Vill måla ett syskonporträtt

Jag borde fortsätta med målningen jag påbörjat på mina barn. Jag vet att det är ett smycke för livet. Hela tiden prioriterar jag bort den för andra målningar.
När jag i morse gick med Samuel till skolan kände jag att vi var iakttagna. När jag kramat om honom och sagt det vanliga:
Ha en rolig dag men lyssna och lyd fröken, och han svarat med en lång bubblande ramsa, lyfte jag blicken och såg en fin äldre man som stått och tittat på oss. Han la huvudet på sned och log stort och sa: –Dom är så härliga!
Jag höll med honom och tänkte också att det är en underbar ålder då dom fortfarande vill ha sällskap av mamma till skolan, vill be aftonbön och aldrig någonsin tänker flytta hemifrån. Men med det spann på åldrar jag har på mina barn så vet jag att tiden går alldeles för fort och att detta aldrig kommer tillbaka. Jag vill ha en målning när Samuel fortfarande är liten och dom andra inte blivit pensionärer än.

Ett syskonporträtt i oljaoljeportratt-i-olja Barnporträtt, blyertsblyertsportratt

Boktipset!

Jag har ofta tänkt på hur våra unga idag har ett drive som ligger något utanför vad dom flesta av den ”mer vuxna” generationen bara har kunnat drömma om. Dom tar möjligheterna och lyckas se utanför ramarna om jag får använda min kära klyscha.

Den här gången vill jag särskilt lyfta fram en tjej. En fd. skolkamrat och kompis till min Eline.
Hon heter Ida Tidman och är författare.
Hon har i dagarna kommit ut med en modern fantasytrilogi riktad till vuxna.
Forsdansen
Hon medverkade på bokmässan i Göteborg helgen som gick och kommer att ha en release här i Tranås nu på lördag, vilket verkligen är värt ett besök.
Jag tycker vi ger denna bok en chans, jag har nämligen på ryktesvägen förstått att den ska vara riktigt fängslande.

kolla gärna in:

Forsdansen, av Ida Tidman

 

Måste bara tillägga att Eline är modellen på bokomslaget. Så läckert!

image

 

Dagens tankeställare

Jag ser på våra barns tillgångar och till den exploatering som flödet överöser dom med dagligen.
Att dagens predikan tog skruv hos var och en som fick plats i den fullsatta kyrkan är ingen tvekan.
Guds kultur, Evighetens kultur! Är det eftersträvansvärt?
Vi har satt vår trygghet till det vi själva byggt upp och vi suktar efter mer, det som vi gjort till vår kultur. Samtidigt ser vi på våra unga med oro över det tillstånd dom befinner sig i och fler som mår sämre än någonsin.
Jag stängde av Nyhetsmorgon i TV4 för att åka till kyrkan. Det sista jag hörde var en ung kvinna som tagit sitt liv för att hon blivit uthängd med en privat video på sociala medier, och det konstaterande som vi ständigt konfronteras med, att den utveckling vi själva bidrar till är också den som fäller oss. Vi matas och vill dessutom bli matade med det vi tror ska utveckla oss och göra oss mer produktiva, sociala, ge oss popularitet mer status och respekt. Var sitter bromsen?
Som av en händelse hade det tidigare i programmet varit en intervju av en kvinna som berättade om sin uppväxt i Brasilien, hur hon levde med sin mamma i en grotta utan några som helst bekvämligheter, så primitivt och tillsynes fattigt man bara kan tänka sig.
Det var inte lätt men jag var lycklig,
sa hon.
Hon blev så småningom adopterad till Sverige, hur mår hon idag? Det förtäljde inte historien. Förhoppningsvis reflekterar hon och har lärt sig av sina erfarenheter vad verklig rikedom är. Kanske har hon blivit invaggad i Guds kultur, Evighetens kultur.

