Jag är inte bara konstnär, jag är mamma också !
För mig innebär det att jag allt för ofta lever i symbios med mina barn. Det kan vara ganska omtumlande ibland, då jag har fyra barn i åldrarna fyra till tjugofyra år och därmed i helt olika faser i livet. Jag kan alltså ha fyra åldersrelaterade kriser samtidigt. Wow!
Tonåringar är ganska radikala i sina beteenden mot varandra men inte alltid så empatiska. Välvilja mot sin nästa, tycks vara något bortglömt eller så tror vi att det automatiskt överförs via bröstmjölken. Att värna om sin nästa borde självklart vara en viktigare lärdom än att hantera kniv och gaffel.
I uppfostran måste vi ständigt mata in hos våra unga vad omsorg är, att lära dom vad ordet empati innebär och att ha tålamod och överseende med sin omgivning, men även att ta hand om sig själv, kan man inte glädjas eller ta emot kärlek är det svårt att visa det, eftersom det då kan kännas som något främmande.
Man är inte en kuvad person för att man är en god medmänniska, tvärtom ! En stark människa behöver inte sänka andra för att växa själv.
Man slutar inte att vara ett föredöme som förälder när barnen blir över tjugo. Relationen kanske blir mer kompis-lik, men då en föredömlig kompis.