Det ger livet sin mening

Vad är på gång? Något jag normalt inte står för, mer säger jag inte. Jo vars elefanter är fina!

Om inte Gud fanns vore livet bara fåfänglighet.
Han sände inte ut Mose för hans goda självförtroende eller talförmåga. Mose slog sig inte för bröstet och sa; självklart är jag utval, detta är ju min grej. Tvärtom vädjade han chockad och bad om att få slippa, han hade ju inte alls talets gåva. Men för att underlätta för Mose så gav Gud honom Aron till hjälp för att framföra Moses vilja till folket.

Petrus verkar heller inte ha varit en stabil superhjälte. Han var ju helt galen som slängde sig över bord för sin vilda tro att vattnet skulle bära honom. Men så länge hans fokus låg på Jesus så bar ju faktiskt vattnet, vem skulle våga göra något så idiotiskt. Men så fort hans ego tog över så sjönk han. Helt klart var Petrus ovanligt impulsiv. I modern tid skulle nog de bibliska gestalterna fått diagnoser till höger och vänster. Uppenbarligen föll det Gud i smaken. En sån Gud tror jag på.

Alla suckar, det har betydelse. En tydlig röd tråd går från då till nu, det ger livet mening även när det känns riktigt jobbigt.

En dagsglimt från ateljén.

Veckans stora är Samuels kräftfångst. Han var nog världens stoltaste. När han gör något så lever han sig in i det och glömmer allt runt honom. Det existerar inget annat just då.
Dagen efter fångsten fick han vara med och koka, ganska grymt och något tveksamt att ett barn egentligen ska göra. Hur ska han kunna skilja på vad som är djurplågeri och vad som är traditionell tillagning av en maträtt. Men goda var dom. Han ville bjuda hela släkten på sina tio kräftor, hahah go kille!

Bjud på ett leende

Ge någon du möter ditt leende i dag.
För många är ett äkta vänligt leende en bristvara.
Inte lätt för den som själv mår dåligt kan man tycka, men du vinner ingenting alls på att visa alla du möter hur dåligt du mår. Dessutom behöver skrattmusklerna tränas och påverkar bevisligen det egna måendet. Kropp och själ i samspel.
För tillfället målar jag ett somrigt porträtt av två bedårande barn som helt naturligt har sitt leende och jag kommer på mig själv att sitta och le tillbaka. Visst påverkar det. Bjud på ett leende.

s och l

Jag målar och målar och målar från morgon till kväll. I alla tänkbara kulörer och färgsammansättningar. Putsfärg, falufärg, täcklasyr, täckfärg, lackfärg, oljefärg, plåtfärg och naturligtvis konstnärsfärg. Blandar på bästa och säkraste sätt till alla färgkulörer själv 😉 både till hus och tavlor. Färgerna formligen snurrar i huvudet.
Snickarna som för närvarande är hos oss är ganska roade av detta och frågade i går om jag alltid går målarklädd, Ja! det är väl ganska självklart för en som sover med penslarna under kudden beredd på utryckning.
Mycket i hemmet blir dock lite lidande och jag har för tillfället ingen koll på omgivande aktiviteter. Tur att barnen har sommarlov fortfarande.
Det som stressar mest är att porträtt måste bli färdiga inom en något för kort period och det känns aldrig bra när man är orolig för att tiden riskerar att inte riktigt räcka till. Men det är absolut inget som tillåts gå ut över arbetet med dom. Skulle jag tumma på ambitionerna när det gäller porträttmåleriet så kan jag lägga av direkt.
Det är trots allt otroligt stimulerande och roligt med detta målande.

I skogen bakom vårat hus kommer det cirkusar på besök ibland. I går natt vaknade jag av trumpetande elefanter 🙂
Jag for runt i stan med barnen för att få se elefanterna som skulle visas upp offentligt, men hittade dom istället bakom huset när vi kom hem.

elefant1