Jag vill berätta om ett barn som är speciell, lika speciell som alla andra barn.
Han är lite mer av allt kanske man kan säga. Dom som känner honom förstår nog vad jag menar. Samtidigt vill jag inkludera så många andra barn som lätt blir missförstådda.
Min Samuel har så många, så stora och levande extra sinnen.
Dessa egenskaper får dessvärre inte utvecklas i den förmåga dom borde få göra.
När han föddes stack läkaren som utfört kejsarsnittet in huvudet och sa: –Den där får ni tukta.
Vi förstod att speciellt utvalda verktyg krävdes för detta barn.
Under hösten tog vi med honom ut på olika resor nästan varje dag då vi märkte att han blomstrade och fullkomligt exploderade i sin vetgirighet.
Vet att jag tänkte: Samuel skulle finnas för uthyrning!
Så roligt och upplevesefyllt är det att göra utflykter med honom, på ett sätt som jag aldrig upplevt med något barn tidigare.
Han har länge sagt att han vill bli forskare, fröken smålog lite i dag åt hans fantasier. Men när jag berättade om den lilla kille jag tar med ut i skogen, till tåkern, djurparker fenomenmagasin eller andra stimulerande miljöer där hans sinnen får utrymme då förstår man hur han tänker. Rätt man på rätt plats.
Vem kan hävda att skolans miljö med alla barn sittande på trästolar inomhus i dålig ventilation är den bästa. Han fungerar i skolan, han har börjat anpassa sig, men hans fulla potential visar sig i det verkliga livet under aktiva förhållanden och då han får upptäcka den riktiga världen.
Han kom hem en dag och sa: -Vill du veta veta nåt häftigt? Donald Trump vann presidentvalet i USA, men han säger lite dumma saker ibland,Trump! la han senare till.
Han älskar verkligen att lära sig nya saker läsa, skriva och mattematik men det ska vara på riktigt.
Läsa lärde han sig direkt på tåkern, för han ville ju veta mer!
Hade det funnits en alternativ naturskola eller ännu hellre, en skola uppbyggd på utflykter och studiebesök så hade jag inte tvekat att sätta honom där. Han uttrycker så tydligt själv att han blir uttråkad! Han är helt enkelt understimulerad och tycker inte om att sitta still.
Det är svårt att specialinrikta studiemiljön men jag tror nog att nära hälften av alla barn i en klass skulle fungera bättre som aktiva friluftselever.
Jag känner igen mina barn, särskilt Simon, i din beskrivning. Och jag tänker på alla somrar de tillbringat med min far. Det kanske finns en väldigt specific orsak till att både jag och mina barn är forskare… kanske Samuel skulle uppskatta tid med sin gammelmorbror… gammelmorbror själv skulle säkert uppskatta det väldigt mycket.
Om du bara visste vad vår Elisia uppskattat Ingemar, hon adopterade honom sommaren då pappa, hennes morfar dog.
Samuel är lik henne och skulle verkligen behöva en Ingemar.