För att kunna få fram de mest naturliga uttrycken hos en människa, och positioner som känns rätt, får man inte vara alltför låst av hur det stereotypa porträttet bör vara.
Jag sätter mig gärna i bilen och reser en dag, för att möta människor där dom är och fotograferar i deras egna miljö för att göra det så enkelt som möjligt. För en del kan det kännas som ett mer avslappnat och smidigt möte, och det behöver inte bli ett uppställt och förfinat fotografi om inte det passar personen ifråga.
Andra kan känna att det går lika bra hemma i min ateljé. Med en kopp kaffe om man vill. Målet är ju naturligtvis inte det perfekta fotot, men det är av stor vikt att underlaget till en lyckad porträttmålning är bra och personlig, så jag tar massor av foton, men oavsett hur många så har jag nog aldrig upplevt att personer jag fotat tycker att det blir jobbigt eller tråkigt på något sätt, det är viktigt. Harmoni måste finnas annars blir det inte bra, och harmonin infinner sig alltid.
Den här färgstarka personen tex. lämpade sig bäst i en varm miljö, en naturlig ljuskälla och med en kopp kaffe. Här var han sig själv.
Tacos i all ära, men detta är också rätt mysigt, fredagsmys.