Ger inte upp

Att få utöva kultur och delta i kulturella sammanhang kommer aldrig någonsin upphöra, vad som än händer. Ju större kris desto mer och starkare kulturella uttryck, trodde jag! så kommer en pandemi! Dör man inte av den så dör själen av ett fattigt kulturliv. På allvar börjar jag få ångest av denna situation. 

Igår var delar av familjen på moderna museet i Stockholm, tack och lov! Det hade inte alls känts så bra om vi hade vetat det vi fick veta idag, att den allmänna rekommendationen nu igen är att inte besöka museer och köpgallerier om det inte är nödvändigt. Jag kan inte tänka mig en säkrare plats än just konsthallen vi var på, dom är otroligt noggranna och har verkligen tänkt till för att säkra mot smitta, mer än någon annan plats jag besökt under den här tiden. Däremot köpgalleriet vi besökte direkt efteråt kunde vi ha hoppat över! Jämför inte ett varuhus med en konsthall. Det kändes supertryggt på moderna jämför med det motsatta, ett visst stort köpcentrum i Stockholm. Kan dom driva sin verksamhet med den säkerhet dom har just nu så är det ju mindre risk än att gå en promenad ute. Vi behöver verkligen konst och musik, så jag önskar av hela mitt hjärta att man kan organisera och tänka till både en två och tre gånger innan man tar till för drastiska åtgärder. Jag känner själv att förändringen är stor, ändå jobbar jag med enskilda beställare. Det finns inte någon logik till det som sker, det är verkligen så ologiskt. Varför ska detta slå så hårt mot kulturlivet. 

JAG BLIR GALEN!!!!

Räkna med att jag kommer göra massor reklam för mina målningar, för jag kan inte ge upp!

Barnporträtt

Snart är en målning bestående av tre personer klar, en kvinna och två små barn. På grund av vissa omständigheter har jag inte kunnat fotografera personerna själv, det kan bli så ibland. Istället kan jag tipsa om ljussättning och vinkel mm. Även om jag föredrar att fotografera själv så får man hitta en annan lösning ibland. Om en person exempelvis inte längre finns i livet så vill jag i möjligaste mån försöka se till att det blir så bra det är möjlig ändå.

Barnporträtt fyller en annan funktion än vuxenporträtt. Man stoppar och fångar en tid man aldrig mer kan kan få tillbaka.

Porträtt och symboler

Tiden i ateljén är något begränsad just nu. Men det är en period som är fylld av meningsfullt innehåll ändå. Jag hyser djup beundran för engagerade och fantastiska lärare🙏 

Ska jag vara helt ärlig så är det ingen större skillnad när man kommer hem mot att ha en helklass med nior! Det är bara att jag har blandade åldrar hemma, men intensiteten är densamma. Jag bär alltid med mig konstnärssjälen överallt, på gott och ont. Just nu får dom lära sig grunderna i porträttmåleri, kanske inte helt överraskande, men det är faktiskt eleverna själva som velat det. Faktiskt fanns det inte riktigt på min planeringslista för bilduppgifter. Jag är så rädd att dom ska tycka det är tråkigt, för det är ju lite tålamodsprövande.

Det är härligt att mötas varje dag av ett stort kreativt gäng, och det är stimulerande att få de som inte är lika kreativa att våga försöka. Sen är det kanske inte är detsamma om man skulle jobba så här år efter år. Att tillfälligt hoppa in och göra något annat som omväxling är en bonus då jag fortfarande har en mitt eget att gå tillbaka till.

Vi fotar och målar porträtt. Dom får även designa en egen vapensköld för att spegla sin egen personlighet och intresse. En bra kombination eftersom symboler ofta är ett inslag i porträttmålningar.

Dom får jobba som jag gör och inspireras av porträtt jag kan berätta om. Symboler kan se väldigt olika ut. En gitarr och ett fönster kan vara symboliskt. En färg på ett band är symboliskt. Det är ofta symboler finns med i ett porträtt, för att spegla personen på målningen.