Föräldrar på läktaren!

Sommartider! vilket innebär många ljustimmar men med dagar som känns ofantligt korta.
I morgon åker vi på Samuels första fotbollscup. Det ska bli spännande, han är förstås Zlatan (mitt redigeringsprogrammet föreslog satan?😝) Hoppas att fotbollsandan kommer vara positiv, för är det något jag har svårt för så är det glåpord och kommentarer från barn på planen och föräldrar från läktaren.
När Abraham var liten och spelade innebandy så var det inte nådigt med kommentarer från föräldrar på läktaren. Glåporden var inte riktade mot honom men det sved så i själen att tvingas höra vuxna slänga ur sig elakheter, att vi tog Abraham från spelet.
Som sagt klimatet hoppas jag har ändrats på några år och dom har fantastiska tränare där det råder nolltolerans av mobbing. Det har ju dessutom varit ett hett diskussionsämne länge nu, som ingen vuxen kan ha undgått.
Samuel är pirrig i alla fall och full av förväntan och i hans värld är såna uttalanden från vuxenvärlden helt främmande, och jag önskar att det så förblir.

fotboll
I går morse vaknade jag helt ovetandes om att jag några timmar senare skulle vara ägare av en helt ny kamera! Så var det i alla fall. Det låter nästan som om jag fick den, men tyvärr är det långt ifrån så. En fin kamerautrustning är inte direkt några småsaker och det vill till att det passar perfekt för det ändamål det är ämnat för. Än så länge har jag bara läst på och känt på tekniken, mycket kritiskt och noggrant. Jag är otroligt kräsen när det gäller detta. Mötet med fotohandlaren är en rolig historia i sig, som jag får dra en annan gång.
Jag har planer gällande just fotograferandet så småningom, det blir såå spännande…..

rododendro

Tänk efter före!

Vi hade fest i helgen med släkten för vår sjuttonåring, men min kamera hade batteritorsk förstås och jag tycker inte om att berätta utan bilder så det hoppar jag. Trevligt var det i alla fall😉

I vår släkt är det många lärare vilket innebär att jag förstås ofta sympatiserar med dom. Men eftersom jag inte är lärare själv kan jag bara betrakta och framföra min åsikt utifrån vad jag ser. Men så har jag ju och har haft skolbarn så länge jag kan minnas och kan se från det perspektivet också.
Det finns nästan lika många åsikter om lärare som det finns människor i Sverige eftersom alla har gått i skola.
Att föräldrar och elever har fått mer inflytande och mer att säga till om i skolans värld kan tyckas vara enbart positivt.
Men om en kaxig förälder och en lika kaxig tonåring kan ödmjuka sig lite och föreställa sig att 25 stycken lika viljestarka barn och minst lika många föräldrar kräver att få sin röst hörd och sin personliga vilja igenom i mötet med en kanske två ansvariga personer, snacka om kackel i hönsgården, då borde det inte vara så svårt att förstå hur omöjligt det kan vara. Det räcker att vara förälder och känna sig otillräcklig!
Alla vill förstås få det bästa för just sitt barn, men då måste det fungera för hela gruppen och alltså inte bara för en. Man kan också försöka vara en medarbetare i stället för att motarbeta, och tänka efter några gånger extra innan man lägger fram egoistiska lösningar.
Hur skulle det se ut om jag målade ett familjeporträtt där alla skulle vara med och bestämma sin egen komposition, vad jag skulle använda för verktyg och hur jag genomförde mitt arbete. Familjen måste lita på att jag vet hur jag arbetar och att jag gör allt för att var och en ska bli på allra bästa sätt, samtidigt som jag förstås också måste lyssna på önskemål och är lika angelägen som dom att få det bästa slutresultatet. Men om jag inte tror på det jag gör så blir det aldrig bra.
Vi måste utgå ifrån att dom som jobbar med våra barn vet vad dom gör och respektera deras tillvägagångssätt.

