Vi har åkt runt med inbjudningar till barnkalas, sjutton stycken!
Tre flickor och resten pojkar!
Utskriftens bild blev suddig vilket jag har svårt att acceptera. Jag måste fundera på om andra bryr sig i såna detaljer, för en dålig bild ser jag direkt!
Det är ju ”bara” en barnkalas inbjudan, men en bild är en bild!
Vi tänkte köra äventyrstema med inslag av livräddning på kalaset, med stationer där människor har skadats på lite olika vis och hur man agerar då.
Sjuårs kalas, passar temat 😉 ?
Tror faktiskt att barn uppskattar att lära och få kunskap om viktiga saker, inte bara lek.
Återkommer med hur det togs emot av barnen i slutet av augusti.
Bilden på inbjudan!
På tal om barn så fick jag nyss ett brev som grep mig hårt i hjärtat.
En man hade en fråga till mig om jag kan måla ett porträtt av ett spädbarn.
Det visade sig att detta lilla barn, bara några veckor gammalt, inte har det med sig som man som förälder mest av allt önskar -ett friskt liv!
Ett litet liv knutet till sjukhussängen och med låga odds. Mitt hjärta blöder!
Jag har haft beställningar på allvarligt sjuka barn förr där jag redigerat bort slangar och respiratorer och annat som stör bilden. Där jag av hela mitt hjärta velat blåsa in liv och hälsa.
Jag har målat barn som lämnat sitt liv.
Jag vet att jag fått fråga min pappa , med hans erfarenheter, vad som var drag av döden och vad som var personliga drag från livet.
Mycket tankar och starka känslor.
En annan sak som var lite märklig, var att jag av någon anledning fick för mig att det var en kvinna som skrev. Kanske berodde det på ämnet, eller den fina känslomässiga beskrivningen i brevet. Ni ser vilka fördomar, och jag svarade på ett sätt som jag senare funderade på om jag hade formulerat lika om jag visste att det var till en man!
Förmodligen hade jag det men, något att fundera över! Något jag tror alla kan fundera på.