Ibland tröttnar jag på penseln, vill ha den fysiska känslan som när man jobbar med skulptur. Då målar jag med fingrarna. Det är en annan känsla, inget tekniskt mellan, bara jag färgen och duken.
Det är så mycket som kommer mellan just nu och en känsla av tomhet har infunnit sig under en tid. I dag förstod jag plötsligt vad det handlat om, näringsbrist!! men inte vilken näring som helst, utan den egna kreativiteten, samt konst och kultur i allmänhet. Är man skapt till en ”göra inte bara titta” (myntat begrepp av min då 4-åriga son) så kan man inte klara sig i längden utan att vara i skapandets process, antingen göra själv eller inspireras av någon annans kreativitet.
Nu börjar iallafall en tid av möjligheter. Tomater och paprikor börjar tränga upp ur jorden. I oroliga tider blir längtan större till självförsörjning. Något som i praktiken är svårt men även det har lite med skapandet att göra. En del bunkrar, andra odlar.