Tänk bara vad lätt det är nu att häva ur sig sin vrede via mail eller ett sms utan att tänka efter vad det får för konsekvenser, av impulsivitet eller bara för att man tycker sig veta bäst. Så överför man också sitt respektlösa beteende till barnet som i sin tur gör på samma sätt, helt oacceptabelt enligt mig.

Att antalet sökande till lärarutbildningar minskar är kanske inte så konstigt.
Om höjda löner kunde locka fler så vore problemet lättlöst, men om det inte är där felet sitter så spelar det nog dessvärre ingen roll.
Vi föräldrar måste nog faktiskt göra en omvärdering och börja visa respekt för dom viktigaste personer våra barn rör sig med på dagarna och se till att vi får behålla dom!

Jag menar förstås inte att vi ska underlägsna oss och heller inte att alla lärare alltid är bra men man måste kunna se i ett större perspektiv och vrida och vända på sitt önskemål för att få det att passa in i skolans stora pussel och för att det ska funka bra för alla små pusselbitar.
Sen kan man ibland faktiskt framföra lite positiv respons, det behöver vi alla få för att göra ett bra jobb, för det är väl just det vi vill att dom ska göra?

Oj det blev ett långt inlägg och ändå finns det mycket mer att säga😉

skolanvardagsbild

För vem curlar jag?

På förmiddagen ringde Abraham hem, han hade glömt sina idrottskläder.
Han hade turen att ha en snäll storasyster hemma som satte sig i bilen och körde till skolan med kläderna.
Under tiden hann Elisia ringa från samma skola, även hon hade glömt sina idrottskläder!
Eline fick snällt vända i dörren och åka tillbaka med en till omgång kläder!!!
Är detta curling?
På väg hem svänger hon förbi en annan skola för att hämta sin sambos lilla dotter, varpå hon sedan frågar mig varför alltid alla föräldrar möter sina barn ända framme vid dörren när dom ska hämta. Klarar inte barnen i första klass av att klä på sig själva och komma ut  till sina väntande föräldrar? Är detta curling?
Då mindes jag en annan gång som jag väntade in Abraham. Han hade varit på en dagsutflykt med klassen och skulle komma med tåget. Det regnade och var kallt ute så jag satt lugnt kvar i bilen intill perrongen i värmen, lyssnade på radio och hade det bra. Efter en stund tittade jag ut och får se att alla andra föräldrar hade klivit ur sina bilar och tålmodigt stod ute och frös i regnet på perrongen i väntan på sina barn.
Är det curling? 
Förlåt alla bra föräldrar, men ibland undrar jag om curling alltid är riktat till barnen.
Kan det ibland måhända vara ett sätt att visa upp vilken omsorgsfull förälder man är, eller är det kanske bara en osäkerhet, bäst att göra som alla andra gör!!
Hursomhelst, det är helt okey om man vill curla sina barn, curla för andras skull eller inte curla alls. Tror nog alla goda föräldrar gör det som passar dom bäst.

Alla sätt är bra, utom dom dåliga 😉piano

Jobbigt att va förälder!

 

Svenska ungdomar har mest skolk och försen ankomst sägs det visst nu.
Men när de intervjuade en tonårstjej vars ogiltiga frånvaro och försena ankomst var stor blev jag inte så förvånad, då hon talade om hur svårt det var att komma upp på morgonen när alla andra låg kvar och sov. Det är väl helt klart att sån tjej inte orkar om föräldrarna inte kan stötta genom att gå upp och hjälpa henne iväg.
Jag tror att det många gånger beror på föräldrarnas lättja när barnen missköter skolan. Inte alltid, men ofta. Man kan inte förvänta sig en bättre attityd hos barnen än vad dom får med sig hemifrån, det är nog ganska självklart. Vår inställning, vårt humör vår attityd och beteende påverkar naturligtvis barnen.
Hur jobbigt livet än kan te sig så måste vi skärpa oss för barnens skull. Dåligt humör smittar, lättja och ignorans smittar, vårt sätt och beteende riskerar naturligtvis barnen ta efter. Det är klart att han ska komma i tid på morgonen… inte för att jag orkar gå upp, det är något han bara ska klara av!  Nej dom funkar inte så. Smyg inte med att det ofta är föräldrarnas inställning till skolan det beror på.
Om man nu har hunnit till arbetet när barnet ska upp så vet den ändå att det är så det går till, även vuxna kliver upp och kommer i tid.

