Saknad butik, nytt på gång

Det har nu tillkommit ett gäng nya porträtt i min ateljé. Jag gillar verkligen den frihet jag känner när jag målar. Varje målning är till hundra procent ny och lika spännande att verkställa, jag tröttnar aldrig på den känslan och utmaning varje porträtt innebär.

Idag handlade jag och min dotter material på konstnärsbutiken i Linköping. För några månader sedan var det en stor inspirerande välfylld och tillsynes (och vad dom själva sa) en blomstrande butik. Det var en fröjd att komma dit, samla inspiration, hitta nya produkter diskutera och utveckla sina idéer med andra. Allt det där en konstnär törstar efter. 

Plötsligt slog dom igen, efter att just ha invigt en utökad lokal. Nu beställer man online med möjlighet att åka till lagret för att ringa på en klocka och snällt vänta utanför i bilen några sekunder för att få produkterna i handen. Det tog ca. tio sekunder, sedan kunde vi vända och åka hem igen, smidigt men ingen spontanhandel, inget gå runt och titta på vad man kan göra av allt som erbjuds i butiken. Det är faktiskt en större förlust än vad jag kunde tro. 

Är det fler än jag som känner en tomhet över att inte kunna handla i butik, känna på materialet, inspireras och prata med någon?

Astma men mycket liv!

Jag vet inte vad som slukar tiden! Livet kanske.
Bara tanken på allt man vill göra när det blir vår får tiden att rusa.

var Samuel drabbas av astma väldigt lätt vilket känns jobbigt, speciellt svårt när man inte har någon erfarenhet alls av det. Jag lider med honom!
Han sa häromdagen att han skulle bli forskare och ta fram ett botemedel mot astma. Då förstår jag att det måste vara jobbigt. Han var hemma med mig en dag förra veckan för att ta det lugnt, det går ju bra att göra så då och då så länge han går på förskola, värre blir det sen med skolplikt.
Det är inte lätt att vara liten och tuff men supertrött p.g.a syrebrist.

Han gillar våra gemensamma projekt i trädgården. Han kör allt i sin takt, antingen med blixtens hastighet eller inte alls, sån är han mitt stjärnskott. samkillen arbete

Konstigt att jag varje år misströstar på deras kraft men likväl så bryter den lilla grodden igenom jordens sörja ändå tillslut, fascinerande! Tomat och paprika.grodd

Jag kidnappade med mig Tobbe till Stockholm en dag förra veckan. Biltur och retur – i stort sett, med undantag för lite mat och fika samt en visit på creatima konstbutik. Tobbe var säkert superstimulerad av vår lilla tripp. Detaljer om pågående uppdrag kommer vid senare tillfälle.
Här inne var jag då Tobbe fick vänta utanför i närmare två timmar, stackarn!
Väldigt fina lokaler beläget i gamla stan. En plats man ofta passerat men nu fått se insidan av.

mynttorgetjagNu spelar Abraham saxofon och Elisia gitarr i samma rum men två helt olika låtar!!! och så har en mamma till samuels kompis visst kommit och försöker göra sig hörd. Bäst jag slutar tror jag.