Något som förföljt mig sedan jag var ett barn, med ohanterbar ångest, är orden ”vad jag fruktade kom över mig”, alltså ännu mer ångest.
Det må vara sant eller ej, jag förbannar faktiskt dessa ord. Har man ångest som kräver lindring i form av måhända en förälder (för ett barn) eller annan samtalsperson oavsett ålder så är nog citatet taget ur Bibeln, de mest opedagogiska för en person med ångest. Hur resonerar man då? Hur kan man tro att dom orden skulle hjälpa, ”Vad jag fruktade kom över mig” Det är farligt att använda och utnyttja Bibeln till fel ändamål och i fel sammanhang.