Jag närmar mig målet med ett oljeporträtt. Den ska lämnas in för ramning snart, när den fått vila någon dag eller två.
Det som ska till på målningen nu förändrar inget radikalt men det är nyanser som gör små förhöjande kvalitets skillnader.
Det är konstigt vad man kan vänja sig vid att varje målning ska finnas där och att känslan av tomhet alltid kryper på när man närmar sig slutet. Men väntar en förväntansfull mottagare, så överväger glädjen av överlämnandet långt mycket mer 🙂
Jag kommer se ut alternativa ramar hos min lokala gallerist, ta ett foto och maila det till de som ska ha tavlan, för att de ska kunna vara med och bestämma ram utan att behöva närvara.
Grabbarnas fina snölykta som brann i en minut innan den började smälta, slocknade och snabbt försvann. Lite ledsamt för dom men jag kan inte låta bli att jubla inom mig över att våren snart är ett faktum 🙂