Jag sitter fast… i ett cementrör!
Där inne ska jag rodda, jobb, matlagning, förväntansfulla barn och socialt umgänge mm. Det är så outhärdligt trångt här inne och jag vill bara att någon kommer och befriar mig snart. Jag anklagar nog mest den stora björken utanför vår dörr för detta tillstånd jag befinner mig i.
Det är så mycket jag måste göra men allt har bara tvärstannat. Jag är inte van att vara så passiv.
Det var min klagosång för den här veckan.
Vår fina men outhärdliga björk. Den som dök upp i vänstra hörnet är däremot min stora positiva fläkt!
Lite händer ju trots allt fast man inte tror det själv.
Glasmästaren som jag beställt tavelglas hos i tjugo år sa häromdagen att han inte tänker ta hem sånt glas till mig mer!!!
Jag har förmodligen varit nästan den enda i stan som beställt tavelglas regelbundet, så jag får väl förstå honom.
Jag har genom tiderna ramat in en del tavlor själv men har aldrig gillat att hantera glasskärning. Men nu är det kanske slut med det om han inte tänker hjälpa mig mer.
I så fall ramade jag den sista för ett par dagar sedan och det råkade vara till en väldigt speciell person som jag ännu inte kan avslöja, återkommer med det.
Har faktiskt sytt mantlar i veckan också, teaterkläder till kulturskolans musikal. Egentligen älskar jag att sy just utklädningskläder. Fantasin, och att få göra något som inte ska vara moderiktigt och så korrekt är superroligt, men för närvarande pga. pollen, kanske kombinerat med en förkylning är ganska blytungt kan man lugnt säga.
Elisia ska vara Elsa i Frost när musikalen ska uppträda i veckan, hon är så taggad.
Här har vi också ett par taggade. Nu börjar den yngre visa sin styrka och klarar med lätthet av tempot, något som visat sig på bara ett år i löpspåret tillsammans med Tobbe.
