I väntans tider, porträtt på barn

I bland får jag frågan, vad det är för mening att avporträttera ett barn. För mig är det självklart! Det är en tid som aldrig kommer tillbaka, ett minne som många vill ha kvar.
Det är en stor anledning för att välja en målning på sitt barn tycker jag.

Så mycket färg, så mycket liv.

 

Av samma anledning väljer man att porträttera en vuxen och äldre men mer som en summering av en människas liv och verkan. 

 

Vi går i väntans tider, hela familjen. Elisias och Jonathans bebis är beräknad till i dag. Jag står redo med kameran förstås, för alla dessa små är utomordentliga modeller. Och så måste jag börja träna på att kalla mig mormor.
Nästa inlägg hoppas jag på bebisfoton!

 Skolans regler för maskerad:
Inget som täcker ansiktet, inga masker och inga föremål.
Alternativ som finns kvar är väl morrhår då!
Samuel sminkade sig till smurf, fine!
När han kom hem berättade han att man faktiskt inte fick måla hela ansiktet.
Men vad finns kvar att göra? Det är inte lätt att anpassa sig när man inte ens får klä ut sig på skolans maskerad. Nästa gång får du nog klä ut dig till Samuel!
Nu är det helg och han får äntligen vara sig själv, killen som älskar hårdrock och gillar att sminka sig.
Så här skräckinjagande var han.

Skolans kämpar, modell eller fotografi

Mina barn behöver i alla fall inte oroa sig för skolstarten, för det gör jag så väldigt bra åt dom!
Jag trodde i min enfald att man la bekymren bakom sig den dag man som elev lämnade skolans värld, men jag hade fel. Nu flödar informationen från media om förändringar i stort och smått gällande skolan. Det är mycket och antalet elever per skola ökar visst enormt. I Göteborg ska det tydligen byggas 30 nya grundskolor inom två år!
Samuel klagar inte och min viktigaste uppgift är att inte överföra min oro på honom eller dom andra. Är det någon yrkesgrupp som jag skulle vilja kunna överföra superkrafter till så är det lärarna, men eftersom jag inga har så kan jag bara ge dom min beundran för att dom kämpar för mina och alla andras barn.

Jag hade min lilla fotogäst här igår, det blev lite skolprat då också eftersom familjen kom från Stockholm där trycket på skolorna är på bristningsgränsen.
Vi konstaterade att deras pojke och Samuel var lika gamla på dagen faktiskt, samma kille målade jag för tre år sedan och nu var det lillebrors tur att bli fotograferad och avporträtterad.
Jag hade, som jag nämnde i förra inlägget, laddat upp för att vara rolig och det brukar gå hem hos barn. Men vad hade jag för det, hur mycket jag än apade mig så tyckte han att jag var ganska trist! Hans egen humor däremot var överlägset bättre.
Efter gediget arbete fick vi fram den bild som kommer spegla honom.

Det är viktigare på en målning än på ett fotografi att fånga karaktären av en person. Ett bra porträttfoto kan vara intetsägande som målning, precis som en störande detalj på ett foto kan vara ett bidrag till en målning. Det är därför som en del porträttmålare anser att levande modell är nödvändigt. Men är man medveten och jobbar lite extra på att hitta dom typiska uttrycken i karaktären så är fotografiet ypperligt som underlag. Av den anledningen är det också en fördel om jag som ska måla porträttet också får fotografera personen.

 Vi grattade kusin Elias i dag, och utan att veta om min nya beställning kom han in på bild som han fastnat för, där Samuel leker tittut med ett barnporträtt, och det råkar vara den pojken jag målade för tre år sedan.

Hjärtat blöder / olika bemötande / barnkalas

Vi har åkt runt med inbjudningar till barnkalas, sjutton stycken!
Tre flickor och resten pojkar!
Utskriftens bild blev suddig vilket jag har svårt att acceptera. Jag måste fundera på om andra bryr sig i såna detaljer, för en dålig bild ser jag direkt!
Det är ju ”bara” en barnkalas inbjudan, men en bild är en bild!
Vi tänkte köra äventyrstema med inslag av livräddning på kalaset, med stationer där människor har skadats på lite olika vis och hur man agerar då.
Sjuårs kalas, passar temat 😉 ?
Tror faktiskt att barn uppskattar att lära och få kunskap om viktiga saker, inte bara lek.
Återkommer med hur det togs emot av barnen i slutet av augusti.

