eline på vägen, som lånade mig sitt bankkort.
Under tiden som jag var på Hegethorns fotoaffär tog Eline hand om lillebror i Nässjös fina lekpark.
När jag kom för att hämta dom fick jag på långt håll se att det inte bara var Samuel hon tog hand om utan ett gäng helt främmande barn också.
Hon gungade på, lyfte upp, hjälpte och fanns tillhands för dom alla. Typiskt Eline grej!
När hon upptäckte att jag kom såg hon sig omkring för att se om några föräldrar fanns i närheten som kunde ta över hennes ansvar. Barnen var i blandade åldrar och alla med utländsk bakgrund och kunde inte prata mycket svenska men tydde sig till henne som en mamma. Det kom så småningom en kvinna som såg ut att jobba på ett flyktingboende. Hon måste ha iakttagit Elines engagemang och hållit sig undan, sett det positiva med en svensk tjej som utan tvekan tog på sig ansvaret för barnen och hur en svensk kontakt som är så osvensk har för betydelse. Det hör säkert inte till vanligheterna för dessa barn.
Den här lilla vardagshändelsen och detta beteende är för Eline så fullkomligt naturlig och oreflekterat självklar, så enkelt och oegoistiskt.
Hon kommer skratta åt det jag berättat för hon tycker verkligen inte att det är något att ta upp, men detta beteende genomsyrar henne och jag tycker det är så fint.
Naturligtvis kunde jag bara fota henne och Samuel, inte dom andra barnen!
En helt annan sak!
Torbjörn kom hem med en grönsak som han trodde var tomat – men som tydligen ska vara paprika!
Jag odlar både tomat och paprika, men affären säljer ett helt nytt koncept!
”Vi gör inte skillnad” kanske?
Ska nog hålla mig till mina egna så jag vet vad vi äter 🙂
