Likt så många andra familjer, är det en stressad och kostsam tid just nu med barn som slutar skolan och många traditioner som ska levas upp till, för om man inte hittar den finaste klänningen, plockar den där buketten till var och en, ger dom det där spännande kuvertet eller gåvan och tar det där speciella fikat och… listan kan bli lång.
Är det något vi måste kompensera för, eller handlar det egentligen om att överträffa varandra.
Vi började också dagen smått hysteriskt, men efter att ha sett barnens eget framträdande i Tranås kyrka så blev allt annat en ganska obetydlig parentes och resten av dagen blev avslappnad med grillgäster och bara glädje.
Detta är ungdomarnas tid, det är dom som ska visa vad dom går för och vad dom gjort, det är nog det viktigaste. Vi ska bara finnas med, stötta och uppmuntra, glädjas eller trösta. Vill vi sätta en liten extra guldkant på dagen så gör vi det, men det viktigaste vi kan göra är nog att finnas där och bekräfta dom.
