Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

En vacker men farlig väg

Jag kommer strax presentera två porträtt, ett fint par som kommer hänga i en fin miljö!
Igår åkte jag den vackra men dramatiska vägen till Rimforsa för leverans av målningarna.
Hade hoppats på ett vackrare vårväder, men det är något av allt det man inte styr över.
Något annat man tyvärr inte så lätt kan rå över är alla olyckor som sker på våra vägar.
Denna väg som jag igår körde väcker oerhört dramatiska minnen.
För ca.12 år sedan kom vi som andra bil till en olycksplats där två personer omkom.
När jag passerar platsen känns det som om det var igår jag satt där och försökte lugna och trösta kvinnan som avled senare när ambulansen anlänt.
Aldrig har jag känt mig så maktlös!
Mötet med en människa då inget annat än att överleva är vesäntligt.
En händelse som kommer finnas kvar så länge jag lever.

Men så plötsligt bjöd solen på några strålar.DSC_0034 Untitled

Varmt välkomnande

Om jag säger hur varm och skön min ateljé är så skulle folk stå i kö för att få komma in, så därför säger jag inte det!
Lars Lerin talade om sina målningar som vänner, ett påstående jag instämmer i. Många av mina är dessutom människor.
Efter att ha jäktat runt på morgonen för att få alla på rätt köl och efter att ha gått med Samuel till förskolan i kyla och uppförsbacke så slänger jag in lite ved i pannan för att värma upp tvåhundra m2, men framförallt ateljén med mina vänner som lika varmt och välkomnande varje morgon tar emot i ateljén.
Det vore lögn om jag inte sa att det räddar tillvaron just nu!

Jag grottar in mig och vill inte gå härifrån!

Porträtt på gång i ateljén.en ateljebildpensel

Förresten fågeln med ett öga som jag tidigare nämnt är en trogen stammis vid vårt fågelbord. Han är klumpig men mycket välnärd och tycks klara sig rätt bra. Man måste ta hand om dom som har det svårt😉

Livet i ateljén

När jag gick med Samuel till förskolan i morse så fantiserade han om leksaker som han ville ha.
– Men förresten så önskar jag mig det för då kostar det inte pengar.
Kostar det inte då upprepar jag?
Nej för tomten kan bara gå in och plocka på sig saker utan att betala!
Men är inte tomten en tjuv då?
Nej för han är tomte och dom får göra så!
Han vill gärna fortsätta tro att tomten finns trots att han tidigare deklarerat att tomten är en utklädd vanlig människa.
Detta går dessvärre inte över när barnen kommit upp i vuxen ålder, visserligen kostar det inte att önska men tomten måste faktiskt också betala.
Samma sak gällde en kvinnlig tiggare som hakade på mig in i affären i går och som plockade varor hon önskade sig och la i min korg i tro att det var en självklarhet hos mig att betala hennes varor, tills jag markerade och fick stopp på hennes önskemål varpå hon gav mig en djupt besviken blick då hon bara fick två bröd och ett köttpaket. Jag var tvungen att förklara att jag inte kunde tillfredsställa alla hennes önskemål.
Fast nu börjar jag misstänka att … det kanske är jag som ÄR tomten!!!

Min oas är nog den tryggaste plats i världen att befinna sig i just nu. Här blickar bara vänliga ögon mot mig, för närvarande fyra barn tre vuxna och som extra vakt en gepard en schäfer och papegojor. Det låter aningens galet och det är det också. Flera superstora och mindre målningar på gång som jag jobbar parallellt med.
Visst blir det rörigt och visst vill jag ha ordning men ibland får man bara släppa taget.
Jag visar sällan mina målningar hur som helst utan beställarens tillåtelse men en liten tjuvblick in i min röriga ateljé vill jag ändå bjuda på.

Söta barn under arbete.
barnporträttblyerts

Ops! Den optimala oordningen!!!
ateljeskrivbord

 


Ytterligare två fina barn under arbete, storlek 100*75 cm.
koltavla

Sjungande gäster

I dag har min ”målningssida” fått ett litet lyft. Efter att ha testat på det nyinstalerade redigeringsprogrammet på min nya dator så har jag fått lite kläm på hur det fungerar, och mycket mer går att utveckla.
För övrigt har vi en stor sångarfamilj hos oss över helgen. Hela familjen med de fem döttrarna sjunger och spelar och vi har fått avnjuta deras musik och sång då de övat inför ett uppträdande dom är iväg på nu, för att senare i kväll komma tillbaka till oss för fortsatt umgänge och övernattning. Oj vilket ös, jag måsta försöka få till ett filmklipp när en av de yngsta rockar loss fullständigt på scenen med sin ukulele. Mycket lek stoj och allvar resulterat i sena kvällar, men nu har ju sommaren också kommit tillbaka.

Min ateljé är ockuperad utav nattgäster, så jag passar på att jobba där när dom är iväg några timmar.
Ett par av de nyredigerade bilderna från sidan ”målningar”

p003liten krigare...

