porträttmålning och bästa butiken

Idag överlämnade jag ett porträtt till Linköping. Mottagaren uppskattade målningen vilket gläder mig mycket.

I linköping finns en butik värd att besöka för alla som har minsta lilla kreativa ådra. Ws & Co heter den.
När vi gick in satt en logga på väggen utanför som såg ut på ett sätt, när vi lite senare kom ut fanns där en annan och under tiden vi var inne i butiken hade tydligen en tredje suttit där. En äldre kund kom in och kommenterade något förbryllat -inte visste jag att ni skulle börja med dans också 🙁
Nej nej vi ska inte göra festlokal, utbrast butiksägaren! det var den tidigare innehavarens skyllt!

Det är en konstmatrialbutik som har allt. När många liknande affärer lagt ner runtom i Sverige så har denna gjort tvärtom, öppnat upp och utökat sitt sortiment väldigt mycket. Jag är otroligt tacksam för det och som sagt dom har allt för den som är det minsta lilla kreativ.
Min äldsta dotter Eline var med mig och vi konstaterade att alla julklappar i år kan införskaffas här.

Testa allt

Konstnären Max Book hade vernissage för någon vecka sedan på Passagen i Linköping. Jag var där och samlade lite inspiration. Han gör ofta stora och tunga målningar vilket jag älskar. Han är autodidakt och har varit professor vid kungliga konsthögskolan i Stockholm. Med andra ord är han en ganska helgjuten konstnär som vet vad han gör.
Han nämnde något viktigt.
Vi får inte låsa fast oss själva i tekniken utan vara fria i vårat uttryck hur vi förmedlar oss genom måleri. Absolut rätt tänkte jag och började genast granska målningarna från sidan för att se hur dom var uppbyggda tekniskt…!

Jag tror att nyckeln till utveckling är,
Frimodighet: tro på att du kan, våga vara järv och fega inte ur.
Gränslöshet: testa allt, misslyckas, experimentera gör fel men fortsätt.
Hängivelse: sluta innan du blir uttråkad och återvänd med glädje.

Ateljén i dag

Nu börjar porträtten i ateljén avta lite för en period. Det känns tryggt att veta att det är möjligt att göra så många arbeten under en så begränsad tid som jag haft. Det är bra ibland att måla under stress, aldrig att det skulle påverka resultatet negativt, tvärtom. Det blir en rutin och smidighet i utförandet. Men rutiner kan lätt tråka ut och därför vore det inte fel med lite utrymme för eget målande snart.

En färdig för fernissning och ett pågående porträtt.

Många porträttmålare målar också stilleben. Det har väl aldrig varit en konstform som jag uppskattat särskilt mycket. Dock kan man likna det som ibland förekommer i porträtt med stilleben, föremål på kläder och detaljer runtomkring. Det är nyttigt och en bra träning (inte minst för tålamodet) att tvingas måla även det man tycker mindre om.

Nu fernissar jag en målning som legat på tork ett tag. Man har alltid sagt att målningen ska ligga minst ett halvår innan man får fernissa. Men nu finns det påstående om att man kan fernissa så fort målningen är torr ytligt. (Otroligt viktig detalj om man har en målning man vill ska bestå i hundra år eller mer)

Se vilken skillnad på resultatet före och efter fernissa.