Jag kommer nyligen ifrån en tidsresa. Från ett fantastiskt slott/herrgård fylld av historia och med oljeporträtt från 1700-talet. Det får mig att fortsätta tro på framtiden och en vilja att föra historia vidare med nya porträtt. Ett kvinnoporträtt jag tidigare målat ska snart få sällskap av sin makes porträtt.
Trots tidspress så var jag tvungen att stanna till på vägen dit för att ta upp kameran, någon gång ska jag ta det lugnare och åka samma väg så att jag verkligen kan fånga den underbart vackra naturen mer planerat än vad som nu blev fallet.
Över tusen asylsökande om dagen möter Sverige nu. Det är svårt att undvika tänka på. Vi har plats för många fler, inget snack om det. Utan att fundera särskilt länge kommer jag på en byggnad på flera hundra kvm i närheten som står öde och tom och har så länge gjort men som skulle kunna inhysa många att få bo under riktigt dugliga förhållanden.
Underligt är att barnen i skolan inte får mer information om rådande situation i världen med alla som nu är på flykt för att söka skydd. Barnen kommer snart få uppleva en förändring och en ökning av elever på sina skolor. Hur ska de acceptera och villigt dela med sig av plats och utrymme om dom inte förstår det väsentliga och vad som försiggår. Kanske tycker vi själva att det är svårt att förstå och svårt att veta om det vi hör alltid stämmer, det kan vi kanske inte göra och självklart inte hur det kommer att sluta. Men barnen som också lever i nuet och verkligheten bör få förklarat vad som väntar och händer utanför deras sfär för att kunna ha förståelse och för att en integrering sedan ska fungera bra, tror jag, vi kan inte skydda våra barn ifrån det.