bibel

Avgångsporträtt / en maträtt som inte alltid går hem

Jag håller på med ett avgånsporträtt för tillfället.
Det är ett klassiskt oljeporträtt i formatet. 70*90 cm. Jag närmar mig slutet men har viktiga detaljer kvar, samt det jag kallar för dolda drag, dvs. anletsdrag som inte går att peka på specifikt men som finns där och är fullständigt unik hos varje vuxen människa -som präglats av livet-. Det är den mest spännande processen under målararbetet tycker jag, att hitta en persons alldeles unika prägel. Jag skulle nog vilja säga att det är detta som är den största konsten i porträttmåleriet, som gör det till ett konstverk.

mala-i-olja

 

Senare under eftermiddagen bjuds det på surströmming här hemma. En mycket kontroversiell maträtt, eller hur! Får se vad de besökande kommer med för årgång på burkarna och om vi lever i morgon. I min egen familj är vi inte helt överens om smaken eller rättare sagt är jag helt ensam att uppskatta det.

Dom står för den dagliga underhållningen… ofta samtidigt men med olika låtar!!!

elisia
abraham

En nöjd prins en gång till

aDet var så fantastiskt skönt att vara vid Tåkern i helgen så jag var tvungen att ta en sväng dit i dag igen efter mitt ”arbetspass”.
Jag skyllde på att vi måste visa för mormor, eftersom det var tredje besöket för Samuel på en vecka och det är drygt en timmes resväg dit.
-Behöver jag visa detta för Tomas och Kia också, suckade Samuel när vi kom fram.
Men sedan trivdes han så det var svårt att åka hem efter flera timmars underhållning i naturen.
Mycket hade dock förändras på bara tre dagar. Fågelsången hade tystnat från att det kretsat mängder av svalor i luften.
Vattenståndet har blivit påtagligt lägre på bara tre dagar, och träden gulare. Allt går fort nu och torkan blir mer märkbar för varje dag som går. Det behövs flera veckor av regn för att kompensera torkan i markerna, om det ens räcker.

utsikt

vass

Kanske skulle skriva ett brev:
Hej prinsessan Estelle! 

Nu har jag gått din sagoslinga tre gånger på en vecka, kysst grodan flera gånger och jag är söt som en prins. Jag brukar dessutom besöka Ockelbo nästan varje sommar. Kan vi ses någon gång!grodakanin

Hej då sa Samuel, –nu åker jag till Gävle!
ro

Tänk vad fascinerande gräshoppor kan vara. Han jagade dom hur länge som helst och skrattade så han kiknade.fangad hittar

spang

gris

tittut

 

traktor

 

rav

En helg av värde slutar med medalj!

När det är helg så är det..”helg!”
Att göra helg och koppla av, lägga arbetet åt sidan och bara vara ledig har jag aldrig riktigt känt att jag kan göra med ro. Då är det bra när Tobbe kommer och säger:
Vi åker till Tåkern tycker jag!

Det nya naturrummet vid Tåkern är en fullträff! Har man inte varit där så är det en stark rekommendation från alla här i familjen. Dessutom grillar man ju korv förstås!

naturrum

Jag ville njuta av nuet och inte bara se naturen genom en lins och eftersom mina barn gillar att fota så fick Elisia ta ansvar för min kamera större delen av tiden.
Detta är ett av få tillfällen jag kan lägga allt åt sidan och med tillfredställelse känna att annat faktiskt är minst lika viktigt som den tillvaro mitt fokus kretsar kring varje dag.

Bara vägen dit!!

aDet finns mycket spännande för barnen också. Förutom naturen i sig så har det gjorts en liten led som heter ”Prinsessan Estelles sagostig”  Den gick Samuel jag och Abraham en bra stund, mycket underhållande om man inte bara vill titta på natur och fåglar i det stora fågeltornet.
Med denna utflykt kändes det som om man samlade hela sommaren på en enda eftermiddag.

c d
Letar han pokemon  eller är han själv en nykläckt?

e

Svalorna har precis fått en ny kull ungar, tredje i år tippade Tobbe på!g

 

Detta var dock en lite oroväckande syn. Tåkern börjar nästan torka ut.
Jag trodde på håll att det var tång som flöt omkring men det är botten på tåkern man ser. i
takern

j

Tillbaka till vardagen i dag.
Så var det ju det där med fotboll också. En riktig medalj fick han med sig i dag efter den sista fotbollscupen. Det är synd att fotbollen slutar för säsongen tycker t.o.m. jag.dsc_4127

