En folkkär

 

 

För en tid sedan nämnde jag att ett porträtt levererats till en speciell person. Nu undrade Torbjörn vem den där personen var???
Dagen har nu passerat då han firade sin 70 års dag, vår folkkäre Lasse Berghagen.
När jag var färdig med den beställningen så frågade jag Abraham om han kunde se vem det var? Näe…! svarade han och jag blev något bekymrad över porträttets kvalitet. Ser du inte att det är Lasse Berghagen??? Vem är det, undrade han. Jag drog faktiskt en lättnadens suck. Det var i alla fall inte mitt arbete som var misslyckat, han kanske inte är lika folkkär hos den yngre generationen bara.
Tyvärr kan jag inte visa upp någon bild av porträttet.


Jag har faktiskt köpt min första ”handväska” ( hade en för 25 år sedan, men pyttelilla Eline krossade ett helt paket med ägg i den väskan, efter det har jag ingen haft)
Varför det är svårt med väskor vet jag inte, detsamma gäller armbandsklockor, så det är praktiskt nu när det finns mobiler!!!! Föresten var förvarar man den bäst när aldrig fickorna  räcker till och man inte har en väska?  NU har jag ju en! om jag lär mig använda den.
väska

Jag kallar den Lars…!

 

Vår viktigaste uppgift är väl att vara goda föredömen.

När jag drev runt i Göteborg i väntan på att mina kära skulle genomföra sin löprunda, hade jag inte så mycket annat för mig än att sitta på en restaurang och iaktta människor som kom och gick och sprang förstås. Bevittnade bl.a. fuskare som tog sig över kravallstaket för att gena ett par kilometer, kände dom sig som vinnare tro?
Sedan var det alla dessa mobiltelefoner förstås. Sms, instagram, facebook mm.
Har man någon i sitt sällskap vare sig det är ett barn eller en vuxen, men ändå föredrar att umgås med någon på facebook så tycker jag att det näst intill kan betraktas som mobbing, kanske inte då alls medvetet. Men man föredrar faktiskt att engagera sig och umgås med någon som den fysiskt närvarande personen inte kan ta del av.
Efter Göteborgsbesöket kom vi sent hem, fick då se en ung flicka och pojke sittande ensamma och barfota på en trottoarkant med var och ens hand, inte i den andres utan i varsin mobiltelefon och med en Pinocchionäsa fastborrad i skärmen.
Jag undrade då för mig själv hur många förhållanden som splittras pga. denna mentala frånvaro, när man väljer att hålla sig uppdaterad med omgivningen istället för att vara närvarande med sin partner eller sina barn. Man borde heller inte skylla på, vi har ju ändå inget särskilt att prata om! Det finns en risk att det alltid blir en avvägning, vem är mest populär? för det är väl just de det handlar om, eller? Vem som är mest intressant!
Jag påminner ofta mig själv om detta också.


Samuel har tagit intryck av vuxenvärlden.
Han sparkade hårt på en hink i sandlådan och jag undrade, varför?
– Jag kallar den Lars…! Han har lärt mig göra tårtor och nu kan jag det, så nu måste han få sparken!!!?

huset

Dessa två har arbetat hårt här hemma i två timmar mot belöning, på uppdrag av skolan för insamling till ett barnhem i Kenya som drivs av en ung tjej som heter Julia Snive. Bra initiativ!

Eller vem jobbade??
jobbareelisia. A

Gilla huvudfotingar

När man ser tiodygnsprognosen kan man bli lite bitter, men att bli det känns å andra sidan ganska onödigt. Vem kan man skuldbelägga?

En allergi mot något har drabbat mig med storm, vet bara inte mot vad!
I fem veckor har det pågått, lika länge som jag haft tomatplantor spridda över hela huset???

När pedagogerna på bvc pointerar att Samuel fortfarande tecknar huvudfotingar, inflikar jag att dessa huvudfotingar inte är bara det man ser, det är bara så att han plockar bort alla oväsentliga detaljer, som magen tex.
Det handlar om action att det ska gå fort som på film, likt serietecknare. Frågar man honom var magen ska sitta på ”huvudfotingen” så tittar han undrandes om man inte är lite korkad och pekar självklart ut var magen ska sitta. Men hos just den figuren är faktiskt magen oväsentlig.
Jag har tänkt på det gällande alla våra barn i den åldern (många känner nog igen det), att när dom skulle göra detta utvecklingstest så var det för dom så självklart att tänka bild på ett annat sätt. Jag var nästan tvungen att förbereda min fyraåring på att den skulle rita en klassisk gubbe, för den åldern då en ”huvudfoting”.
Eline ritade av en Waldorf docka som barnavårdcentralen hade som prydnad på väggen, super avancerat för en fyraåring! men aj aj  det blev ingen huvudfoting, pinsamt!

