Dagens geni, terapi och vårpremiär

Det skulle vara spännande att ha stegräknare här hemma, jag känner mig konstant som en duracellkanin. Åtminstone i huvudet! Fattar inte varför, är det så för alla? Med andan i halsen för att hinna med alla måsten (i mina ögon,måsten).
Jag har två oljeporträtt på gång, då håller jag mig lugn. Det är ett äldre mycket fint par jag målar just nu, samt några andra saker.
Jag har fått lite hjärtklappning då och då dom senaste veckorna, sådär att man har en olustig ångestkänsla, inget allvarligt bara obehagligt och stressande. Då finns bara ett enda bot och det är måla måla måla. Jag vet att inte alla blir hjälpta av att måla, men vilken verkan det har. Jag vet ingen bättre terapi.

De goaste killarna kom på spontanfika i trädgården, premiär i vårvärmen. Vi satt länge och njöt av solen, värmen och varandras sällskap.
Min mor, bror och brorsöner, Daniel Mika och Leo.
Finaste killarna och jag är så stolt över dom.

Min mor är enkelhetens geni.

Jag förbrukar väldigt mycket paletter, men idag löste hon det stora behovet på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Med så mycket mjölk som går åt i vårt hem finns det lika många paletter.

”Tankar för dagen”

Wow! fick just veta att modevärlden och tillverkare har kommit på att kroppar ser olika ut!
Min ena dotter har en sån där getingmidja, den andra har storkben, långa och supersmala.
Och jag själv….? men mina tjejer är normalkonstruerade i allafall och det är ändå svårt att hitta byxmodeller som passar för alla ska se ungefär likadana ut.

Vi som lever på jorden har olika sätt att lösa problem på.
Vissa håller sina problem inom sig och grubblar på djupet ut en lösning medan andra har behovet att klä det med ord och släppa ut sitt bekymmer.
Där blir det lätt missförstånd.
Den som gärna pratar om sitt kan få uppfattningen att den mer introverta inte bryr sig eller har några tankar alls. Medan den som hellre löser problem inom sig kan känna överbelastning om den även ska behöva ta emot den andras bekymmer.
Precis lika omöjligt som att få kroppsmodeller att bli likadana, lika omöjligt och framförallt farligt är det att försöka få en annan människa att fungera som man själv gör.
Många vet vad ångest är och dom flesta har känt depression och alla har haft bekymmer, men hur vi uttrycker det är olika och man ska vara försiktig och inte pådyvla sitt eget sätt  på någon annan.
Detta är en av många olikheter våra själar kan ha.
Vi kommer aldrig kunna förstå en annan människa fullt ut men vi kan förstå och respektera att vi fungerar olika. Lika bra men på olika sätt.

God söndagskväll!

olika

Skapa egen lycka

Mycket ingår i lycka, det är när många saker känns bra samtidigt, sa ett barn i en intervju.
Vad man kan bidra med själv för att vara lycklig, är att lära sig njuta av små detaljer i vardagen, men som det kloka barnet sa så kan det behövas många saker för att känna lycka, liksom en upprepning.
Kan man sänka ribban och tex njuta av tio minuters kafferast,
kan man samla ytterligare några poäng så kanske i bästa fall, kaffe ute i solen.
Fokusera inte på något annat än det positiva i stunden, lyft blicken dra ett djupt andetag och tillåt dig att njuta. Jag har träffat mäniskor som tycks skämmas över dom stunderna, varför? Att njuta och glädjas är inte att vara lat, en lycklig människa sprider glädje!
Vi har numera fem olika fikaplatser utomhus att välja och njuta på!!! Skratta vissla och sjung så ofta det går. Se dom små detaljerna och lär dig skapa din egna lycka.
Jag tycker det är ett stort steg i utvecklingen när barnen på egen hand upptäcker och söker upp platser dom uttryckligen uppskattar är vackra och njutbara utan vår hjälp, när dom har lärt sig känna lyckan utav att ta tillvara på möjligheten och medvetet öppnar sitt sinne och ser det vackra utan att vi längre pekar vilket håll dom ska titta åt.

Elisias semesterresa… – Du skulle bara veta vad vackert det är här.
Elisias foto.
vik

Att det motsatta fungerar likadant behöver man väl knappast påminna sig om, och då möjligen ännu mer effektivt dess värre. Att fylla på med negativa tankar och leverne. Men det finns inte mycket värde i det.