Bilden på inbjudan!aventyr

På tal om barn så fick jag nyss ett brev som grep mig hårt i hjärtat.
En man hade en fråga till mig om jag kan måla ett porträtt av ett spädbarn.
Det visade sig att detta lilla barn, bara några veckor gammalt, inte har det med sig som man som förälder mest av allt önskar -ett friskt liv!
Ett litet liv knutet till sjukhussängen och med låga odds. Mitt hjärta blöder!
Jag har haft beställningar på allvarligt sjuka barn förr där jag redigerat bort slangar och respiratorer och annat som stör bilden. Där jag av hela mitt hjärta velat blåsa in liv och hälsa.
Jag har målat barn som lämnat sitt liv.
Jag vet att jag fått fråga min pappa , med hans erfarenheter, vad som var drag av döden och vad som var personliga drag från livet.
Mycket tankar och starka känslor.

ljus

En annan sak som var lite märklig, var att jag av någon anledning fick för mig att det var en kvinna som skrev. Kanske berodde det på ämnet, eller den fina känslomässiga beskrivningen i brevet. Ni ser vilka fördomar, och jag svarade på ett sätt som jag senare funderade på om jag hade formulerat lika om jag visste att det var till en man!
Förmodligen hade jag det men, något att fundera över! Något jag tror alla kan fundera på.

Beställningar och terrorister

Det står inte still i målarverkstan även om det kan verka lite tyst.
Det är lite av hänsyn till dom jag jobbar med. Visserligen är den ene inte så personligt medveten då det är en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet och en numera man som inte längre finns i livet, det är en beställning i miniformat från ett gammalt svartvitt fotografi.
Den andra beställningen är på ett något lite äldre fint par som i klassisk stil ska smälta in bland andra riktigt gamla oljeporträtt som hänger i en mycket fin och välbevarad herrgård i Östergötland. När jag snart är klar med samtliga porträtt ska jag höra med dom om att få visa porträtten på min hemsida, det är så det fungerar. Jag visar inte upp porträtt offentligt utan tillstånd.

Roligare än så här blir det inte när man inte kan visa framsidan på dukarna.

image

Jag har fått ett uppdrag och ska åka till Västerås för att fota ett litet barn. Det blir roligt att lära känna och göra ett konstverk på denna lilla. En så liten individ har inte satt sina permanenta anletsdrag än men om jag gör porträttet i helfigur så finns det mycket mer att lyfta fram och som bidrar till att det blir lite extra spännande. När barnet är så litet och tavlan modell större så blir helfigur väldigt bra. Lite annorlunda och ”lite mer” än porträtt.
Jag följer nyhetsflödet ganska intensivt när jag målar och vid en tidigare stor målning så skedde attentatet i Paris vilket jag nog alltid kommer att förknippa med den målningen. Nu vid denna nya beställning sker ett nytt, i Bryssel. Det är inte så roligt att förknippa målningar med terrordåd, men det blir tydligen så ibland.
Det jag ska göra är att förmedla glädje liv och värme i alla fall.

Livet i ateljén

När jag gick med Samuel till förskolan i morse så fantiserade han om leksaker som han ville ha.
– Men förresten så önskar jag mig det för då kostar det inte pengar.
Kostar det inte då upprepar jag?
Nej för tomten kan bara gå in och plocka på sig saker utan att betala!
Men är inte tomten en tjuv då?
Nej för han är tomte och dom får göra så!
Han vill gärna fortsätta tro att tomten finns trots att han tidigare deklarerat att tomten är en utklädd vanlig människa.
Detta går dessvärre inte över när barnen kommit upp i vuxen ålder, visserligen kostar det inte att önska men tomten måste faktiskt också betala.
Samma sak gällde en kvinnlig tiggare som hakade på mig in i affären i går och som plockade varor hon önskade sig och la i min korg i tro att det var en självklarhet hos mig att betala hennes varor, tills jag markerade och fick stopp på hennes önskemål varpå hon gav mig en djupt besviken blick då hon bara fick två bröd och ett köttpaket. Jag var tvungen att förklara att jag inte kunde tillfredsställa alla hennes önskemål.
Fast nu börjar jag misstänka att … det kanske är jag som ÄR tomten!!!

Min oas är nog den tryggaste plats i världen att befinna sig i just nu. Här blickar bara vänliga ögon mot mig, för närvarande fyra barn tre vuxna och som extra vakt en gepard en schäfer och papegojor. Det låter aningens galet och det är det också. Flera superstora och mindre målningar på gång som jag jobbar parallellt med.
Visst blir det rörigt och visst vill jag ha ordning men ibland får man bara släppa taget.
Jag visar sällan mina målningar hur som helst utan beställarens tillåtelse men en liten tjuvblick in i min röriga ateljé vill jag ändå bjuda på.

