Jag vet inte vad som slukar tiden! Livet kanske.
Bara tanken på allt man vill göra när det blir vår får tiden att rusa.
Samuel drabbas av astma väldigt lätt vilket känns jobbigt, speciellt svårt när man inte har någon erfarenhet alls av det. Jag lider med honom!
Han sa häromdagen att han skulle bli forskare och ta fram ett botemedel mot astma. Då förstår jag att det måste vara jobbigt. Han var hemma med mig en dag förra veckan för att ta det lugnt, det går ju bra att göra så då och då så länge han går på förskola, värre blir det sen med skolplikt.
Det är inte lätt att vara liten och tuff men supertrött p.g.a syrebrist.
Han gillar våra gemensamma projekt i trädgården. Han kör allt i sin takt, antingen med blixtens hastighet eller inte alls, sån är han mitt stjärnskott. 
Konstigt att jag varje år misströstar på deras kraft men likväl så bryter den lilla grodden igenom jordens sörja ändå tillslut, fascinerande! Tomat och paprika.
Jag kidnappade med mig Tobbe till Stockholm en dag förra veckan. Biltur och retur – i stort sett, med undantag för lite mat och fika samt en visit på creatima konstbutik. Tobbe var säkert superstimulerad av vår lilla tripp. Detaljer om pågående uppdrag kommer vid senare tillfälle.
Här inne var jag då Tobbe fick vänta utanför i närmare två timmar, stackarn!
Väldigt fina lokaler beläget i gamla stan. En plats man ofta passerat men nu fått se insidan av.
Nu spelar Abraham saxofon och Elisia gitarr i samma rum men två helt olika låtar!!! och så har en mamma till samuels kompis visst kommit och försöker göra sig hörd. Bäst jag slutar tror jag.