En vända på Ica

TGIF!
Och det betyder också fredagsmys.
Samuel och jag handlade det på Ica i dag. Han rusade in direkt till chipshyllorna.
När han var klar där fortsatte jag plocka på förnödenheter. Efter en stund hör jag han ropa:
mamma skynda jag behöver pengar!
Jag tittar upp och ser att han redan står framme vid kassan, chips och Coca-Cola har han lagt på bandet och expediten tittar frågande på honom!
Han hade visst bråttom.
Jag får släppa allt och rusa dit med mina varor, det gick undan och jag hann nästan inte handla någonting. Expediten kunde inte sluta skratta åt hans handlingskraft.
Men hur kunde det gå så fort kön var ju lång?
Samuel du trängde dig väl inte??!
-Nej då inte alls, det fanns en ledig plats!!!
Jag gillar inte heller att hänga i varuhus och det här gick ju undan, tror jag ska försöka mig på det där med ledig plats i kön jag också. Kan han så kan väl jag!

Sommaren har stannat kvar, så skönt. Denna bild tog jag i våras, det var supervarmt några tidiga vårdagar och nu har vi lika fina dagar i september.

image

Konst eller fotboll?

Vi har blivit riktigt fotbollsnördiga i familjen, eller inte!
Samuel spelar och säger: jag är inte så himla bra men det är roligt! Med den känslan kan man nog klara av det mesta.
Nja jag kommer nog aldrig bli ett fan, såvida inte Samuel utvecklar sin talang i takt med sin glädje. Vi var på fotbollsmatch igår när Elisias pojkvän spelade, visst är det häftigt att se men jag tycker inte om när dom krockar ramlar skriker och svär så...fotboll är nog inget för mig, men jag håller i så länge min omgivning önskar.
Däremot är konst och samtal kring konst förtrollande intressant, så tycker jag och är väl inte den första som upplever att sport och konst inte alltid samspelar. Det är nog bara så att man är skapt till det ena eller det andra, och undantagsvis till bägge.
Mitt tidigaste minne var vid ett besök vi gjorde i ett fint hus med målningar på väggar och dörrar, där en man hade en stor ateljé. Från övervåningen kunde man se ner i ateljén genom en lucka i golvet. Minns att jag tänkte: ett sånt rum ska jag också ha. Huset var Carl Larssons i Sundborn fick ja senare veta. Bilden av hans ateljé har sedan följt med tills jag kunde göra min egen. Att det skulle bli porträttmåleri kanske var en tillfällighet, han målade ju också porträtt, men lite för romantiskt för min smak. Men det är väldigt spännande att besöka gamla konstnärers hem, tyvärr dominerade männen målaryrket, så även hos familjen Larsson i Sundborn där hans hustru Karin också var konstnär.

image image

Fin kväll och små vampyrer

Det bittra resultatet av en skön sommar med korta tunna kläder och skogsbesök är -fästingar- dessa små vampyrer!
Jag har fått borrelia… blä!
Upptäckte en röd stor cirkel på benet i går kväll och i morse ringde jag vårdcentralen, dom lät måttligt roade, suckade och bad mig komma ner.
Samuel fick för ett par år sedan ansiktsförlamning p.g.a. borrelia, så visst ska det tas på allvar.
Det finns olika stadier och många symptom så det kanske inte alltid är så lätt att veta när man fått det. Mitt symptom är ju väldigt ”klassiskt”, men jag hade nog inte upptäckt utslaget om jag inte hade haft shorts på mig.
Efter skolan tog vi en sväng till simhallen, där vi fick ha barnbassängen för oss själva, er egna familjepool skrattade personalen för det var så även förra gången.
Kvällen har varit så fin att vi kokade choklad och te, bredde några mackor och åkte ut till säbysjön, magiskt fint. Hade jag kameran med…..?😁

Tack för lånet av mobilen Abraham, kanske kan förmedla en liten känsla i alla fall.

image image