När andra sexåriga killar började med fotboll ville vår sexåring hellre spela fiol.
Han fick aldrig göra det han ville, men intresset har inte avtagit så jag kontaktade kulturskolan. Han är nu tretton år, bättre sent än aldrig men det gäller att göra det nu. Å andra sidan blir man aldrig för gammal för att lära, det blir bara en liten omväg. Piano och saxofon är annars det han spelar mest men känner jag honom rätt och med tanke på hur ivrig han är att få börja med fiol så lär han sig snart även detta. Han lyssnar mycket på Alexander Rybak som inspirerar, tar ut greppen på vår fiol utan strängar och med trasig stråke.
Det gäller bara att få tiden att räcka till, vad göra när fritidsintressena tar över så att skolan blir svår att hinna med. Jag vill ju verkligen att han ska få hålla på med musik så mycket han orkar själv och vill, det är ju hans intresse och av en självklar anledning så vet jag ju av egen erfarenhet vad det kan ha för betydelse i framtiden.
Han gick förbi mig just och kommenterade fotot, att det råkar vara en gitarr han håller i och inte fiol 😉
En grundskola i musikskolan vore det optimala.