Miljöpolis

Nu är en ny målning påbörjad och den blir kadmiumröd.
Finaste bakgrundsfärgen, vilket uppenbarligen också beställaren tycker då det är deras andra porträttbeställningen med det färgvalet. Dessvärre en färg hårt rannsakad och debatterad av miljöskäl. Därför petar jag alltid tillbaka överbliven ren färg i tuben, för inget ska slängas utan i så fall lämnas in till miljöstation.
Kadmium är omöjlig att ersätta pga. sin opaka egenskap och oersättlig för oss porträttmålare.
Vill man få valuta för pengarna så väljer man den färgen som bakgrunds färg!!! 🙃
Men som sagt inte direkt ett miljöklassat alternativ.

image image

Barnens värld

Äntligen har stormen lagt sig!
Härom natten väcktes vi plötsligt och studsade upp både Torbjörn och jag då vi trodde att vårt eller kanske grannens hus höll på att lyfta. Växthuset hade nämligen gjort det dagen innan. Men allt stod lyckligtvis kvar. Vi hade däremot samma tanke där mitt i natten, att det här är klimatförändring!
Det går inte att blunda för det.
Abraham och jag hade viktiga diskussioner för ett litet tag sedan då han skulle ha prov om klimatet. Det är väl bland det allra viktigaste just nu, att de unga blir informerade och engagerade i ämnet.
Något vi kom fram till han och jag var att miljötänkandet inte får bli en klassfråga, dvs. de som inte har råd att leva miljövänligt och köpa ekologiskt tappar också intresset för miljön då de känner att de inte kan bidra på ett sätt som är önskvärt. Har man inte råd så tappar man naturligtvis också all motivation att engagera sig. Alltså för att alla ska ha möjlighet att dra sitt strå till stacken, vilket är absolut nödvändigt, så måste det ekonomiska hindret bort. Våra barn ska tidigt också lära sig att förstå vilken viktig uppgift även dom har. Naturligtvis är det en större världsfråga men även vi bor faktiskt i världen och måste göra allt vi kan för att rädda den, en klyscha!!! Nej ett brutalt alvarligt ämne om vi älskar livet, oss själva men framförallt våra barn.
Jag vill att lilla Samuel ska få ett härligt och friskt liv även som gammal.

b

Deras problem är vårt

Idol Tristan är en av många unga som var så viktig för vår överlevnad. Likt alltför många fler fina ungar så finns han nu inte längre. En byggsten mindre.
Världens byggstenar är våra barn och unga. Om vi inte lägger mycket omsorg och energi på dom så förlorar vi det viktigaste materialet för att kunna skapa en framtid, då är allt vi gör för vår överlevnad meningslös.
Att så många barn och ungdomar mår dåligt och självmordsstatistiken är så alarmerande hög just nu är lika allvarligt som det värsta miljöhotet.
Barnens problem är i högsta grad vårt problem.
I Kina har man sagt, att om ca.trettio år ska vi börja ändra på vårt levnadssätt för att minska miljöförstörande utsläpp. Om trettio år? Det är kanske redan nu försent!
Att ta hand om våra unga och miljön är inget som kan skjutas på framtiden. Det är allas vårt största ansvar.
Eller är vi kanske nöjda med den tid vi haft, tackar vår planet för det vi fått och för allt som den givit oss. Kanske är det just detta som återspeglas i många barns själar.

Rädda barnens drömmar och visioner. I deras glöd kan vi se framtiden.

Att få vara lite crazy i skolan ibland, är för många betydelsefullt. Även hos dessa.
De gick upp helt frivilligt klockan sex i morse för att göra sig fina.

(Är man liten och inte går i skolan, vill man kanske ändå se läskig ut)

e och a

abrahamelisiasamuel

Naturliga porträttmålningar

För att kunna få fram de mest naturliga uttrycken hos en människa, och positioner som känns rätt, får man inte vara alltför låst av hur det stereotypa porträttet bör vara.
Jag sätter mig gärna i bilen och reser en dag, för att möta människor där dom är och fotograferar i deras egna miljö för att göra det så enkelt som möjligt. För en del kan det kännas som ett mer avslappnat och smidigt möte, och det behöver inte bli ett uppställt och förfinat fotografi om inte det passar personen ifråga.
Andra kan känna att det går lika bra hemma i min ateljé. Med en kopp kaffe om man vill. Målet är ju naturligtvis inte det perfekta fotot, men det är av stor vikt att underlaget till en lyckad porträttmålning är bra och personlig, så jag tar massor av foton, men oavsett hur många så har jag nog aldrig upplevt att personer jag fotat tycker att det blir jobbigt eller tråkigt på något sätt, det är viktigt. Harmoni måste finnas annars blir det inte bra, och harmonin infinner sig alltid.

Den här färgstarka personen tex. lämpade sig bäst i en varm miljö, en naturlig ljuskälla och med en kopp kaffe. Här var han sig själv.

oljeporträtt
vTacos i all ära, men detta är också rätt mysigt, fredagsmys.