Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

Med astma och iklädd blus

Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.

Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.

Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.

Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!

Oljeporträtt under arbete

Om någon skulle ha missat så målar jag porträtt!!!

Det är inget jag så ofta visar upp i mina inlägg av hänsyn till de som avporträtteras.
På porträttsidan finns dock en del av de färdiga porträtten.
Jag har just nu en färdig målning på en fin äldre man och en pågående målning av hans hustru. Då hon inte längre finns i livet så målar jag efter beställarens eget fotografi. Lite mer jobb men det är ett möjligt tillvägagångssätt.

Ett pågående oljeporträtt utan att avslöja för mycket.

På scenen stod…

Vi kommer just från våra stora barns gamla hemmaarena och den vackraste byggnaden jag vet, Tranås kulturskola. Denna gång var däremot syskonen publik och Samuel stod framme på scenen och sjöng, tillsammans med sin klass. En passande trollmusical. Bra gjort med så många barn, och lillblåset förstås.

Tänk om alla skulle anpassa sig efter honom och inte tvärtom, vad roligt vi skulle ha det. (citat Elisia) 😉



Dagens lunch, utrotningshotad

Tuppen är utrotningshotad!
Till vår familj är det tuppen som kommer till påskafton och gömmer sina ägg. Men han håller på att bli utkonkurrerad av en hare.
När började haren att lägga ägg?
Tuppen lägger visserligen inte heller ägg men han är definitivt mer besläktad med det. Han hjälper hönan, hon har ju kläckt äggen och han får dela ut, sån är jämställdheten i hönsgården.
Vi hade det finaste, underbaraste sällskap på påsklunch och alla bidrog med mat och goda specialitéer
(Det enda som skiljer påskmat från julbord är väl etiketten på musten.)

I vanlig ordning började vi med att måla ägg, fritt måleri och inte porträtt som brukar vara tvång annars.
Abraham och Samuel höll i en tävling där alla vann första pris i sin kategori. Roligast, sötast, aktuellas, coolast mm. Ett bra sätt att hålla Samuel underhållen och lugn i 5 min… 5 sekunder 😉

Vem kunde gissa att denna lilla kyckling vann under kategorin ”sötast”.

 

Bästa spelarn och bästa städhjälpen

I dag har våren gett allt, framöver kommer mer och mer bara explodera i växtriket.
Min finaste Eline var hemma och plötsligt var både lövhögar och roskvistar borta (fy för taggiga roskvistar) Hon tar alltid tag i det som hon ser att jag behöver hjälp med och utan ett ord är det fixat. Världens bästa hjälp!


Dagens nyutslagna blommor. Jag har glömt att ta in påskris kom jag på nu, det blir morgondagens måste.


Det blir mycket sällskapsspel när det är påsklov. För Samuel finns inga gränser för hur många omgångar ”finns i sjön” man kan spela på en dag.
Han är en tacksam motståndare som synes, inte så svår att avslöja.


Svår balansgång

Jag vill så gärna skona mina barn från tuffa och smärtsamma situationer!
Men ger jag dom då rätt rustning för eventuella motgångar och svårigheter?
Tänk om jag inte kommer kunna skydda dom från plötsliga förändringar i ett turbulent samhälle, någon oväntad händelse som sätter tillvaron i gungning.
Jag inser nu kanske för sent, att jag har gjort allt för att breda ut ett bommulstäcke, att linda in livet så att verkligheten inte ska se så farlig ut!
Vilken björntjänst!

Vem är överlevare? Är det inte den som lärt sig vad med och motgångar är på riktigt!
Det är en svår balansgång.
Man vill att dom ska klara allt, samtidigt som mamman i mig också vill skydda från just allt, och man kan inte förbereda sig på överraskande händelser har vi just lärt oss. Katastroftänkande och beredskap är ganska främmande och avlägset för många av oss som lever i ett tryggt land.

Jag tror att var och en fumlar i sin egen teori hur man på bästa sätt driver upp sina plantor,  det finns nog ingen universallösning.

 

Samuel ville att jag skulle visa favoritbilden då han flyger över världens byggnader.

 

Extra allt!

Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.

Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.