Bara skojade!

Abraham mötte mig i morse med orden: – Det blir Trump!
Du menar väl inte…! Jag blev lika stel som istapparna från taket.
Om allt Trump utlovat går i uppfyllelse blir det en katastrof, om inte, vad säger han då?
Som exempelvis fängelse för Clinton, ganska osannolikt: äh jag bara skojade….eller vad?
Jag vill helst inte tänka på vad som kan komma framöver, vi får väl ta på oss ansvaret att tänka sunt och rättvist, viktigare än någonsin att stå upp för det som är rätt.

Jag hade tänkt åka till Stockholm för att leverera en tavla denna vecka, det blev framskjutet och lika bra det, nästan tur med tanke på hur vintervädret slagit till. Tydligen det värsta på 100 år. Visst är det konstigt att nästan alla väder nu för tiden slår nya rekord, skumt! Men Trump tror visst inte på klimatförändringar heller! Tron kan ju förflytta berg, det är nog så han resonerar.

pojken i blatt

Porträttbeställning förra oktober

För precis ett år sedan fick jag en porträttbeställning från Italien.
Målningen var speciell på det viset att, den skulle vara enormt stor, beställare var det kända modeparet Cavalli som också skulle vara på målningen, samt deras husdjur: en levande gepard, två papegojor och tre hundar!
Tavlan skulle ha en exklusiv ram, helst Italiensk i rokokostil vilket var ett projekt i sig att få till. Dessutom var jag tvungen att halvera tiden som jag brukar göra en målning på eftersom paret befann sig i Sverige ( på sin egna ö i Mälaren) bara under en kort tid innan dom skulle tillbaka till Italien.
Jag tror nog inte att jag egentligen förkortade antalet målartimmar utan jag komprimerade tiden kan man säga. Dvs. jag målade nästan dygnet runt!
I dag har jag svårt att fatta att det var så här dags jag fick beställningen, känns som att jag skulle haft gott om tid då,  jag tycker knappt att hösten har börjat än men då kändes det som om julen var alldeles för nära.
Det måste bero på det otroligt varma och fina vädret vi hade i september.

malar

Tyvärr räckte inte tiden till för att kunna få till ett riktigt bra foto på den färdiga tavlan. Vilket jag sörjer, men då hade jag bara leveransen -som var en historia i sig- i fokus

palett

samuel-ar samuel-a

 

 

Mini semester

Varför blir jag alltid ståendes och trampar dagen innan det är dags att åka på semester?
– Ska jag lägga lakan i husvagnen nu eller sen,
– men jag måste ju göra mat nu på en gång,
– och jag vägrar komma tillbaka till ett stökigt hus, borde städa istället.
– Får inte glömma att bocka av några mail!
– Jag kanske skulle kolla efter fina byxor till Joel och Marias bröllop, Saga undrar varför Lene aldrig har klänning!..hmm.
Såhär löper tankarna amok innan avresa.
Är jag ensam om det??
Imorgon tar jag och barnen en liten tur med husvagn och avnjuter en tävling med kusin Elias tillsammans med systra mi’ och hennes familj.
Hotell och husvagn på samma plats det blir en bra kombo! Undrar just vilka i familjen som väljer husvagn och vem som föredrar hotellrum. Samuel älskar iallafall husvagnen mest.
Ett besök på skara sommarland är också inbokad. Tre par badshorts till Samuel! räcker det?
Tack och lov hann jag leverera en tavla med posten i går. Allt är värt att fira, så nu tar jag två dagars semester! 😉

kamera

”Om man vill vara snäll”

En intressant helg har passerat!
Hela familjen började lördagen i Borås där vi stannade till för fotografering av två vackra barn.
Vi promenerade runt i ett skogsområde som fortfarande andades frisk levande natur. Jag fotade två vitklädda lekande glada fina barn i solens strålar som bröt igenom granarnas täta sammanslutning.
Detta ska så småningom resultera i en stor tavla som jag ska göra i blandteknik, kol/akryl. För att kunna uppnå och framhäva naturen med ”dess” barn använder jag det media som lämpar sig bäst för att nå dit jag vill.
Naturligtvis brukar jag inte ta med hela familjen när jag åker på arbetsuppdrag men den här gången hade vi ytterligare ärenden.
Min helt underbara moster fyllde 70 år, släkt runt om i Sverige hade kommit för att fira och glädjas åt livet tillsammans med henne. Många glada själar hade samlats, ca. åttio stycken. Mycket sång, musik och god mat bjöds det på.
Efter firandet fortsatte vi tillsammans, några familjer med en ”efterfest” hemma hos en lika underbar kusin till mig.
Våra stora barn har alltid anpassat sig till den miljö och det tempo som råder, men Samuel….!
Utöver att han är vår lilla komiker så är han mycket starkare än vad han själv har förstått. Något förbryllad över att trumman inte tålde hans ”helt normala” hantering och att smilefiguren med vitt pulver exploderade i händerna, sanerade vi hela barnrummet (med allt vad det innebar, leksaker, våningssäng, golv och vägg täckt av vitt kompakt pulver) Dessa incidenter inträffade dessutom då vi skulle packa ihop för en två timmars bilfärd hemåt. Halv tre på natten var vi tillbaka hemma igen.
I dag ville Samuel köpa en ny trumma för egna pengar, skicka den till kusinbarnet och därmed ersätta trumman som han hade haft sönder.
Så pedagogiskt jag kunde försökte jag övertala honom att låta mig få betala. Men han envisades med att få ta av sina egna pengar, tittade bestämt på mig och sa,
– om man vill vara snäll så måste man väl få vara det!!

