Alla kan ibland behöva berätta om sin rädsla, för alla är rädda ibland.
Det är en skön känsla att få höra att man inte är ensam om sin rädsla vare sig man är liten eller stor.
I går kväll när jag skulle natta Samuel började han berätta lite förläget om att alla barn på dagis är så modiga, bara han är rädd för höga höjder och monster. Men alla som vet lite om Samuel vet också att zombis och tuffa lekar ligger högt på hans lista. Så jag kan ju inte låta bli att avbryta honom där, men blir bestämt tillrättavisad.
– Lyssna nu mamma, jag är rädd för allt och dom är inte rädd för något!
Så börjar han gråta och det från djupet av sitt hjärta. Lilla vännen.
Alla är rädda ibland, men för många kan det vara lite svårt att prata om.
Vi frågar pappa och Elisia vad dom är rädda för, föreslår jag.
Elisia är rädd för hissar (då hon fastnat en gång) för mörker och myror.
Pappa är rädd för höjder och framförallt ormar.
Jag däremot hade lite svårt i det ögonblicket att komma på något, då jag är rädd för saker som är så svåra att förklara och då menar jag helknäppa saker, så jag erkänner att jag är rädd för sjukhus… aj då, så otroligt opedagogiskt!!!
Men den lilla rädda skrattar så han nästan kiknar åt våra rädslor. Tänk att vi som är så stora, t.o.m. Elisia är rädd ibland!
Han tyckte nog vi var lite larviga då vi var rädda för såna saker, det är ju mer rimligt att vara rädd för monster. Men det finns ingen rädsla som är larvig Samuel, och det ska alla veta!
Samme valp stod länge i duschen nyss och när jag skulle tvätta honom så var allt schampo som jag köpte för någon dag sedan helt slut.
Han duschar visserligen varje kväll men så fort tar det väl inte slut?
Vad…..!
ojjj….inte så bra kanske!
Ähh skojade! Jag har ju bara åkt skridskor i duschen…
