Lägg ner mobilen!

Det är så härligt att ha två vuxna döttrar att umgås och diskutera med, Eline och Elisia.
I dag kom vi att prata om anknytning till sitt spädbarn. Elisia som själv är mamma till ett och Eline som har flera års erfarenhet av barn från ett tidigare förhållande.
Det finns mammor som har svårt att knyta an till sitt spädbarn, i många fall är det absolut inte frivilligt orsakat av mamman utan snarare en högst ofrivillig och smärtsam brist som kan vara svår att komma tillrätta med. Det är ju inte okänt heller att anknytningsproblem i värsta fall kan leda till psykisk ohälsa hos barnet i framtiden.

 

När en mamma lever närmare sin mobiltelefon än sitt barn, vad händer med barnet då? Skapas anknytningsproblem som annars inte skulle finnas.
Den där fullständigt omslutande mamman som skulle uppslukas av sitt spädbarns minsta lilla ansiktrörelse, den obeskrivliga närvaro man känner och tillhörighet man skapar bara av att sitta och lukta, titta och känna den lilla skapelse som är helt beroende av den vuxnas bekräftelse. Undrar vad som händer med spädbarnets psyke som ska ta form och grund dom första månaderna, när mamman har sin blick och sitt medvetande i en annan värld än den som det lilla barnet befinner sig i.
Har man umgåtts med någon som mest suttit med sin mobil så vet man att det är lika med inget umgänge alls, och då kan ändå vi förströ oss med andra tankar och vända vår uppmärksamhet mot något annat för att vi är självständiga individer.
Men vad händer med barnet som är så utelämnad och beroende av den vuxne för att det ska kunna bygga sin första tid på tillit uppmärksamhet, bekräftelse och absolut närvaro, ett så viktigt grundläggande behov för god psykisk utveckling.

Skapar vi en ny generation där psykisk ohälsa blir det normala?
Jag är rädd att när dom så basala bitarna hos ett spädbarn uteblir, kan det komma att få allvarliga konsekvenser.

Nyårsbrev!

Jag vill önska alla en riktigt god fortsättning på det nya året med att offentligt svara på ett angenämt brev som jag fick på nyårsafton, alltså i går kväll!
Ibland får jag frågan om lite tips från den som gillar att teckna men vill utvecklas lite till.
Det var just vad brevet jag fick handlade om.
Det är inte helt enkelt att komma med bara enkla knep, hållhaken är oftast brist på tålamod 😏

Tips? Var brevskrivarens ämne.

Att ha en skarp hård blyertspenna och ett slätt lite kraftigare papper är viktigt om man vill få fram detaljer.
Jag använder nästan aldrig suddgummi utan hellre knådgummi när det behövs. Så lite ”smet” som möjligt med fingrar, istället en vässad hård penna som med jämna korta och täta streck arbetar fram skuggorna.
Med lätt och säker hand som rytmiskt skapar en önskad ton.

Blyerts på fint slätt papper.ansikteMjukare penna som ger mer svärta (alltid välvässad) används efter en tids arbete för att fördjupa skuggor men också att få ljusare partier att framstå ändå starkare. Jag vässar alltid med kniv eftersom mycket penna försvinner om man var tionde minut ska vässa med pennvässare😉
Jag brukar använda olika styrkor  ”h”hårda pennor, svagare ton och ”b”mjukare pennor starkare ton.

Blyertsdetalj på grövre papper som även kombinerats med akryl i bakgrunden.fotter

Det är inte fel att hitta sitt eget sätt att mäta proportioner på om man känner sig osäker på att allt stämmer med uppbyggnaden, förhållandet från huvudet till ögon näsa mun osv. med tiden känner man in och det blir lättare att se, en träninssak som mycket här i livet😋.
Det är superviktigt att grundskissen och kompositionen är rätt från början.

Det var ett par små tips, om det nu gav något alls. Man kan naturligtvis nämna mycket mer, men då kan det vara bra att ha mer specificerade frågor.

Mvh
Lene

 

Jag kan inte låta bli att här associera och snöa in mig på något helt annat mycket viktigt apropå grundskiss.
Barnet är en grundskiss till en människa i utveckling. Det är helt avgörande vad detta lilla vita ark får möta på sin väg.
Alla barn har rätt till en nära ärlig och stabil vuxen som varje dag visar för den att hon är det finaste som fötts på denna jord någonsin.

