Spara minnen

-Jag sitter fast, hjälp mig! jag sitter fast!
-Nämen, sitter du fast?
-Hjälp, jag sitter fast….
-Men var sitter du fast?
-I golvet!!!
-Men då måste jag ju hjälpa dig att komma loss.
Det var Samuel när han var tre år och vi inte riktigt 
hade tid att kramas och han var för tung att bära på. Men vad gör man när han står där mitt på golvet och sitter fast?

Det är så roligt att ha texter och bilder från när barnen var små. Samuel speciellt var och är fortfarande otroligt klurig.

Jag hade småbesök i ateljen för fotografering i dag på förmiddagen och vi pratade om hur värdefullt det är att spara på minnen från barnen. Det finns nästan inget man uppskattar så mycket som detaljer som påminner om hur dom var som små och hur mycket av deras egenskaper som faktiskt fortfarande finns kvar.

Som denna bild av Abraham när han var sju, en typisk Abraham bild. Titeln är viktig!

”Ett tokigt lejon”

Jag har så mycket på gång just nu att jag inte kommer ihåg att uppdatera.
Många målningar som jag levererat men inte fotograferat, lite dumt eftersom det är bra att visa upp exempel på porträttsidan.

Effektiv tid och proffsig underhållning

Tiden kommer alltid ikapp en, förr eller senare.

I går kväll åkte vi genom ödeshögskogarna som är så rikt på vilt. Samuel hade spaning åt höger och vänster och såg mycket, men missade ett litet område i den högra dikeskanten så det small till.
Vi som skulle hem i tid och inte planerade något avbrott på vägen!
En grävling fick sätta livet till och jag tog ”varsamt” hand om dess kropp som så olägligt låg mitt i körbanan. Så mycket vilda djur just nu, se upp på vägarna!
I morse skulle jag vara effektiv igen och hinna med det ena och det andra, men insåg att mina arbetshandskar saknades. Lite snabbt hinner jag åka till granngården för att köpa ett par tänkte jag, med en bil som inte riktigt betedde sig som den brukar. Väl framme insåg jag att det var punktering!
Så för tillfället är jag utan bil och hinner göra allt som tiden innan inte räckte till för, när vi flängt omkring.

Jag gillar som bekant bilder, så jag berättar gärna med det!

Stoltast i gänget över att ha fått i sig en pizza!

pizza
Att se människor utsätta sig för faror som kan skada eller rent av döda dom har jag väldigt svårt att fascineras av. Visst är dom skickliga men i min föreställningsvärld är det blodbad och jag sitter och håller andan beredd med 112 och drar en stor lättnadens suck när allt är över. Det är inte roligt!
Skara sommarland presenterar…

eld

Detta roar, även om spänningen är total och olyckor kanske t.o.m. inträffar oftare. Men det är i alla fall inte poängen med underhållningen.
Min systerson tävlade triathlon och vi hejade ( härjade föreslog datorn och det kanske var sant ) Han kom på andra plats 🙂
Bästa Elias!elias triatlon

Så här på sommaren erbjuds så mycket naturligt snacks överallt. Så gott att ha bredvid när man sitter och målar, perfekt godis tillsammans med stanken av terpentin!!;)

snacks

Vad gör man på långfredagen?

Det är långfredag, vi sitter lugnt och stilla och mediterar. Så mycket annat tar vi oss inte för en sådan här dag!!!

Inte helt sant kanske. Dagen började klockan sju med Samuels rop inifrån sitt rum,
när ska vi sjunga sjörövarfabbe för Mika?
Vi blev bjudna till ett enastående hem på påskmat med favoritmenyn, Lax!! Vi firade barnens stora kusin Mika som fyllt år.

Mannen i vårt hus har just också fyllt några år!
Har man födelsedagar att fira kan man väl inte ta hänsyn till att det är långfredag 😉

Morotskaka med påsktema, gjord av mormor.

5

Enligt tradition sedan många år så målar vi varandras porträtt på ägg vid påsk, kan inte minnas vems ide det kan ha varit från början, att måla just porträtt, mycket genialt.
Vi har ju dessvärre minskat i styrka detta år, men huvudsaken är att vi är jämnt antal så alla får sitt porträtt avmålat.

Bilder från äggmålandet
Inte helt smickrande porträtt kanske.

4
Samuel den mest koncentrerade.

3
Abraham har inte lärt sig att älska ägg precis. 

1…och en har just gått med i facebook.

2

Bjud på ett leende

Ge någon du möter ditt leende i dag.
För många är ett äkta vänligt leende en bristvara.
Inte lätt för den som själv mår dåligt kan man tycka, men du vinner ingenting alls på att visa alla du möter hur dåligt du mår. Dessutom behöver skrattmusklerna tränas och påverkar bevisligen det egna måendet. Kropp och själ i samspel.
För tillfället målar jag ett somrigt porträtt av två bedårande barn som helt naturligt har sitt leende och jag kommer på mig själv att sitta och le tillbaka. Visst påverkar det. Bjud på ett leende.

s och l

Jag målar och målar och målar från morgon till kväll. I alla tänkbara kulörer och färgsammansättningar. Putsfärg, falufärg, täcklasyr, täckfärg, lackfärg, oljefärg, plåtfärg och naturligtvis konstnärsfärg. Blandar på bästa och säkraste sätt till alla färgkulörer själv 😉 både till hus och tavlor. Färgerna formligen snurrar i huvudet.
Snickarna som för närvarande är hos oss är ganska roade av detta och frågade i går om jag alltid går målarklädd, Ja! det är väl ganska självklart för en som sover med penslarna under kudden beredd på utryckning.
Mycket i hemmet blir dock lite lidande och jag har för tillfället ingen koll på omgivande aktiviteter. Tur att barnen har sommarlov fortfarande.
Det som stressar mest är att porträtt måste bli färdiga inom en något för kort period och det känns aldrig bra när man är orolig för att tiden riskerar att inte riktigt räcka till. Men det är absolut inget som tillåts gå ut över arbetet med dom. Skulle jag tumma på ambitionerna när det gäller porträttmåleriet så kan jag lägga av direkt.
Det är trots allt otroligt stimulerande och roligt med detta målande.

I skogen bakom vårat hus kommer det cirkusar på besök ibland. I går natt vaknade jag av trumpetande elefanter 🙂
Jag for runt i stan med barnen för att få se elefanterna som skulle visas upp offentligt, men hittade dom istället bakom huset när vi kom hem.

elefant1


 

 

Kroppspråk

När man målar människor är det helt naturligt att vara intresserad och iaktta människor.
Nu är det inte så att jag nyfiket stirrar på de jag möter och därför känner till halva stans befolkning, tvärtom har jag väldigt svårt att känna igen ansikten, även de bekanta alltför ofta tyvärr.
Det är nödvändigt för att kunna känna igen människans naturliga kropprörelser att ständigt vara uppmärksam och iaktta vilket rörelsemönster vi har och vad det uttrycker.
Men ibland är det så tragiskt att se hur en människa på något vis så starkt kan uttrycka en djup undran varför den en gång överhuvudtaget kom till världen, och hur de bara bidar sin tid och strövar omkring så länge livet kräver det av dom. Ett kroppspråk kan verkligen avslöja en människas sargade själ.
Vi har ju en snart femårig Samuel som än så länge tycker att han är bäst. Han visar tydligt att han är så bra och att han älskar sig själv. Jag tror att det kan vara det som gör ett litet barn så härligt.

samuel

Här har han skapat sin första installation, vilken talang 😉

installation