Brev till min pappa

Minns du, pappa, för 26 år sedan.
Det var precis innan Du skulle predika på en gudstjänst. Du mötte mig i kyrkgången med öppna armar inför allas blickar, jag är stolt över dig, sa du och gav mig en stor kram.
Tystnaden i kyrkan hade varit tryckande när jag smugit mig in längst ner med min proggiga tonårsuniform, lappade jeans och säckig murarskjorta och med en nyfödd på armen!
Någon Du kunde och kanske i mångas ögon borde skämts över, din tonårsdotter!
Det var en tydlig markering var Du stod.
Som pastor kunde man kanske tro att moral var ett signum, men Du såg utanför ramarna och Din kärlek var större. Jag minns, och det präglar mig.
Saknar Dig så mycket varje dag och på så många plan, pappa. 

”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt så vet jag att Du lever i ett ljus, i det hemmet som vi kallar Faderns hus”.


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Elisia med pappas urna

 

Ge nu!

 

Ingen uppskattar väl detta råa, regniga och kyliga väder. Tänk då om vi inte kunde erbjuda våra egna barn värme. Ved kostar pengar, kläder, skor och filtar mm. Vi vet ju vad som krävs för att klara av kylan. Fundera inte om och varför, ge nu!
När jag skulle in på hemköp igår reste sig en tiggare hastigt upp och råkade tappa sin toffel han blottade då sina bara tår genom dom trasiga strumporna, ingen tvekan att den mannen frös.
Min femtonåring fick en lite större sedel av mig för att köpa lösgodis till sin pojkvän, men jag förmanade henne att inte köpa ens för hälften av pengarna. Nej, klart jag inte gjorde sa hon när hon kom ut ur affären, jag gav tiggaren det som blev över. Så fungerar det numera!
I samma stund som jag skriver det här får jag ett mail från vår pastor, om insamling till de behövande samt att våga ta kontakt med dom som vill det.
Det var ju lämpligt, jag som redan tidigare förberett kassar med vinterkläder för barn. Det ska jag åka ner med till kyrkan tillsammans med något av våra hjälpvilliga barn 😉

Jag blev lite mörkrädd när jag såg detta konstverk skapat av min femåring.
Men som med mina målningar får den tala för sig själv.

otäckt