Hjärtat blöder / olika bemötande / barnkalas

Vi har åkt runt med inbjudningar till barnkalas, sjutton stycken!
Tre flickor och resten pojkar!
Utskriftens bild blev suddig vilket jag har svårt att acceptera. Jag måste fundera på om andra bryr sig i såna detaljer, för en dålig bild ser jag direkt!
Det är ju ”bara” en barnkalas inbjudan, men en bild är en bild!
Vi tänkte köra äventyrstema med inslag av livräddning på kalaset, med stationer där människor har skadats på lite olika vis och hur man agerar då.
Sjuårs kalas, passar temat 😉 ?
Tror faktiskt att barn uppskattar att lära och få kunskap om viktiga saker, inte bara lek.
Återkommer med hur det togs emot av barnen i slutet av augusti.

Bilden på inbjudan!aventyr

På tal om barn så fick jag nyss ett brev som grep mig hårt i hjärtat.
En man hade en fråga till mig om jag kan måla ett porträtt av ett spädbarn.
Det visade sig att detta lilla barn, bara några veckor gammalt, inte har det med sig som man som förälder mest av allt önskar -ett friskt liv!
Ett litet liv knutet till sjukhussängen och med låga odds. Mitt hjärta blöder!
Jag har haft beställningar på allvarligt sjuka barn förr där jag redigerat bort slangar och respiratorer och annat som stör bilden. Där jag av hela mitt hjärta velat blåsa in liv och hälsa.
Jag har målat barn som lämnat sitt liv.
Jag vet att jag fått fråga min pappa , med hans erfarenheter, vad som var drag av döden och vad som var personliga drag från livet.
Mycket tankar och starka känslor.

ljus

En annan sak som var lite märklig, var att jag av någon anledning fick för mig att det var en kvinna som skrev. Kanske berodde det på ämnet, eller den fina känslomässiga beskrivningen i brevet. Ni ser vilka fördomar, och jag svarade på ett sätt som jag senare funderade på om jag hade formulerat lika om jag visste att det var till en man!
Förmodligen hade jag det men, något att fundera över! Något jag tror alla kan fundera på.

Lyft i vardagen

Här i huset har vi firat och haft fest för en sjutiofemåring! En pigg sådan.
I dag är det ingen ålder, för några år sedan tyckte man att åttio var att leva på övertid.
Hennes bror ringde för att gratulera, han var påtagligt ivrig att få berätta att han precis köpt ett hus.. bara åttiotvå år gammal!

sjutiofem
Vad skönt det ändå måste vara att veta att döden inte längre är en katastrof om den skulle dyka upp. Veta, att om jag dör nu så lämnar jag inte någon som är beroende av mig. Att bara få leva för att man själv vill och kan, inte vara rädd för vad som skulle hända om man plötsligt var tvungen att lämna allt.

ros

Kylan är ett faktum varnar metrologerna. Det är stora varningsklockor av många skäl.
Hela kroppen värker pga. kylan, bilens rutor måste skrapas, massor av bökiga kläder och inte minst så ökar risken för v.kräksjuka! det är lika med döden för mig, i alla fall  i tanken. Absolut det värsta som finns. Att denna skräck faktiskt är ganska vanlig, gör kanske inte situationen lättare men en tröst är ändå att jag inte är ensam att vara skräckslagen och knäpp pga. detta hemska fenomen.
Jag önskar så i djupet av mitt hjärta att det vore sommar året om, allt blir så mycket lättare då.

Nu lättar jag i alla fall upp dagen med en färgglad porträttmålning på en liten pojke.
Det hör inte till det vanligaste att jag får måla små barn, så det är roligt… dom är ju så goa. Den fyller ateljén med sol när det är kallt och ruggigt ute.
Jag målade ett härligt syskonporträtt i somras, men när målningen var färdig gick datorn sönder och jag kunde inte fixa ett fotografi på målningen för att lägga ut.
Den här gången ska jag nog med föräldrarnas tillstånd kunna visa upp ett barnporträtt.
Att låta måla av sitt barns porträtt är att konservera tiden lite, barnet förändras hela tiden vilket man får ta med i beräkningen, snart ser den där lilla söta inte längre ut som den gjorde när den målades, men vilken härlig tid att minnas och bevara, så fin.

 

Saknar dig

En minnesdag.
För tio år sedan avled min älskade far. Hur kan man känna en sån otrolig saknad efter så lång tid.
Upp till ett år efter hans död kunde man ringa till honom och genom hans personsökare få höra hans röst säga.
Hej, där jag befinner mig just nu är motagningen dålig men jag ringer upp dig så fort jag kan.
Han ringde aldrig upp, och nu är inspelingen borta.
Det var den hänsynslösa och obarmhärtiga sjukdomen som tog över hans kropp.
Han var en stark stabil klippa, en man som ingen människa kunde mästra över, med sin varma och trygga utstrålning hade han också en orubblig självstyrka, men vad hjälper det när döden fräckt tränger sig på.
Jag hade så gärna velat att han kunde fått vara med oss i dag och påverkat våra barn i deras utveckling, dom hade behövt honom, sin morfar.
Vi kommer att ses igen pappa.

pappa!

En helg i livet

Nu när det är allhelgona ska vi tänka på våra anhöriga som gått bort, som om jag inte gjorde det annars. Tänka på och hedra den döde lite extra. För vems skull? För den som är så upptagen alla andra dagar om året för att komma ihåg sin anhörige kanske. Jag tycker absolut att det kan vara en fin tradition när alla samlas vid gravplatsen, tänder ljus och kanske får tillfälle att prata om det svåraste som finns, döden. Man kan ju göra denna dag till ett tillfälle, kanske för den som har svårt att beröra ämnet och verkligen prata om livet och döden på ett öppet sätt.
Själv förändrades något i mitt liv när min far gick bort, något som inte går att fyllla ut på en dag som denna. Det får jag leva med varje dag, och jag vet att varken han eller jag sätter något extra värde i att ha en ceremoni just denna dag för att hedra, men däremot kan vi på allhelgona ta oss tid för reflektion oavsett om vi vill eller har en gravplats att besöka, och framförallt visa kärlek för dom vi har kvar.

Fridfull allhelgona helg.flyg