Denna dörrdekoration köpt på Ljungs handelsträdgård var mitt bevis på den annalkande våren. Jag brukar inte föredra alltför tydliga symboler vare sig i konst eller annan dekoration, men i detta fall fick det bli så ändå.

deko

Jag köpte även planteringsjord till det som snart ska bli min tropiska trädgård med tomat och paprika. Abraham avskyr tomat men tycker om paprika, Samuel avskyr paprika men älskar tomat så det får bli lika mycket av varje tror jag.

Underbara sommar!

sys.

Alla kan göra något

lillenSom ung, tillsammans med mina föräldrar och genom deras yrke, under flera år, var jag ibland delaktig att ingripa när det rådde oro hos fam. med småbarn. Barnen kunde bo växelvis hos oss och i sin egen familj, med vår jour dygnet runt.
Senare hände det att jag själv fick gå in i tunga situationer då jag hade tillstånd till det och mina föräldrar var bortresta eller hade förhinder.
Den starka och ibland omtumlande insynen man fick under dessa år kommer jag ofta tillbaka till och det har fått mig att se igenom och känna igen situationer som många inte ser, inte tror finns på riktigt eller helst förtränger.
Det finns ju tyvärr inget man kan göra… känner många. Men absolut kan vi göra något.
Små barn behöver föredömen. Vi kan inte byta föräldrar åt dom men du kan tillföra något.
För barn betyder stunden, just nu väldigt mycket.
Det kan vara en tillfällig kontakt, en lekkamrat till ditt barn, eller någon du spontant träffar.
Ett barn behöver också möten med andra vuxna. Bli bekräftade, någon som ser deras behov.
Ofta är utsatta barn skygga mot vuxna, med stor och utvecklad intigritet, men du som vuxen kan inte kräva respons från ett barn. Du måste villkorslöst kunna ge den kärlek och uppmärksamhet ändå.
Fragment från barndomen kan betyda…
Jag träffade en gång en mamma… en sån mamma vill jag också bli!
Eller, en gång fick jag höra… det har betytt mycket för mig.
Just du kan göra avtryck på något barn. Gör vad du kan för att se, ge bekräftelse, ömhet, prata med barnet. Visa uppskattning men räkna inte att få något i gengäld för då är du fel ute. Förmodligen visar det ingenting tillbaka, men fortsätt ändå att fylla på.
Jag vet att det påverkar och att det kommer att ta till sig av din bekräftelse.

Halloween

Då knackar det på dörren… igen!  bus eller godis?
Samuel blir helt lycklig, ”det är ju gäster som spelar teater !!!
Men vad hittar man på när föräldrar står utspökade och hejar på mitt i skaran? Halar fram plånboken 😉
Torbjörn och jag funderar på om vi ska klä ut oss också, ta med Samuel samt lite fakturor och knacka dörr i grannskapet, wow vilken strålande ide.

Han får nöja sig vårt lilla monster, med att gå hemma och föreställa en man som varit död ett tag.
utklädd

Allt rullar på

Tack till en härlig familj med två ljuvliga små killar som varit på besök idag för att diskutera oljeporträtt samt fotografering.
När jag ska fota små barn händer det något märkligt med min kamera, det uppstår ett helt safari, inuti kameran!
Nyckelpigor ödlor till och med lejon kan förkomma, både bakom mig men även i kameran.
Efter avslutad fotografering i dag hade den femåriga pojken tänkt till och talade om för Torbjörn, ett tips om du ska fota någon är att låtsas som att det finns lejon och sånt bakom dig och i kameran.
Den lille hade naturligtvis räknat ut att det inte bara var en larvig lek jag höll på med och att jag försökte lura honom, utan ett tricks att få honom att titta in i kameran och han var helt med på noterna. Liten och smart.