Han har själv också lämnat in trumman på posten i dag.

barn

kram

Denne lille man har ju varit med Elisia och städat ett par gånger i moster och morbrors fastigheter. Sist moppade han som vanligt och nynnade högt och vackert på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal” 
Elisia kom helt av sig i sitt arbete och tog istället upp mobilen för att i smyg filma hans undrebara uppträdande. Tyvärr var inte tekniken riktigt med henne så hon lyckades inte få in det här på sidan trots ihärdigt arbete, får se om det lyckas så småningom.

…för att du kan!

Nu är det faktiskt fredag.
Tobbe skulle köpa fredagsmys häromdagen. Hans kollegor konstaterade att barnen hans nog skulle bli glada då det faktiskt bara var onsdag.
Men nu Tobbe, är det fredag. TGIF!

Jag är fullt medveten om att mitt jobb inte är likt så många andras, men mina barn har inte fattat att jag jobbar överhuvudtaget. I dag har min tid varit så fylld med avbrott att jag inte ens tyckt det varit lönt att blanda till färg. Inte undra på att tiden inte räcker till.
Bara att jag satt utanför tandläkaren en hel timme idag, då Elisia ville att jag skulle vänta på henne för att sedan skjutsa tillbaka till skolan. Av någon anledning missade vi varandra, så där fick jag snällt sitta och vänta medan hon gick hem, grrr.
Dom lyckas alltid på något sätt att få mig dit dom vill.
Men mamma du är ju ändå hemma…
Samuel har suttit i mitt knä i kväll och velat höra allt om när han föddes och var bebis. Den lille mannen har man däremot aldrig kunnat styra över. Det blev tydligt redan när han låg i min mage, konstaterade vi. Vilket han tycker är väldigt roligt förstås. Han ville inte ens komma ut, så det blev kejsarsnitt.

Jag får inte tillgång till den ockuperade datorn heller där jag har alla bilder, så det får bli en gammal men fin bild. Tobbe och Samuel.
DSC_1062

Jag har postat en tavla idag. Tidigare lyckades ju posten skicka en målning till Huges marina i Tranås ( nästan granne ) Adressetiketten som dom monterat hade ramlat av,  så dom gick på inslagstejpen som gjorde reklam för Huges marina. Tur att den bara kom dit, till grankvarteret, eller tallkvarteret… äh grannkvarteret menar jag faktiskt! annars hade den blivit svår att spåra.
Detta glömmer inte posten, och dom säger att det aldrig hänt förut. Faktiskt har jag inte tappat förtroendet för dom ändå. (Eller, jag är ju så illa tvungen att lita på dom)

En målning

Ibland kan bildskärmar spöka. Att se ett fotografi på en målning ger ofta en helt annan bild än att se den i verkligheten. Dessutom är ju bildskärmar väldigt olika i sina inställningar, ljus skärpa och färg.
Det är svårt att fota tavlor, sedan ska alla typer av bildskärmar göra sin tolkning och presentation av dem. Det där kan alltså vara knepigt. Det är bara att hoppas på ett hyffsat resultat.

Denna målning i kol akryl och inslag av andra medier (se detaljbilderna) är en generationstavla där jag utgått från riktigt gamla fotografier till nutida, även innehållande detaljer som också utgör en betydande mening.

Detaljer ur målningen

Storlek ca. 110 *90 cm

 

tavla

Allt är inte roligt… men mycket!

I bland kan man känna sig som den fågel som göken valt att lägga sitt ägg hos, för att sedan desperat flyga in och ut ur boet för att tillgodose den smått galna ungen.
En gång räknade man att en gök gal 120 gånger i ett sträck utan uppehåll, även det tycker jag kan påminna om mina barn ibland.
Vissa stunder tvingas man av vädret att hålla sig inne, det kan ju vara bra för det finns ju en hel del sysslor att göra där också då alla har sprungit ut och in i flera dagar och ingen vill städa upp efter sig.
Det är bara så konstigt att en del tonåringar inte alls håller med om detta.