Så här fin nalle kan han också teckna om han vill, min lilla konstnär!
Synd bara att han tecknat av en skräckfigur från ett dataspel, inflikade Abraham ironiskt.
Jag som tyckte den var så fin och oskyldig!

figur

 

Han är ju så rolig att fotografera också, vår ständige actionman.
På tal om att fråga barnen om tillåtelse att lägga ut bilder på dom på offentliga medier som det har nämnts nu några gånger på tv, så har det alltid varit en självklarhet för mig att höra med dom. Ingen av mina barn har hittills reagerat negativt. Även lilla Samuel frågar jag så klart, får jag visa bilden på dig så att alla människor kan se den? Han tycker det är roligt.

1 3

Lite otydligt budskap Samuel!

4

I morgon bitti samlar vi krafterna och åker till Göteborg, dom flesta dvs.min man, bror, syster och syskonbarn, för att springa Göteborgsvarvet och jag för att fotografera inför porträttmålningar. Spännande och mysig utflykt!

Porträttfotografering och porträttmålning

Att åka ut på fotouppdrag så här års är bra på många vis.
Solen hjälper till med ljusläggningen och så är det mycket roligare, enklare och skönare att utföra arbetet.
Till helgen förenar vi nytta med nöje ( om nu löpning är ett nöje) Torbjörn ska ta sig runt Göteborgsvarvet är tanken tillsammans med mina syskon och ett par av syskonbarnen. Under samma resa ska jag fotografera förlagan till en blivande porträttmålning.
Jag tycker nästan lika mycket om att fotografera porträtt som att måla det och naturligtvis ortroligt viktigt för det slutliga resultatet.

När jag var litet barn och alldeles för ung för en egen kamera, började jag måla porträtt i stället i brist på att få fotografera det. Ja vad gör man…!
Ofta lär man sig något väsentligt på vägen om den inte är helt rak, man får då kämpa med att hitta sina egna lösningar.

Vårdans
a

le m u

Bergakungens sal

När Tobbe i ett tidigare inlägg läst att Elisia inte lyckats lägga in ett filmklipp på min blogg då hon filmat Samuel i städartagen hos moster och morbror nynnandes på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal”, var han snabb att assistera henne.

Observera att han här har hjälpt henne att moppa två fastigheter. Önskar jag hade lite av hans positiva inställning till städande.

 

”Om man vill vara snäll”

En intressant helg har passerat!
Hela familjen började lördagen i Borås där vi stannade till för fotografering av två vackra barn.
Vi promenerade runt i ett skogsområde som fortfarande andades frisk levande natur. Jag fotade två vitklädda lekande glada fina barn i solens strålar som bröt igenom granarnas täta sammanslutning.
Detta ska så småningom resultera i en stor tavla som jag ska göra i blandteknik, kol/akryl. För att kunna uppnå och framhäva naturen med ”dess” barn använder jag det media som lämpar sig bäst för att nå dit jag vill.
Naturligtvis brukar jag inte ta med hela familjen när jag åker på arbetsuppdrag men den här gången hade vi ytterligare ärenden.
Min helt underbara moster fyllde 70 år, släkt runt om i Sverige hade kommit för att fira och glädjas åt livet tillsammans med henne. Många glada själar hade samlats, ca. åttio stycken. Mycket sång, musik och god mat bjöds det på.
Efter firandet fortsatte vi tillsammans, några familjer med en ”efterfest” hemma hos en lika underbar kusin till mig.
Våra stora barn har alltid anpassat sig till den miljö och det tempo som råder, men Samuel….!
Utöver att han är vår lilla komiker så är han mycket starkare än vad han själv har förstått. Något förbryllad över att trumman inte tålde hans ”helt normala” hantering och att smilefiguren med vitt pulver exploderade i händerna, sanerade vi hela barnrummet (med allt vad det innebar, leksaker, våningssäng, golv och vägg täckt av vitt kompakt pulver) Dessa incidenter inträffade dessutom då vi skulle packa ihop för en två timmars bilfärd hemåt. Halv tre på natten var vi tillbaka hemma igen.
I dag ville Samuel köpa en ny trumma för egna pengar, skicka den till kusinbarnet och därmed ersätta trumman som han hade haft sönder.
Så pedagogiskt jag kunde försökte jag övertala honom att låta mig få betala. Men han envisades med att få ta av sina egna pengar, tittade bestämt på mig och sa,
– om man vill vara snäll så måste man väl få vara det!!

Han har själv också lämnat in trumman på posten i dag.

barn

kram

Denne lille man har ju varit med Elisia och städat ett par gånger i moster och morbrors fastigheter. Sist moppade han som vanligt och nynnade högt och vackert på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal” 
Elisia kom helt av sig i sitt arbete och tog istället upp mobilen för att i smyg filma hans undrebara uppträdande. Tyvärr var inte tekniken riktigt med henne så hon lyckades inte få in det här på sidan trots ihärdigt arbete, får se om det lyckas så småningom.

”När jag tänker tillbaka på min barndom”

…för som barn tar man kärleken för given;
allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur.

Ändå står dom vuxna där och pekar
ut den riktning dom tycker man ska ta.
Alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas
revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
ingen älskar ett barn som är starkt.

Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en ny individ?
och vem kan säg´ till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg´ vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där dom trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt dom få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt.

(Björn Afzelius)

 

sommar