Lucia med kreativa barn och vuxna

När jag förr varit på luciatåg, minst ett varje år, har jag i ärlighetens namn kännt det mer som en traditionell plikt. Söta ofta spexiga (ibland ganska konstigt utklädda) barn i alla möjliga utföranden. Men i dag har jag upplevt något som jag sent ska glömma, faktiskt så kom jag att tänka, om inte TV borde ha varit där.
En luciakör med perfekt sång och klockren ton. Sedan pojkarna, alla från åk.nio som kom in med kostym slips eller fluga och tomtebloss.
Så andäktigt att hela Tranås kyrka, fylld till bredden av skolelever satt som förtrollade under hela föreställningen, tom. lilla Samuel! Denna uppvisning var inte för allmänheten, men som tur är tar jag sällan hänsyn till det.

Lite då och då hör jag folk som undrar om inte barn till konstnärer, musiker och liknande lite speciella yrken som är djupt förankrade i personliga intressen, om inte de barnen ofta blir åsidosatta och bortglömda. Men jag är övertygad om att det snarare är tvärtom. Är man starkt driven själv så gläds man oerhört av att ens barn också visar sina intressen. Jag vill aldrig missa ett uppträdande som jag vet att dom brinner för. Kan man dessutom ofta styra sin arbetstid som jag kan, så gör jag allt för att ta mig in på deras föreställningar oavsett om det är för allmänheten eller ej. Jag vet samtidigt vilken betydelse det har för barnen.
Jag måste ju också rikta min beundran till barnens musiklärare som lägger ner sånt arbete på detta och lyckas föra över sin inspiration och skaparglöd till dessa undomar och därmed få dom till att uppträda så otroligt profesionellt.
Att få vara med, dela och inspirera, är att visa barnen respekt och vilken betydelsefull plats dom har. Det fyller våra själar, det fyller deras själar och får oss alla att må lite bättre.

i brist på fina luciabilder… 😉samuel

eli

ab el sabarnenaj

Konstnärslista

Skickar ut en varning till alla som inte har det minsta intresse av konst.
Kommande stycke kan tyckas alltför enkelspårigt. Om man inte är nyfiken på något nytt, något man inte vet så mycket om.

Här följer en fem i topplista över mer eller mindre aktuella konstnärer, som ska uppmärksammas, listan skulle kunna bli längre.

Lena Cronqvist sympatiserar jag med. Hon har ovanligt många slående synpunkter som överensstämmer med vad jag tycker och känner. Märkligt nog, då hennes rubrik i konstvärlden inte antyder om det precis. Men då hon säger något, träffar det mitt i prick.
Har ännu inte hunnit läsa artikeln i konstvärlden.DSC_0004

DSC_0001Andreas Eriksson är en helt fenomenal ung målare som ska ses live. Han verkar vara en enkel och trevlig kille som dessutom är bosatt nära min barndomsstad Mariestad 🙂


C-O Hulten
med sina graciösa hundar som han prompt skulle ha med sig in, men absolut inte fick i det slott där hans utställning pågick och där jag också fick äran att iaktta honom då han granskade hängningen och sina egna målningar. En liten man med stort uttryck, fascinerande.

Linn Fernström, något provokativ men härlig, stark och skicklig konstnär, som påstår att hon själv använder sig som modell bl.a. för att hon villigast ställer upp. ( Av förståeliga skäl 😉

Joe Pecsenke  En Ungersk målare som var min inspiratör som riktigt ung. Han är dock inte känd i Sverige och dessutom död sedan slutet av 1990-talet  (en tragisk bilolycka i samband med att han skulle flytta till Sverige, om jag inte minns helt fel) väl värd att nämnas.

pe
Det ramlar ständigt in nya intressanta konstnärer som jag inte hunnit bearbeta ännu.

 

Underbara människor

Mina tankar går i dag till alla som inte kan inställa sig i ledet. Somliga utmärker sig som konstnärer en del musiker, författare eller poeter andra kanske inte har något uttrycksmedel alls utan betraktas av omgivningen som bara annorlunda människor. Helst vill man sätta en diagnos på dessa svårplacerade, för att allmänheten ska veta vad man har att förvänta sig. Det är ett stort problem när inte alla fungerar efter ett system som är inrättat.blogg du sa 1Man har svårt att förstå och acceptera att alla inte fungerar på ett snarlika sätt, och framför allt kan väl inte de personerna trivas med sig själva.
Men det är nog något dom faktiskt kan göra. Att inte känna sig som en massprodukt kan ibland upplevas både tryggt och utmanande.
Men problemet kvarstår ju, var ska man göra av dom.