God fortsättning på ett nytt år.

Samuel gör slut på julen och pepparkakshuset.slut

Min lilla unge

När mitt ”lilla” barn, min lilla flicka kom hem på en snabbvisit, korrekt klädd och körande kommunens bil, för att få sig lite frukost under ett ledigt pass så slår det mig plötsligt att hon faktiskt inte längre är mitt ”lilla” barn utan en vuxen respektabel kvinna som tilldelas stort ansvar. Hur gick det till? (hon har så varit under en ganska lång tid det är bara jag som plötsligt upptäckt detta 😉 ) Mentalt mogen räknar dom ofta med att man är vid 25 års ålder, hon är nu… 25år! Jag inser att hon är vuxen, men ändå är hon min lilla unge 🙂

Eline ca.14 år (tror jag), hon blir nog inte så glad på mig när hon får se denna gamla bild, men hon är ju så fin tycker jag förstås.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Alla kan göra något

lillenSom ung, tillsammans med mina föräldrar och genom deras yrke, under flera år, var jag ibland delaktig att ingripa när det rådde oro hos fam. med småbarn. Barnen kunde bo växelvis hos oss och i sin egen familj, med vår jour dygnet runt.
Senare hände det att jag själv fick gå in i tunga situationer då jag hade tillstånd till det och mina föräldrar var bortresta eller hade förhinder.
Den starka och ibland omtumlande insynen man fick under dessa år kommer jag ofta tillbaka till och det har fått mig att se igenom och känna igen situationer som många inte ser, inte tror finns på riktigt eller helst förtränger.
Det finns ju tyvärr inget man kan göra… känner många. Men absolut kan vi göra något.
Små barn behöver föredömen. Vi kan inte byta föräldrar åt dom men du kan tillföra något.
För barn betyder stunden, just nu väldigt mycket.
Det kan vara en tillfällig kontakt, en lekkamrat till ditt barn, eller någon du spontant träffar.
Ett barn behöver också möten med andra vuxna. Bli bekräftade, någon som ser deras behov.
Ofta är utsatta barn skygga mot vuxna, med stor och utvecklad intigritet, men du som vuxen kan inte kräva respons från ett barn. Du måste villkorslöst kunna ge den kärlek och uppmärksamhet ändå.
Fragment från barndomen kan betyda…
Jag träffade en gång en mamma… en sån mamma vill jag också bli!
Eller, en gång fick jag höra… det har betytt mycket för mig.
Just du kan göra avtryck på något barn. Gör vad du kan för att se, ge bekräftelse, ömhet, prata med barnet. Visa uppskattning men räkna inte att få något i gengäld för då är du fel ute. Förmodligen visar det ingenting tillbaka, men fortsätt ändå att fylla på.
Jag vet att det påverkar och att det kommer att ta till sig av din bekräftelse.

Kontrasternas tid

Många skäl att bli glad.
Bli sedd och bekräftad av storkusinerna kan kännas bättre än en önskad julklapp.
Eller att slippa en p-bot dagen innan julafton, från att varit en hårsmån att få den.
När jag sa till p-vakten att det var den bästa julklappen, önskade hon mig glatt, ho ho ho en god jul!
Det finns verkligen mycket att glädjas åt, när man har det bra!

Det är lätt att vara tillfreds i sitt egna förnöjda tillstånd om det inte vore för att motsatsen kryper nära inpå mitt i det allra bästa, mitt i idyllen.
En inblick i hur fina små barn i detta nu, inte får tryggheten från ansvarstagande vuxna.
Om föräldrarna med sin goda vilja och vuxna omsorg skulle sätta barnens behov främst denna dag, så skulle även de barnen få uppleva en fridfull jul.

Hur ska föräldrarna någonsin kunna lita på sina stora barn när samma barn inte litar på sina föräldrar. Vem ska ta det nyktra ansvaret?

Jag kramar om mina barn extra mycket just nu!

Samuels julklapps-robbot har blivit Abrahams danskompis, den håller takten perfekt när han spelar.

robbot jul