Att gå på rundvandring i min trädgård är något av det mest uppbyggande man kan tänka sig. Det är som att vara på naturens utställning. Skogen, det vildvuxna så naturligt vackert och fult. Blommor, bär, fåglar, myror, spindlar fästingar och sniglar. Allt ryms i vår trädgård i skogen mitt i stan.
och så detta lilla barnbarn, söt som en jordgubbe.
Min allt i genom trogna lurviga vän som slaviskt ska följa mig överallt och vakta, jag älska denna fyrbenta. Detta är min borg och mitt andningshål. Jag är inte mycket för stora sammanhang och event, tyvärr inte heller för invigningar och avtäckningar av mina egna målningar även om jag ibland får bita ihop för det sociala sammanhanget. Jag frågade ai om det anses olämpligt att inte närvara på invigning av sin egen målning och fick som svar: det är allmänt känt att konstnärer ofta anses som osociala, så i allmänhet har man överseende med att denne helst inte vill medverka och få den uppmärksamheten. Svaret kändes befriande. Ändå är jag med på invigningar ibland och träffar förstås mer än gärna personer jag ska porträttera.