Denna lilla tös sig lik, nu som då.

den rättvise

 

I går fick jag överlämna en tavla, mottagaren verkade mycket nöjd och glad, och därmed jag likaså. Det är så otroligt roligt att överlämna, och se reaktionen hos beställare då de betraktar resultatet.

 

Målarkurs och lite bad

Vid ett tidigare inlägg beskrev jag hur man på ett bra sätt spänner upp ett större akvarellark. Nu är det bara målningen som fattas.
Ibland fäster jag också, med PVA lim eller permanent spraylim (eller något annat lämpligt för ändamålet) dit tyg, tunt papper eller varför inte en oskrapad lott!
detalj.Man ”målar” sedan in föremålet i bilden. Kompositionen är ganska viktig när man gör inslag av kollage, då det inte är så lätt att ändra det som väl sitter.
Annars kan jag tycka att det är lättare om man tex. har ett hjälpvilligt litet barn som gärna sätter sitt avtryck på tavlan, att rädda målningen om man har akrylgrund, då är det nämligen bara att måla över förödelsen. Har man däremot rent papper som enda underlag är det nästan omöjligt att ändra på barnets hjälpinsats.
Alla mina barn har någon gång i ung ålder satt sin signatur på en pågående målning. Annars har dom faktiskt haft stor respekt för det jag gör, utan att jag knappt har behövt förklara för dom. Nu kom jag ifrån ämnet lite.
När jag täcker en stor yta med akryl/akrylmedia använder jag ibland en vanlig gummiskrapa.blandmediaVill man sedan teckna ovanpå färgen kan man få till en slät yta med en sån skrapa. Nu kan man varva mellan att teckna och måla som man vill och använda sin fantasi. Jag rekommenderar verkligen detta spännande sätt att skapa på.

Akryl kol kopparfärg och blyerts.
dröm

I dag tog jag årets första dopp, har man skelett så nära huden som jag har, alltså för lite underhudsfett, så är sjön Sommen än så länge rysligt kall. Barnen däremot tål tydligen det mesta.

badabrahambadar

 

 

Tavlor på plats

Jag fick precis en bild på en av mina stora tavlor som numera hänger på en skola, så roligt att få se och höra vad som händer med sålda tavlor 🙂

tavla,
Samtidigt fick jag ett fantastiskt fint brev från en porträttbeställare som jag för en tid sedan överlämnade en porträttmålning till. Det är så värdefullt att få veta hur känslan är efter en tid och när tavlan kommit på plats. Tack!

Konst, när ord inte räcker

Jag vill berätta om en stor tavla jag gjorde en gång och min reaktion på hur små pojkar kan bli behandlade. Hur dom unga, i tidig ålder skickas ut i krig bara för att dom råkar vara födda till pojkar…
Och för att det finns en liten krigare som just nu kämpar med att passa in i någon slags medveten grabbroll.

liten krigare..blogg1Som alltid varit en kille med mjuka drag, både till utseende och till sättet.
När denne kille var liten fanns inte intresset för bilar eller tuffa pojklekar. Söt som få och rosa var en favoritfärg och dessutom med två äldre systrar.
Det var aldrig något negativt med hans mjuka drag, tvärtom, en sån liten kille kan ju ingen vara dum emot, tänkte man. Han var glad, trygg, helt ljuvlig och stark i det.
Det passar för tjejer i samma ålder, men tyvärr inte hos grabbarna.
Ändå kämpar han i dag med sport och vill så gärna delta i grabbarnas aktiviteter, men dom vill ändå inte riktigt släppa in honom. Din tönt, du ska inte tro att du är något, så lyder den dagliga melodien. Någon tönt är han då inte, men han tror att han år något fortfarande, tack och lov!
Allt han tar sig för blir han duktig på. Han lägger all sin energi, både inspiration men även vrede på sitt utövande av framförallt musik men även idrott. Det är ju heller inte ovanligt att mobbingsoffer gör revansch. Dom skiljer sig från massan, går sin egen väg och blir ofta riktigt bra på det dom gör.
Han är älskad av många vuxna, och av tjejer!!! så han kommer nog att klara sig ändå.
Han vill ju bara vara en bra kille. Naturligtvis blir han påverkad och han kanske redan har fått ett sår i sin själ.
Visst är det ohyggligt med mobbing, och för att man inte är en tuffing.
Man måste ju tåla lite för att man är grabb”  Tycks också vara ett orubbligt resonemang från många vuxna (Slagsmål har han aldrig befattat sig med, men däremot blivit slagen på.)
Så resonerade man om småpojkarna i Afghanistan också, så skickade man ut dom på fälten för att röja minor. Bara för att man är grabb…
Det är utifrån detta jag gjorde, ”liten krigare utan rustning”, som numera hänger på en högskola, och jag hoppas att den kan förmedla något till betraktaren.