Jag har alltid haft kvälls/morgonångest och periodvis även dagtid. Ångest är en svårhanterlig och vanlig folksjukdom. Har försökt hitta en självbehandling som fungerar utan biverkningar och som inte tar bort styrkan i ett friskt känsloliv, för trots det mörka med ångest så kan man vara tvungen att lära sig leva med den och t.o.m. utvinna något viktigt ur den. Men ångest och lycka är inte varandras motsatser.

livet

Vad som komma skall

Mycket av energin går till kommande dagar då det är skolstart för samtliga barn.
Jag försöker vara ganska förtegen över hur mina känslor är inför det, men herr ångest kör sitt eget race och är svårtyglad. Jag är dock angelägen om att inte överföra mina känslor på barnen.
Elisia som börjar första året på gymnasiet är ganska självgående och medveten om sin situation.
Samuel däremot, det fria naturbarnet som jag vill ska få fortsätta vara så levande, lycklig och opåverkad. Han är mitt fjärde barn som börjar skolan. Trots, eller kanske pga. den erfarenhet jag har så är jag något ambivalent inför det som komma skall. Många i min omgivning är lärare och de gör alla ett fantastiskt arbete som jag beundrar och absolut inte riktar någon som helst kritik mot.
Igår när jag hämtade en liten kille på fritids så gick min puls upp då jag kom in i skollokalen. Det är något med atmosfären, institutionskänslan och hur alla på ett eller annat sätt måste anpassas till rådande grupp. Att min kille på något sätt kommer göra det vet jag, men vad kommer det att kosta honom.

Gud gör honom tillräckligt stark att vara sig själv.

samuel fikar sexåring

Kasta sten i glashus

Aj aj Lars Vilks! Visst var det onödigt att hänga ut en tecknad bild på profeten Muhammed som hund, men du anade inte hur konsekvenserna skulle ta sig för uttryck.
Det är väldigt osvenskt att reagera så starkt som fallet blev mot Vilks.
Att ge honom ett knytnävslag eller i värsta fall starta ett slagsmål, men flera år av livvakter för att inte bli dödad.
I Sverige har vi en tradition att vilja fredligt reda ut, vända och vrida, analysera och diskutera ibland fullkomligt sönder uppkomna stötande händelser, men inte döda.
Jag tycker verkligen inte att det var något bra i det Vilks gjorde eller befarar stå för. I den viktiga yttrandefrihet vi har får vi inte kränka, men det innebär inte dödstraff om vi gör det. Vill bara förklara det om någon skulle undra!!
Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab ska också ha nämnt Lars Vilks bilder i sin sista mening.

Som liten hade jag ångest för mycket, ångest bl.a. för hur det vore om min mamma inte jobbade hemma och jag var tvungen att gå till fritids.
Jag visste vad fritids var, då jag följt med en kompis dit en gång. Alla flickor målar prinsessor!! Jag som ville måla lekparker och torg med massor av människor. Det var första och sista gången jag målade en prinsessa (och sista gången jag följde med till fritids)
Att bli påpackad en åsikt eller placerad för att man framför en annan, tryckt in i ett hörn kan vara mycket ångestväckande. Som konstnär är man ofta en udda fågel och har ett behov som en mental ventil att få uttrycka fritt i bild och ibland händer det att konstnärer går lite (eller mycket) över gränsen. Men att uttrycka och tänka självständigt så långt det är möjligt är en rättighet vi har.
Kasta sten i glashus är ibland vad konstnärer behöver göra, men i vissa fall får det oanade konsekvenser.

en and

 

b

 

 

Barn, adhd och Petrus

blogg1Barn, adhd och bibelns Petrus har något gemensamt.
Jesus älskar barnen, en med adhd har ett nyfiket impulsivt intensivt och ibland brådmodigt sätt, är ofta rättfram och ärligt som ett barn.
Petrus som stod Jesus nära var nog en typisk man med adhd och det verkar som om Jesus hade en speciell relation till Petrus precis som till barnen.
Petrus var intensiv, jag vill också gå på vattnet, ropade han och hävde sig ur båten för att prova, mitt i den storm som alldeles nyss var nära att ta deras liv, och så drabbas han naturligtvis av panik. Vad håller jag på med? och han sjunker genast. Jesus älskade den superspontana Petrus, Jesus älskade hans rättframhet. Han tar naturligtvis hans hand och får upp honom igen.
Ändå trotts sin kärlek och förtroende till Jesus, förnekar Petrus honom senare av rädsla ,och även det var väl typiskt för en sån som Petrus, att synas tillsammans med Jesus och på så vis utsätta sig för människors hat och hot så pass att han vid ett tillfälle i stundens hetta, av rädsla, ovisshet och ångest ångrar sig. Plötsligt känner han inte den där Jesus. Efter att han förnekat sin bekantskap med honom flera gånger blir han igen ohyggligt ångerfull över sitt oärliga handlande.
Jesus visste på förhand vem som var utsedd att förneka honom, Petrus med sitt lite oroliga impulsiva och typiska adhd drag var den rätta.