Intressen

Nu har lössen invaderat ateljén, bladlössen alltså. Alla paprikaträd åker ut på stört.
Däremot mår och mognar tomaterna utomhus, salladen också. Tydligen förnekar dom också vinterns intågande.

paprikor

tomat
Abraham fick låna en liten dator av sin snälla kusin Jonatan för att kunna vara med på kulan (lan) i kyrkan. Ett källarrum som redan innan grabbarna installerat sina datorer var syrefattigt. En del av själva grejen och tydligen super roligt, och där ska nördarna då tillbringa tre dagar tillsammans med sina datorer. Jag bara undrar, hur kan man?
(De är ett fullspäckat program utöver denna aktivitet också 😉

dator

 

Jag har ju mitt intresse och detta är en av mina favoriter.

konstvärlden
Linn Fernström konstaterade att när hon kom till New York och i och med att miljön med byggnader träd t.o.m. himlen blev större, så blev även hennes målningar det.
När jag fick en större ateljé blev även mina bilder automatiskt större. Nu har jag så mycket där att det finns en risk att målningarna krymper. Det är dags att röja lite.
Just nu hinner jag inte att måla mina egna tavlor eftersom jag har beställningar, jag motar den sortens inspiration på porten. Dock är det väldigt svårt och det kliar i inspirationsnerven, speciellt när konstvärlden dimper ner i brevlådan.

 

Kraft och energipåfyllnig

För 25 år sedan föddes det en liten prinsessa på Motala lasarett.
En förlossning som pågick i två dygn och jag var den enda patienten under hela processen. När hon tillslut kom, släppte jag henne inte. På det lasarettet var det inte så självklart än att mödrarna skulle ha sina barn hos sig på natten, så det blev lite delade meningar mellan oss om vad som var bäst för mor och barn.
Det var för 25 år sedan, nu finns förlossningsavdelningen inte längre kvar.

Grattis på födelsedagen min flicka!

eline

 

Kylan kom lite chockartat snabbt. Regnet öser ner så nu kan man inte göra så mycket utomhus.
Jag har flera målningar på gång och det är den styrka som är alldeles nödvändig just nu.
Annars ber jag om ett stråk av energi och kraft i detta nu och till de dagar som ligger framför.
Jag diskuterade med en av våra snickare igår, då vi jobbade lite tillsammans, jag med penseln han med hammare. Han berättade om hur han tidigare som arbetsledare var tvungen att hantera och lägga arbetsbördan ifrån sig vid dagens slut då han emellanåt kände sig överbelastad. Jag skrev ner på ett papper förklarade han, det som kändes svårt att hantera för stunden, det blev mer konkret och jag visste att det fanns där nerskrivet dagen därpå när jag vaknade och därmed kunde jag något tryggare lägga det åt sidan. Men det handlar då mer om praktiska bekymmer.
Det finns sånt som kräver mer mental energi och då man måste vara påfylld för att kunna hantera. Ett av mina arbetsredskap är en iPad som vid dagens slut måste laddas upp under natten för att klara av en tuff arbetsdag med mig. Vad jag önskar att det bara var att sätta in en kontakt i väggen ibland. Istället måste tydligen var och en hitta sin egen energiförsörjning för att hantera tuffa dagar, det finns nog ingen universallösning för det.

Naturens dramatik

När jag skulle hämta min dotter med bilen, fick jag se en överkörd fin and.
Synd att jag inte hade kameran med mig, var min makabra tanke. Fy för att det alltid är det första jag tänker på.
Jag hämtar upp min dotter, berättar om ödet för den stackars lilla anden.
Har du inte kameran med så du kan fota den då, undrar hon.
Hur i all sina dar kan hon tro att jag är så okänslig!!
Vissa föremål etsar sig fast som symboler i min hjärna. Dom förekommer i mina målningar både som levande och döda.

dödJag är dock absolut inte så okänslig. I går var vi ute med bilen, då överaskades vi av två mäktiga älgar som hamnat på fel sida av viltstängslet. Den ena skenade i skräck längst vägkanten, den andra stångade av alla sina krafter mot stängslet för att försöka ta sig igenom det. Deras ögon utstrålade en ofantlig ångest. Denna åsyn att de kan förmedla en sådan ohanterbar ångest påverkade mig så starkt att det var svårt att släppa. Ville omedelbart ut och hjälpa, som om det vore små barn som sprungit ifrån mamma och pappa. (Måste ändå erkänna att jag undrade lite om något av barnen hann fota älgarna)
Man får uppleva mycket dramatik just nu i naturen.

svanen fågel

Barnporträtt

Just nu arbetar jag på några härliga barnporträtt. (Jag jobbar parallellt med flera målningar samtidigt.)
När jag fotograferar människor för att ha som underlag till målningar, vill jag att de är så naturliga som möjligt förstås, och vill dom inte le så gör dom inte det.
För barn däremot är ofta skratt ett naturligt tillstånd. När man sedan målar ett sådant porträtt, så kommer man på sig själv att sitta och le stort. Vilken påverkan dom har.

Här följer ett litet bildgalleri.
porträt,t mamm barn porträtt baby nporträtt barn och mamma ny porträtt syskonglädje ny  porträtt syskonkärlekenporträtt syskon

Semlor och facebook

Slemor har vi ätit idag om man frågar våran Samuel fyra år, slemor med en hatt.

semla

semlFörövrigt har dagen gått till att bli medlem i facebook. Min suveräna dotter har haft tålamodet med mig och förklarat allt, Hmm!
Jag ska försöka att dela med mig av både fotografier och målningar, färdiga såna och målningar på gång.
(Jag fick precis ett felmeddelande på mailen, jag är lite för snabb på knapparna ibland. Men det blir väl kanske facebook ändå, så småningom.)