Jag skulle vilja påstå att blyertspennan är det säkraste och mitt närmaste verktyg. Försöker att i möjligaste mån inte blanda in för mycket tekniska prylar i min värld där som tv, dator, telefoner i överdrivt mm. för det mesta är själens fiende. Dock är bilden något nödvändigt som underlag för mitt skapande och dess värre måste jag där ge vika för teknologin.
Dagen började lovande. Skulle skriva ut ca. tio foton som jag knäppte i går. Håller tummarna och klickar på skriv ut, ofta hakar någonting upp sig. Två fina bilder kommer ur maskinen men sedan börjar det blinka, ”följande bläckhållare går inte att känna igen”. Desperat ringer jag en kunnig person. Han råder mig att köpa ett nytt kitt originalpatroner, men det är torsdag så dom kommer nog inte före helgen säger han. Ingen fungerande skrivare och ingen fotoframkallare, HJÄLP! Jag har gjort mig beroende av dessa medier.
Vill ju bara vara en själens skapande konstnär. Helst befinna mig långt ut i ödemarken, i tystnaden där lugnet gör det möjligt att filtrera allt som pockar på och lägger sig på lager och får själen att känna sig fullständigt överkörd.
Varför får jag en sådan lust att skapa stor konst med bara blyertspennan.