 

bloggPå den tiden kanske rent av människor som idag skulle bli diagnostiserade och få en bokstavsetikett, vara just de som utvecklade och drev samhället framåt och i omvänd ordning kanske till och med normen för mänskligheten. I dag är vårt samhälle uppbyggt på ett helt annat sätt. Den fysiska och kreativa funktionen har bytts ut till ett mer byråkratiskt och stillasittande beteende och plötsligt är denna grupp ett hinder, kanske har det blivit ett funktionshinder därför att våra behov ser helt annorlunda ut i dag.

blogg

Naturens dramatik

När jag skulle hämta min dotter med bilen, fick jag se en överkörd fin and.
Synd att jag inte hade kameran med mig, var min makabra tanke. Fy för att det alltid är det första jag tänker på.
Jag hämtar upp min dotter, berättar om ödet för den stackars lilla anden.
Har du inte kameran med så du kan fota den då, undrar hon.
Hur i all sina dar kan hon tro att jag är så okänslig!!
Vissa föremål etsar sig fast som symboler i min hjärna. Dom förekommer i mina målningar både som levande och döda.

dödJag är dock absolut inte så okänslig. I går var vi ute med bilen, då överaskades vi av två mäktiga älgar som hamnat på fel sida av viltstängslet. Den ena skenade i skräck längst vägkanten, den andra stångade av alla sina krafter mot stängslet för att försöka ta sig igenom det. Deras ögon utstrålade en ofantlig ångest. Denna åsyn att de kan förmedla en sådan ohanterbar ångest påverkade mig så starkt att det var svårt att släppa. Ville omedelbart ut och hjälpa, som om det vore små barn som sprungit ifrån mamma och pappa. (Måste ändå erkänna att jag undrade lite om något av barnen hann fota älgarna)
Man får uppleva mycket dramatik just nu i naturen.

svanen fågel

Storm och skapande

Det blåser rejält ute. Varför är just storm och stark vind så ångestframkallande undrade vi just, för det verkar vara många som känner den där krypande oron i kroppen när det blåser kraftigt ute. Ösregn däremot tycks ha en mer lugnande effekt på oss.
Jag hade lillkillen med för att handla kläder till mig i dag, efter att ha gått runt och kikat tålmodigt en bra stund så suckar han och säger, det finns inga kläder här som passar mig. Flera ömsinta leenden mötte honom. Fyra år och kille, det är inte så lätt att hitta rätt bland alla damkläder.
Trots ångestladdat väder så finns det så mycket härligt som man inte får glömma bort.

För närvarande är han besatt av att teckna figurer, på allt. (Även på tapeter tyvärr)
Han är lika uppfylld av detta skapande som jag är.s

 

Varför detta samvete ?

En arbetsvecka har gått, med dagar som kan liknas med känslan av att hamna på en öde ö utan några ägodelar, tror jag 😉 Lillgrabben b.la har varit sjuk, och jag står knappt ut, att med tvång hålla mig till nedre våningen, frånskild min ateljé. Vilken fasansfull rastlöshet. Vad gör alla andra när dom befinner sig i samma situation. Det är nyttigt att ha det lite långsamt ibland, påstod min kära mor när jag var barn. Men om man inte alls kan koppla av, av att ingenting göra så kan det inte vara nyttigt. Inte för mig i alla fall. Men nu är han frisk min lille prins. Jag försökt ta med mig lite arbete ner, men det visade sig inte vara så lyckat. Alla som känner till Samuel vet hur kreativ han är.

sa

En del har undrat om mina barn tycker det är tråkigt att jag är mycket i ateljén.
Jag har många gånger frågat och försökt känna av, men eftersom dom själva kan vara där och alltid vet var jag finns så verkar dom rätt nöjda med det. Vi är mycket tillsammans och diskuterar, jag finns alltid tillgänglig för dom. Jag tror att det utvecklar deras vuxenrelation mycket, vilket också är bra. Annars är jag rätt så bra på att ha dåligt samvete. Dåligt samvete är nog besläktat med ångest förresten, många gånger har man det helt utan någon anledning eller bara för bagateller och så finns det också ibland skäl för att ha dåligt samvete. Men oftast är det bara en känsla som spökar i ens eget huvud, precis likt ångest.
Nu ska jag också rensa lite ogräs bland mina övervintrande paprikaplantor. (Inte bara min hjärna som behöver rensas ibland 😉

DSC_0012

Ateljè för själen

Jag gillar inte vintern, men det tycks inte den bry sig om. Kom och ta mig långt härifrån… sjunger jag med uppriktig mening. Om klimatförändringar  bara bestod av lite mer värme så hade jag med glädje tagit emot det. Det värker i ben och märg för den som är ett benrangel. Men man får väl glädjas åt att barnen älskar snön.
Kan någon dessutom förklara för mig varför vintern också alltid för med sig en dos ångest. Ateljén  är min enda medicin mot det, tack och lov för den. Alla som lider av ångest skulle få möjligheten om den fanns, att inreda en ljus ateljé till sig. Vad man sedan använder den till är av mindre vikt. Ett tillåtande rum där du kan vara kreativ, tänka fritt och vara helt avslappnad, inrett med allt som du tycker om och med harmoni.

En bild med lite hopp om skönare tider 🙂

blogg