Det känns nästan skamligt att erkänna att jag tycker det är vansinnigt roligt med kläder till barnen. Varför? Jo kanske för att det verkar ytligt! Eller för att det betraktas som onödigt lyx, vad vet jag?
Det är inte så ofta jag köper kläder men när jag väl gör det vill jag göra det med omsorg. Till tonåringarna har jag inte mycket att säga till om förstås, vad roligt det hade varit om jag fick bestämma vad de skulle ha på sig 🙂 Samuel får jag köpa till fortfarande även om han också börjar bli medveten, allt ska vara rock`n roll!!
Minns när jag hade köpt en söt stickad nallemössa och han hade den första gången på förskolan, när han kom hem frågade han, visst är väl min mössa cool och tuff och inte söt va? självklart är den cool sa jag, inte helt sanningsenligt kanske.
Pojkar i all ära men det är inte lika roligt att köpa kläder till dom. Jag var på förmiddagen och kikade runt lite bland klädaffärer varpå jag efter en snabb summering konstaterar att det i en affär fanns minst tio vinterjackor för flickor och tre stycken för pojkar.
Dessutom är jag extremt..verkligen extremt färgkänslig! vilket har medfört att jag själv ofta har valt att klä mig i svart eller vitt. Färger måste vara perfekta för att inte få mig att må illa. Då det gäller killkläder är det inga problem för där finns inga färger, hm!!!
Barnkläder ska såklart ha färg, men då har tillverkarna ofta svårt att få till den där störtsköna färgkombinationen. Jag har tänkt på att man får gå till specialbutiker och betala mycket mer om man vill ha en fin färg, som om den skulle vara mycket dyrare bara för att den har en iögonfallande kulör, färg som färg kan man väl tycka, det ska väl inte behöva kosta mer. Hur svårt kan det vara? tror jag ska bli designer, haha!
Visst kan olika kulörer kosta olika mycket men man behöver ju inte använda dom dyraste ultramarin eller kadmium för att åstadkomma fina färger. Jag skulle kunna skriva en hel del om färg, men nu får det kanske räcka!
Min färgglada kille.
