Så vackra och oåtkomliga och pappa odlingsexperten

I dag när jag skulle sätta handen mot pappret för att rita lite, behövde jag inte röra den, jag skakade så mycket att tecknandet skötte sig självt. Varför så skakis  undrade jag förstås, så kom jag på gårdagens arbetsmoment. 

I går klättrade jag nämligen på ett halt tak och hängde i rankans lianer för att skörda årets vindruvor. Jag kände när jag hängde där att; ramlar jag nu och bryter nacken mot stenbumlingarna under, så gör jag det för en ynka men vacker druvklase jag knappt når! Så dum men oj vad svårt att låta den hänga där så vacker och svåråtkomlig.

Min numera avlidna pappa ramlade en gång ner från ett liknande tak, slog i ryggen och försköt några ryggkotor vilket kunde ha kostat honom livet den gången. Något år senare avled han i cancer, vem vet vad som hade varit skonsammast.
Vi är och var båda lite dumdristiga och visst blir livet lite mer spännande så 😉

Min pappa var odlingsexpert, särskilt vad det gällde tomater. Världens bästa och mesta tomater. Han fick dock oss alla att tro att paprika var så mycket svårare att odla att det var näst intill omöjligt. Vilket jag ett par år senare och klokare avslöjade att det absolut inte var. Det råkade bara vara så att han inte alls tyckte om paprika och kunde lura oss alla då okunniga 😉

Här har någon? smygfotat honom mitt i en predikan, det var så man ofta såg honom.

Åter till årets skörd, nu blir det många flaskor vindruvssaft.Jag dricker aldrig annars saft men den här är ju en plikt för mig att dricka.
Dom är ju så vackra också!



Att bli respekterad

Du måste bli som ett barn…
Min femåring må kanske vara världens mest intensiva, envisa och yvigaste lilla man men den lycka som genomsyrar honom är vad jag behöver, vi behöver, hela världen behöver.
Han sprider och lyfter sinnesstämningen runt sig. Man behöver lära att ta emot ett barns lycka, villkorslösa kärlek och ge tillbaka utav det man får.
Han ”vikarierade” för Elisia och städade moster och morbrors fastigheter.
Det var en härlig syn som jag önskar kunnat dela med mig av. Han sjöng för full hals, moppade och dansade. Han gick in för sitt uppdrag som jag tror ingen annan kunnat gjort bättre. Från början till slut, från översta våningen och ner till källaren i två hyresfastigheter sjöng han högt utan uppehåll medan han ihärdigt dansade med moppen. Det hade garanterat blivit årets klipp, det kan jag lova och vilken inspiratör sedan!
Jag citerar Björn Afzelius text som jag tidigare gjort, men den är värd att anamma.
När man är barn tar man kärleken för givet, allting annat är mot ens natur…
Vill man bli respekterad av sin avbild får man visa sin avbild respekt.

Med försiktighet använder Samuel mina färger.
konstHär har jag dock gått fram lite respektlöst när jag ber honom städa undan hans konstellation som han gjort framför vår dörr. Han tycker om att göra såna fina verk just där.
konstellation

 

Se så fina tomater jag redan har fått…

tomat

 

…inte helt sant.
Dessa såg jag på Ljungs Trädgård, och kände mig något efter. Men till min tröst så var tomaterna inte uppdrivna av dom själva.
Så här långt har mina kommit. Frön som jag plockat från ICA s ”Romantica” tomater dom godaste enligt vår familj.

planta

 

Elisia har shoppat avslutningskläder hon går snart ut nian. Puh!!
Nu i slutet av månade ska hon sjunga och uppträda med musikalgruppen hon är med i. Abraham som spelar i storbandet ska kompa till fick vi nyligen veta. En upplevelse att få höra och se de bägge i samma föreställning.

Konstnärlig selfie, Elisia!

selfies