Med astma och iklädd blus

Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.

Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.

Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.

Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!

Missa sin första klassfest

När vi andra i familjen blir lite snuvig eller hostiga så blir vår minsta mycket sämre, det är orättvist!
Det har varit så många roliga aktiviteter runt om och framförallt i skolan den här veckan, men han har snällt fått stanna hemma. Han har astma och kan/orkar just nu inte delta i något av det han sett fram så emot. Det har varit klassfest, Pelle Svanslös teater mm. tårarna har rullat på hans kind, men han har inte gråtit! säger han, sammanbitet men med en darrande underläpp.
Hur kompenserar man förlusten av sin allra första klassfest?
Många har det naturligtvis likadant, men han känner sig nog ensammast i världen just nu, eller så är det mitt återkommande dåliga samvete som tror att han känner så 😉

fundera
Hans fina storebror är välsignad med ett stort hjärta. Han följde med
Samuel och mig till skolan när klasskompisarna slutat för dagen, så att Samuel fick visa upp för oss och samla ihop allt bra han gjort under sitt första år i skolan. Det var betydelsefullt för honom!
I morgon och på fredag är det skolavslutningar och ett långt härligt sommarlov ligger framför våra barn.
nalle

Astma men mycket liv!

Jag vet inte vad som slukar tiden! Livet kanske.
Bara tanken på allt man vill göra när det blir vår får tiden att rusa.

var Samuel drabbas av astma väldigt lätt vilket känns jobbigt, speciellt svårt när man inte har någon erfarenhet alls av det. Jag lider med honom!
Han sa häromdagen att han skulle bli forskare och ta fram ett botemedel mot astma. Då förstår jag att det måste vara jobbigt. Han var hemma med mig en dag förra veckan för att ta det lugnt, det går ju bra att göra så då och då så länge han går på förskola, värre blir det sen med skolplikt.
Det är inte lätt att vara liten och tuff men supertrött p.g.a syrebrist.

Han gillar våra gemensamma projekt i trädgården. Han kör allt i sin takt, antingen med blixtens hastighet eller inte alls, sån är han mitt stjärnskott. samkillen arbete

Konstigt att jag varje år misströstar på deras kraft men likväl så bryter den lilla grodden igenom jordens sörja ändå tillslut, fascinerande! Tomat och paprika.grodd

Jag kidnappade med mig Tobbe till Stockholm en dag förra veckan. Biltur och retur – i stort sett, med undantag för lite mat och fika samt en visit på creatima konstbutik. Tobbe var säkert superstimulerad av vår lilla tripp. Detaljer om pågående uppdrag kommer vid senare tillfälle.
Här inne var jag då Tobbe fick vänta utanför i närmare två timmar, stackarn!
Väldigt fina lokaler beläget i gamla stan. En plats man ofta passerat men nu fått se insidan av.

mynttorgetjagNu spelar Abraham saxofon och Elisia gitarr i samma rum men två helt olika låtar!!! och så har en mamma till samuels kompis visst kommit och försöker göra sig hörd. Bäst jag slutar tror jag.