Man undrar varför

Nu tänker jag klaga lite.
Min Elisia 14 år ringde mig nyss från badhuset, där hon har haft en rolig stund med kompisar. När dom ska lämna badhuset, hittar hon inte sina nya fina vinterskor och efter en stunds letande konstaterar hon att dom faktiskt är borta. Så jag får ta bilen och hämta min barfota dotter.elisia

I helgen blev hennes cykel stulen, men den gången lyckades vi faktiskt hitta den dumpad morgonen därpå. Barnen har blivit bestulna på sina föremål ( framförallt om det varit nya och fina saker) så många gånger i år så jag börjar fundera på vad det beror på. Är det ett resultat på en fattigdoms utveckling eller är det helt enkelt en moralisk rubbning hos folk.

Porträttmåleri i fokus

I veckan var fyra unga trevliga killar på besök för att bli fotade. De var tacksamma att fotografera. Fyra jättefina bröder som ska resultera i två porträttavlor så småningom.
Men just nu fokuserar jag på ett annat mycket härligt familjeporträtt som ska färdigställas och det är alltid lika spännande när en porträttmålning börjar bli klar. Det händer så mycket med hela målningen mot slutet när allt har kommit på plats och de sista bitarna tar form. Det är detaljer och justeringar som har stor betydelse för att hela målningen ska harmoniera. Det är en så viktig fas i måleriet.

 

Våran Samuel undrar varför aldrig snön kommer.

blogg 1 blogg2 blogg3

Annars ser han för det mesta ut så här, prinsess-viking.blogg4

Konstutflykt

När barnen är lite krassliga tvingas jag att varva ner och det passar inte mig alls. Grabben beslagtog min ipad så nu står jag utan ett viktigt arbetsverktyg dessutom. Vad göra. Jag är van att lägga upp mitt arbete själv och vara min egen chef.
Ett speciellt minne från barndomen dyker upp. En av mina ”nära jorden upplevelser”. Hade som barn väldigt svårt att anpassa mig till skolans bestämda och fyrkantiga strukturer.
Vid något tillfälle fick jag kontakt med en gammal intressant konstnär som bodde på ett äldreboende intill min skola. Jag smet upp till honom när det blev rast och kom tillbaka alldeles försent, varpå jag fick en gedigen utskällning av min lärare förstås. (Hade hon skrapat lite på sin korrekta yta hade hon kanske sett vikten av ett barns uppror.) Tur i oturen så  fanns det ett konstgalleri också nära skolan, det fick bli min tillflykt. Jag minns att aldrig någonsin någon kompis ville med på mina utflykter från skolan, fattade inte andra 11 åringar hur intressant detta var.

 

Underbara människor

Mina tankar går i dag till alla som inte kan inställa sig i ledet. Somliga utmärker sig som konstnärer en del musiker, författare eller poeter andra kanske inte har något uttrycksmedel alls utan betraktas av omgivningen som bara annorlunda människor. Helst vill man sätta en diagnos på dessa svårplacerade, för att allmänheten ska veta vad man har att förvänta sig. Det är ett stort problem när inte alla fungerar efter ett system som är inrättat.blogg du sa 1Man har svårt att förstå och acceptera att alla inte fungerar på ett snarlika sätt, och framför allt kan väl inte de personerna trivas med sig själva.
Men det är nog något dom faktiskt kan göra. Att inte känna sig som en massprodukt kan ibland upplevas både tryggt och utmanande.
Men problemet kvarstår ju, var ska man göra av dom.