Så vackra och oåtkomliga och pappa odlingsexperten

I dag när jag skulle sätta handen mot pappret för att rita lite, behövde jag inte röra den, jag skakade så mycket att tecknandet skötte sig självt. Varför så skakis  undrade jag förstås, så kom jag på gårdagens arbetsmoment. 

I går klättrade jag nämligen på ett halt tak och hängde i rankans lianer för att skörda årets vindruvor. Jag kände när jag hängde där att; ramlar jag nu och bryter nacken mot stenbumlingarna under, så gör jag det för en ynka men vacker druvklase jag knappt når! Så dum men oj vad svårt att låta den hänga där så vacker och svåråtkomlig.

Min numera avlidna pappa ramlade en gång ner från ett liknande tak, slog i ryggen och försköt några ryggkotor vilket kunde ha kostat honom livet den gången. Något år senare avled han i cancer, vem vet vad som hade varit skonsammast.
Vi är och var båda lite dumdristiga och visst blir livet lite mer spännande så 😉

Min pappa var odlingsexpert, särskilt vad det gällde tomater. Världens bästa och mesta tomater. Han fick dock oss alla att tro att paprika var så mycket svårare att odla att det var näst intill omöjligt. Vilket jag ett par år senare och klokare avslöjade att det absolut inte var. Det råkade bara vara så att han inte alls tyckte om paprika och kunde lura oss alla då okunniga 😉

Här har någon? smygfotat honom mitt i en predikan, det var så man ofta såg honom.

Åter till årets skörd, nu blir det många flaskor vindruvssaft.Jag dricker aldrig annars saft men den här är ju en plikt för mig att dricka.
Dom är ju så vackra också!



Självförsörjande

Någon lyhörd observerade mitt nödrop! Det blev ett besök på grännaberget dagen efter mitt inlägg och jag behövde inte ens åka dit ensam. Syster Kia hörde snabbt av sig och Tomas Jonatan och Alma var inte sena att ställa upp, mina barn likaså.
Även om notan för mig och mina barn fick mig att kallsvettas och räkmackan att slå volt i magen så var det ”fett värt det” som Abraham skulle uttryckt det.

Jag vet att jag är korkad men nu är ateljén återigen ett växthus, mitt i vint..höstkylan.
Jag ska testa att få sallad att växa i lådan. Jag blir på något sätt harmonisk när jag ser möjligheten att få grönsaker växa, årstiden till trots. Vi får väl se hur det går!
Att vara självförsörjande är en livsdröm jag haft så länge jag kan minnas. Var får vi våra specifika drifter och drömmar ifrån. Jag tror absolut att dom flesta har haft en inre dröm från riktig tidig ålder, att vilja något särskilt eller efter en livsstil. Man kan undra hur tidiga drömmar och egenskaper (som inte alltid går att uppfylla) uppstår.

 

 

Delat intresse

frönVår tolvåriga Abraham har en fin kompis som är från Afghanistan.
Förra våren gav han sin kompis egenodlade plantor av tomat och paprika.
Det väckte ett intresse hos kompisen som blev så inspirerad att han engagerade sin  familj i det svenska odlandet och Abraham blev plötsligt odlingsexperten 😉
Nu gav kompisen något till Abraham som liknade kikärtor och som ska ner i jorden (vad det nu kan vara) spännande är det att se vad det blir av. Kompisen är nu förstås vår Afghanska odlingsexpert 🙂 Det är jätte roligt att dessa unga killar har blivit intresserade av odling, spännande är det också förstås att kunna dela varandras personliga specialiteter kulturer emellan.