Söta barn under arbete.
barnporträttblyerts

Ops! Den optimala oordningen!!!
ateljeskrivbord

 


Ytterligare två fina barn under arbete, storlek 100*75 cm.
koltavla

Ny sida

Jag har ägnat större delen av dagen med att skapa en ny sida. ( Att det skulle ta sån tid)
”Barnporträtt och fotografier” heter den.
Där lägger jag in gulliga barnporträttmålningar och visar lite porträttfotografier på stora och små individer allteftersom.

Ett nytt oljeporträtt har också tillkommit på en gullig liten kille.

 

markus ny

Ande kropp och själ

Ande kropp och själ behöver påfyllning av energi ofta och regelbundet.
Jag besöker inte kyrkan för denna påfyllning. Om något kristet samfund skulle få för sig att ha patent på Gud så måste det vara en annan dom ber till än vad jag gör, för den Gud jag tror på finns utanför, hos alla som önskar det.
Däremot finns en inspirerande församling i Stockholm, Hillsong Church.
Under en tid har de sänt program på SVT play. Det som är fascinerande är att dom gudstjänsterna från Hillson Church faktiskt har legat på SVT plays topplista i flera veckor.
Det tyder väl på att behovet för ande kropp och själ hemma i tv-sofforna hos många är ganska stort.

Vi upptäckte att våren var påtagligt mer närvarande än vad vi trodde i dag på eftermiddagen. Men innan dess lagade vi mat, jag och min lilla kock. Så blev det duschen direkt för lillkocken då han hade blandfärs över hela sig. Han lagar mat med bar överkropp, vissa likheter mellan han och Plura. Sedan njöt vi av solen och gjorde vårfint med påskliljor i våra lådor och krukor utomhus, och plockade in lite ris förstås. Härligt, förutom att Abraham och Samuel är som hund och katt.

23

Jag hittade nyss ett foto på min ipad, en detalj från ett barnporträtt under pågående arbete. Det var ett bra tag sedan den färdigställdes och leverserades.

 

4

 

Ändrade planer

Dagen började som vanligt uppe i ateljén då tanken var att måla på barnporträttet, den målning som just nu är på gång.
Efter två penseldrag ringer dagisfröken och varnar för sjukdom som drabbat avdelningen och Samuel blir kvar hemma så mina planer ändras därmed.

Vi tar istället bilen till Jönköping där Elisias gitarr väntar att bli hämtad på Nya musik efter att ha gått igenom lite service. En nalkande sextonårsdag för denna tjej föresten. Jag blev så sugen att köpa en ukulele när jag var där, men vet egentligen inte till vem och gitarrkillen påminde mig om att det fortfarande är snålmånad därför fick gitarrens reperation räcka för tillfället och en önskad saxofonbok till Abraham. (Mitt efterlängtade trumset får också vänta, undrar bara hur länge… Samuel!!!)
Vi besöker Nya musik i Jönköping ganska ofta då det är paradiset för våra barn, det är en inspirerande miljö. Dessutom nästan granne med konstnärsbutiken (som tyvärr förmodligen kommer försvinna) Samuel har även han hittat sina rutiner i butiken. Börjar alltid med ett besök på deras toalett för att sedan söka upp lekavdelningen. Jag ska allt se till att han blir intresserad av trummorna snart.

En mindre inspirerande butik var ett stort varuhus som vi råkade komma in i och Samuel fick med ens superkrafter och studsade som en studsboll omkring och jag varnade honom hur lätt det var att försvinna. Det dröjde inte många minuter innan han förtvivlat ropade på mig.
Du fåår inte försvinna så där grät han, du måste säga vart du går har jag ju sagt mamma.
Tänk att jag aldrig kan lära mig!!!

Samuel är fenomenal när han vill hjälpa mig med maten, men det är väldigt jobbigt säger han så jag får inte utnyttja hans matkunskaper för ofta.
matlagning mat Suverän lasagne Samuel. Stolthet som inte går att ta miste på.
lasagne

Barnporträtt

Just nu arbetar jag på några härliga barnporträtt. (Jag jobbar parallellt med flera målningar samtidigt.)
När jag fotograferar människor för att ha som underlag till målningar, vill jag att de är så naturliga som möjligt förstås, och vill dom inte le så gör dom inte det.
För barn däremot är ofta skratt ett naturligt tillstånd. När man sedan målar ett sådant porträtt, så kommer man på sig själv att sitta och le stort. Vilken påverkan dom har.

Här följer ett litet bildgalleri.
porträt,t mamm barn porträtt baby nporträtt barn och mamma ny porträtt syskonglädje ny  porträtt syskonkärlekenporträtt syskon