Han ska äta mat…

Samuel kämpar med sin andning för tillfället. Han får infektionsastma vid minsta lilla förkylning, det behöver inte ens visas symptom på infektion för att han ska få andningsbesvär.
Varje gång han drabbas blir jag så frustrerad och faktiskt arg. Nu ska jag häva ur mig riktigt ordentligt!

Att han har dessa besvär beror på att han som liten tvååring fick infektion i hela kroppen, som läkaren sa. Svår dubbelsidig öroninflammation och symtom på lungorna. Han var allmänt medtagen och läkaren skrev ut pencilin. Efter att försökt få i honom medicinen i ett par dagar sökte jag upp samma läkare igen då han vägrade äta och dricka, han tog bara bröstmjölk. Efter en outhärdlig väntan fick jag komma in med honom, hon hade visst glömt att vi satt där! Trots att jag satt alldeles utanför hennes öppna dörr med den ständigt gnällande lille.

Hon började med att skälla ut mig för att jag inte gav honom mat!! Konversationen gick till följande;

-Jag får inte honom att äta och ta sin penicillin, det är därför jag är här.
-Han måste äta mat!! Du kan inte amma.
-Men han vägrar, jag har verkligen gjort allt jag kan. Och han vägrar även pencilinet.
-Han ska inte ha penicillin, han ska äta mat!
-Men du skrev själv ut penicillin för tre dagar sedan, men han vägrar äta både det och mat och han är jättesjuk.
-Han ska inte äta penicillin, han ska äta mat, inte bröstmjölk.
-Fattar du inte? Jag får inte i honom mat det är därför jag är här, han är för sjuk och utan bröstmjölk hade han förmodligen inte levt, det är det enda han tar.
-Han ska äta mat inte penicillin och inte bröstmjölk.
-Men det är du som skrivit ut penicillin för han är sjuuk!!

Så här höll konversationen på i minst 20min. med en fruktansvärd tråkig attityd dessutom.
Tills hon frågade om han hade en tvillingbror, fast på engelska. Det gick inte att förstå vad hon sa på svenska och dessvärre förstod hon uppenbart heller ingenting.
Hon började känna igen honom nu men vägrade titta i några journaler, om hon ens hade några.
Jag gick utan att få någon som helst hjälp men fruktansvärt arg.

Som sagt, sedan dess har han haft astma som ett bestående men och jag blir lika arg varje gång jag blir påmind om det.

Denna barnläkare har varit här så länge jag haft barn, åtminstone sedan Abraham var liten och då pratade hon om både struma och vattenskalle!!!! Men den och många andra gånger har jag bara skrattat åt henne. Men ibland är man beroende av att få ha en bra läkare att vända sig till, någon som förstår språket och som man kan prata med och framförallt som kan sitt jobb.
Tack! Jag har fått avreagera mig lite och ska nu ta hand om min hostande pojke.

 

Med astma och iklädd blus

Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.

Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.

Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.

Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!

Missa sin första klassfest

När vi andra i familjen blir lite snuvig eller hostiga så blir vår minsta mycket sämre, det är orättvist!
Det har varit så många roliga aktiviteter runt om och framförallt i skolan den här veckan, men han har snällt fått stanna hemma. Han har astma och kan/orkar just nu inte delta i något av det han sett fram så emot. Det har varit klassfest, Pelle Svanslös teater mm. tårarna har rullat på hans kind, men han har inte gråtit! säger han, sammanbitet men med en darrande underläpp.
Hur kompenserar man förlusten av sin allra första klassfest?
Många har det naturligtvis likadant, men han känner sig nog ensammast i världen just nu, eller så är det mitt återkommande dåliga samvete som tror att han känner så 😉

fundera
Hans fina storebror är välsignad med ett stort hjärta. Han följde med
Samuel och mig till skolan när klasskompisarna slutat för dagen, så att Samuel fick visa upp för oss och samla ihop allt bra han gjort under sitt första år i skolan. Det var betydelsefullt för honom!
I morgon och på fredag är det skolavslutningar och ett långt härligt sommarlov ligger framför våra barn.
nalle

Astma men mycket liv!

Jag vet inte vad som slukar tiden! Livet kanske.
Bara tanken på allt man vill göra när det blir vår får tiden att rusa.

var Samuel drabbas av astma väldigt lätt vilket känns jobbigt, speciellt svårt när man inte har någon erfarenhet alls av det. Jag lider med honom!
Han sa häromdagen att han skulle bli forskare och ta fram ett botemedel mot astma. Då förstår jag att det måste vara jobbigt. Han var hemma med mig en dag förra veckan för att ta det lugnt, det går ju bra att göra så då och då så länge han går på förskola, värre blir det sen med skolplikt.
Det är inte lätt att vara liten och tuff men supertrött p.g.a syrebrist.

Han gillar våra gemensamma projekt i trädgården. Han kör allt i sin takt, antingen med blixtens hastighet eller inte alls, sån är han mitt stjärnskott. samkillen arbete

Konstigt att jag varje år misströstar på deras kraft men likväl så bryter den lilla grodden igenom jordens sörja ändå tillslut, fascinerande! Tomat och paprika.grodd

Jag kidnappade med mig Tobbe till Stockholm en dag förra veckan. Biltur och retur – i stort sett, med undantag för lite mat och fika samt en visit på creatima konstbutik. Tobbe var säkert superstimulerad av vår lilla tripp. Detaljer om pågående uppdrag kommer vid senare tillfälle.
Här inne var jag då Tobbe fick vänta utanför i närmare två timmar, stackarn!
Väldigt fina lokaler beläget i gamla stan. En plats man ofta passerat men nu fått se insidan av.

mynttorgetjagNu spelar Abraham saxofon och Elisia gitarr i samma rum men två helt olika låtar!!! och så har en mamma till samuels kompis visst kommit och försöker göra sig hörd. Bäst jag slutar tror jag.