Förutom att vi njuter av sommardagarna så smyger sig skolstarten och höstterminen på. Abraham börjar sjuan, Elisia nian och det innebär allvar på riktigt för de bägge.
Min ångest över kommande halvår försöker jag dölja väl för dom, men de skrattar ändå bara över min vinterångest. Den tycks inte vara överföringsbar som tur är.

Barnens musicerande är balsam för själen

elisia

Mamman till pojkarna som ska målas berättade, att det i något land ( kommer tyvärr inte just nu på vilket) är man skyldig att försörja barnen tills dom är vuxna, har eget arbete och dessutom jobbat i ett år. Det låter tufft för föräldrarna tycker jag.
Min inställning är att så länge barnen ringer hem till föräldrarna i första hand och ber om hjälp, har man ansvar för dom. Dvs kan det vara ett livslångt ansvar med barn (då förhoppningsvis inte med försörjning förstås)

Självklart är det som modeller jag har skaffat barn med tio års intervaller 😉 då det är så praktiskt många gånger att ha alla åldrar. Samuel fick vara modell inför mitt besök då lite uppvärmning kan behövas för att fota barn.

samuel

Förr var Esbjörn Svensson trio min inspiration men efter hans bortgång lyssnar jag helst på live musik av hög kvalitet, mina barn. Dom är värda att lyssna till kan jag lova och Abraham spelar gärna för besökande också 🙂

abra

 

Det kanske inte upplevs så välkomnande då tre av tre ingångar till vårt hus är blockerade av byggnadsställningar, men låt inte det hindra att besöka oss.

tobbe

Vi njuter av sommaren, dofter och apparater!

Solen är brännande i dag, det är 27 grader i skuggan. Barnen springer ut och in, barfota och med bara shorts på sig som torkar lika snabbt som dom blir blöta igen av vattnet i spridaren. Frysen är till brädden fylld med glass, sorter efter allas önskemål. Det finns hur mycket som helst att ta sig för, jag älskar denna sommar……
Nä vars, det regnar även hos oss!
Men om alla samtidigt kunde önsketänka riktigt intensivt, så kanske vi kunde påverka vädret, vem vet. Men då finns det dessvärre dom som njuter av nuvarande väder också så den tanken funkar inte heller.
Jag har kört fast lite i den målning jag för närvarande håller på med så därför måste jag koppla ifrån alla sinnen med lite fjantigt önsketänkande.

spridaren

 

Vi hade dessutom stopp i avloppet, från i går tills i morse, men då kom välsignade Dittmer som den hjälte han är och befriade oss från framförallt denna stank. Ingen är så välkommen som en rörmokare när det krisar. Det måste vara världens mest tacksamma jobb.


Tänker på miljön och återanvändning 🙂

ekologiskt

Barnen håller upp ett fantastiskt humör  trots att de inte kan göra så mycket ute just nu ( fast det kanske är just därför, teknikens barn!!) Ibland kan jag nästan känna panik över hur ortroligt låsta de är vid sina apparater och hur mycket av deras liv som går förlorat pga det, eller är det inte så. Hur ska man veta och vad ska man i så fall göra åt det.
Jag äger inte ens en mobiltelefon, vilket stör många i min omgivning, men är absolut inte en snartänkt motståndare till tekniken heller.
Vi befinner oss i ett läge och med en framtid vi inte kan veta så mycket om. Det finns ingen direkt historia att återblicka och lära sig av. Vi kan omöjligt veta vart det drar med våra efterkommande. Men det är också en kunskapsbank som dom hämtar otroligt mycket ifrån. Så hur ska man då tänka och vad kan man erbjuda som alternativ.
Jag tror många föräldrar ger upp lite i försöket att hindra barnen och konstruerar istället ett försvar som kan låta på lite olika sätt. Det är nog därför, mer eller mindre påtvingade aktiviteter aldrig har varit större än vad det är just nu.
Det är ett sätt att få barnen att göra något annat ibland.


Det växer paprikor i vårat äppelträd 🙂

paprika